Inne i katedralen begravs Kornel Morawiecki. Han var en gammal antikommunistisk aktivist, sedan nationalistpolitiker, som av regeringen 2015 tilldelades jobbet som talman för det polska parlamentets underhus. Kornel Morawiecki får en statsbegravning av högsta klass. Den livesänds av den regeringsockuperade polska public service-televisionen. Alla vi som inte får plats i katedralen står på torget utanför och ser allting på en stor tv-skärm. I kyrkbänkarna sitter Polens förkrossade premiärminister Mateusz Morawiecki, som är son till den avlidne. Där sitter även den viktigaste gästen av dem alla, regeringspartiet Lag och rättvisas (PiS) ordförande som är Polens egentliga härskare: Jaroslaw Kaczynski.
Begravning blir kampanjmöte
När regeringspolitikerna håller tal så tar de dels tillfället i akt att göra begravningen till ett kampanjmöte för partiet, inför landets viktiga parlamentsval på söndag. Alla hyllar de även Kornel Morawieckis ärofyllda strid mot kommunismen. I början av 1980-talet bildade han en militant fraktion av den då olagligförklarade fria fackförbundsrörelsen Solidaritet. De militanta kämparna förde en underjordisk kamp och lyckades knäcka diktaturen.
– Han var en hjälte för den polska nationen. Han ledde striden mot kommunisterna som förtryckte oss och lyckades skapa ett självständigt och starkt Polen, snyftar Tadeusz, en gråhårig man som står bredvid mig i folkmassan.
Tar varje chans till propaganda
Problemet är att den här bilden inte överensstämmer med verkligheten. Berättelsen om Solidaritet handlar om hur en civil rörelse som grundades 1980 bland varvsarbetarna i staden Gdansks Leninvarv, med icke-våldsmedel förmådde engagera ett helt samhälle i kampen för demokrati, fri- och rättigheter. Man förbjöds, gjorde comeback när kommunismen vittrade sönder och vann i det första demokratiska valet.
I samma skeppsvarv i Gdansk där Solidaritet en gång bildades besöker Dagens ETC en stor, rostbrun byggnad som heter European solidarity center (ESC). Det är en kombinerad tankesmedja, museum och kulturcenter uppkallad efter den civila rörelsen. Här berättar den ESC-anställde statsvetaren och filosofen Jacek Koltan om hur PiS sedan många år sysslar med historierevisionism.
– Det fanns bara en liten grupp i Solidaritet på 80-talet som inte accepterade en fredlig lösning. De leddes av Kornel Morawiecki och var högst marginella. Han var inte särskilt viktig men under de senaste åren har han presenterats som en av de mest centrala figurerna i historien om rörelsen.
Egentligen så var det de icke-militanta ledarna med Polens förste demokratiskt valde president i spetsen, Lech Walesa, som gjorde allt av betydelse. Men Jaroslaw Kaczynski som grundade PiS har ända sedan 90-talet drivit en tes om att den folkliga revolutionen mot diktaturen kidnappades av vänstern och liberaler, som skapade en hemlig maktfördelningspakt med kommunisterna. Det narrativet finns kvar i PiS-regeringen även i dag. Man har därför presenterat helt andra personer som frihetskämpar, som passar in i partiets ideologiska ramverk.
– De vill skapa ett alternativt historieberättande med sina egna politiska symboler i stället. Kornel Morawieckis död kom perfekt i tiden inför valet på söndag. De visste precis hur de skulle presentera det på hans begravning, säger Jacek Koltan.
Fick sin budget indragen
Det pågår ett krig om historien i Polen. Det nationalistiska PiS vill förvandla allt som skett i landets historia till en kamp för landets självständighet. Och det är denna agenda som gjort att ett oberoende kulturinstitut som ESC – som tagit emot statliga bidrag – har hamnat i regeringens skottlinje.
I oktober förra året beslutade det PiS-kontrollerade kulturministeriet plötsligt att inte längre utbetala någon budget till ESC. Det rörde sig om en mycket stor pengasumma, och problemet allt handlade om var att kulturministeriet ansåg att de viktigaste delarna saknades i ESC:s sätt att berätta om polsk historia.
– Man sa att vi saknade patriotism och nationen, som komponenter i vår utställning. De ifrågasatte vår kompetens och det ledde till att de drog tillbaka budgeten, säger Jacek Koltan.
Det polska civilsamhället svarade med att samla in de saknade budgetpengarna i en mycket uppmärksammad crowdfundingkampanj. Regeringens nästa drag blev att försöka ersätta hela ESC som uttolkare av Solidaritets historia.
Jacek Koltan går och hämtar en broschyr från en hög med papper på sitt skrivbord. Den berättar om något som heter Institutet för Solidaritets arv. Det statsunderstödda institutet bildades den 31 augusti i år här i Gdansk och leds av en blandning regeringslojalister. De har fått alla de budgetpengar som egentligen ska gå till ESC, för att syssla med en historierevisionistisk verksamhet.
– Det här är en kuslig upprepning av den strategi man använt för att neutralisera museet över andra världskriget här i Gdansk, vars berättande man inte heller tyckte om och därför ville förändra. I augusti etablerade man en alternativ institution för att utkonkurrera det första, säger Jacek Koltan.
Angrepp på judiskt museum
Det tredje exemplet på kort tid där detta hänt är i Warszawa där kulturministeriet ingripit mot Polin-muséet, över judarnas historia i Polen. Museets oberoende chef har hamnat på kant med regeringen över hur historien ska uttolkas. I fyra månader nu har kulturministeriet vägrat att förnya samma chefs anställningskontrakt.
När jag går en sväng genom ESC:s museum över Solidaritet är det inte heller svårt att se fler skäl till varför regeringen blivit kritisk över innehållet. Det mesta handlar om kampen för demokrati, för en fri press och fri kultur. PiS har sedan sitt makttillträde 2015 anklagats för att underminera just dessa demokratiska funktioner. Likaså för att ha kidnappat den en gång liberala fackföreningsrörelsen Solidaritet och i dag ha förvandlat den till ett konservativt och lydigt politiskt redskap.
Jacek Koltan säger att historien förstås alltid har utnyttjats av makthavarna. Och det är fel att vara emot en pluralism av diskurser inom historien, det är en del av demokratin.
– Men när det börjar likna en schizofreni som visar fullständigt olika versioner och inte tillåter bildandet av ett gemensamt ramverk, så har man ett problem. Då är det väldigt svårt att ens sätta sig tillsammans och prata.
