Polariserat när franska tyckare ska analysera terrorhotet mot Sverige
För en vecka sedan sköts två svenskar ihjäl när de var på väg till fotbollsmatchen Belgien–Sverige i Bryssel.
Bild: Martin Meissner/AP
Dagens ETC
Sverige diskuteras just nu intensivt i franska tyckarsoffor. Sverige är landet med massinvandring, gängkrig, koranbränningar – och nu: måltavla för terrorbrott. Franska opinionsbildare tävlar om att ha de skarpaste analyserna. De skiljer sig åt. Kraftigt.
Bara minuter efter att det blev känt att svenskar var måltavlor för terrordådet i Bryssel i måndags postade franska journalister och opinionsbildare sina analyser, först på plattformen X (tidigare Twitter) och strax därpå i tidningar, radio och tv. Sverige har nämligen varit ett hett samtalsämne i flera månader. Först med anledning av Nato-processen. Sedan med anledning av kedjebränningarna av Koranen och till sist med anledning av gängvåldet.
Problematiseringen sammanfattas oftast med ett enda ord: invandringen.
Wassim Nasr exempelvis, journalist på France 24 och specialiserad på jihadist-rörelser, påpekade direkt att offren enligt gärningsmannen själv var svenskar och att han refererat till svenskars “attack mot religionen”. Han menade därför att dådet var direkt kopplat till koranbränningarna och inte till kriget “i Gaza”
Kopplar till koranbränningar
Vänsterfeministiska essäisten och filmmakaren Caroline Fourest, som också var kollega med flera av de som dödades vid terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari 2015, var inne på samma linje.
Hon kopplade omedelbart dådet till de återkommande koranbränningarna i Sverige som hon diskuterat flitigt i franska tv-soffor:
“Sverige är sedan länge hotat av al-Qaida och andra islamistiska terrororganisationer för att i yttrandefrihetens namn, inte ha förbjudet symboliska koranbränningar, först utförda av Rasmus Paludan.”
Hon fortsatte med att poängtera att Paludans koranbränningar sponsrats av ”RT (Russia today) och Mosvkanära journalist”.
Menar hon Chang Frick?
Dagens ETC når Caroline Fourest på telefon och ställer frågan. Hon säger att hon vill kolla sina anteckningar innan hon bekräftar hans namn. Efter att vi lagt på bekräftar hon att det var just han som avsågs:
– Det var en ryssnära och tidigare RT-kopplad journalist som sponsrade och uppmuntrade Paludans koranbränningar.
”Rör sig om uppvigling”
Caroline Fourest är en vänsterfeminist som samtidigt är en stark förespråkare för den franska sekularismen, inklusive slöj- och abayaförbud i franska skolor. Dock inte i alla offentliga rum. Efter terrordådet mot Charlie Hebdo-redaktionen – därtill menar hon en attack mot den franska, traditionella satirens rätt att provocera all religion och makt, hur smaklöst det än må vara – skrev hon en hel bok om blodet på många vänstertyckares och politikers fingrar, enligt henne. Hon är alltså en opinionsbildare till vänster som till viss mån är anhängare av konceptet "islamvänster".
Splittringen inom fransk vänster påminner om den inom svensk vänster: Ska terrororganisationen Hamas kallas just en terrororganisation och bör alls fokus skifta från israeliska till palestinska civila?
Caroline Fourest komplicerar Sverigeanalysen genom att hävda att svensk extremhöger ligger bakom islamisternas konkreta terrorhot mot Sverige och att Sverige har gjort fel som tillåtit koranbränningar på det sättet. Rasmus Paludan stoppades när han ville göra samma sak i Frankrike.
– Det rörde sig inte om satir eller ett konstnärligt uttryck, utan om hets och uppvigling för att skapa oreda, säger hon till Dagens ETC.
Hon menar att den svenska regeringen begått ett enormt misstag som "sålt sig till extremhögern"
– Jag har stor respekt för Sveriges öppnade ögon inför det existentiella hot islamistisk fundamentalism innebär. Jag har inget till övers för den vänster som blundar för det. Men det är ett dödligt misstag att tro att extremhögern är en allierad. De hatar muslimer, de vill inte skydda oss mot islamism, säger Caroline Fourest.
”Dags att öppna ögonen”
Högertidningen Le Figaros, en av Frankrikes största dagstidningar, korrespondent i Sverige, Slim Allagui, rapporterar om terrordådet i Bryssel genom att citera olika personer ur svensk offentlighet. Statsministern Ulf Kristerssons (M) uttalanden om att Sverige och EU måste stärka sina gränser och som oberoende röst. Terrorforskaren Magnus Ranstorp som även han talar om stärkta gränser och dessutom hyllar den sittande regeringen.
Veckan innan terrordådet spreds ett stort reportage om skjutvåldet i Sverige svenska regeringen och två citerade poliser analyser det brutala våldet, som enkelt kan sammanfattas: det är invandringens fel.
Finns det utrymme för fler komponenter i Le Figaros analys som anledningar till våldet?
Den frågan ställer Dagens ETC till tidningenbs utrikeskommentator Renaud Girard.
– Vad till exempel?
Tja, drog- och vapenpolitik, bostadspolitik, välfärdspolitik?
– Att inte erkänna massinvandringens fiasko vore patetiskt.
Men jag menar att åtminstone prata om de andra komponenterna också?
– Det är ett dumt förslag eftersom massinvandringen måste tas itu med för att alls kunna lösa några problem. Din frågeställning hör till problematiken. Invandringspolitiken i Europa är anledningen till allt detta. Irakiern som brände heliga böcker på era gator, tunisiern som dödade era landsmän. Det är dags att öppna ögonen, säger Renaud Girard.
Uppskattar svenska regeringen
Men trots skilda utgångspunkter menar såväl Fourest som Girard att det faktum att Sverige nu står på al-Qaidas fiendelista hjälper de andra som redan finns där.
– Tänk dig själv: Frankrike, Sverige, Danmark… Om alla Europeiska länder skulle gå på samma linje skulle islamisterna inte hänga med. Vi blir alla tryggare genom att låta även avskyvärd åsikter uttryckas, säger Caroline Fourest.
Även islamistiska?
– Ja, men inte hets mot folkgrupp eller uppvigling. Det som Paludan gjorde var just det. Väldigt få tycks förstå skillnaden, säger hon.
Renault Girard menar tvärtom att det var ett sundhetstecken att tillåta koranbränningar.
– Jag tror Sverige med sin nya regering är på rätt väg. Just nu innebär det ett hot för er men i längden, ju fler vi blir som står upp tillsammans, desto mindre tydliga måltavlor blir vi, menar han.