Ett stort antal olika stater och grupper än inblandade i det syriska kriget, som både återspeglar spänningar utanför Syrien, men också skapat nya samarbeten. Relationerna mellan krigets aktörer följer det kalla krigets gamla skiljelinje, regionala intressen, samt grovt sett också en kamp mellan sunniter och shiiter.
Syriska regimen
På en sida finns den syriska regimen under president Bashar al-Assad som backas upp av Ryssland, Iran, den libanesiska Hizbollah-gerillan och olika shiamiliser. Ryssland och tidigare Sovjetunionen har varit allierad med regimen i decennier, och haft en mindre flottbas i Tartus sedan 1971. Iran har länge använt Syrien för utökat regionalt inflytande och för att landvägen kunna understödja Hizbollahs kamp mot Israel, har haft militära rådgivare i landet i flera år samt rekryterat afghanska shiamiliser till att slåss på regimens sida. Assadfamiljen och stora delar av Syriens härskarskikt är dessutom alawiter, en shiitisk sekt, som även det bidragit till assistansen från det shiitiska Iran och shiitiska Hizbollah.
USA och allierade
På en annan sida finns USA, Storbritannien, Frankrike och andra västmakter, varav flera först halvhemligt stöttade den väpnade oppositionens krig mot Assadregimen. Hösten 2014 bildades en USA-ledd internationell koalition med 60 stater från väst, Mellanöstern och Nordafrika – inklusive Sverige – för att bekämpa extremisterna i Islamiska staten (IS). Storbritannien, Frankrike, Jordanien med flera och framför allt USA har sedan officiellt gått in i Syrien för att flygbomba IS och ge stöd åt kurdiska styrkor, men utan mandat från FN.
Fria syriska Armén
Sedan upprorets början i mars 2011 har en rad grupper mot regimen vuxit fram. Syriska nationella koalitionen, SNC, ses som representant för den civila oppositionen, men har tappat mycket inflytande idag. Likaså paraplyfronten Fria syriska armén (FSA), som krigat sedan starten men idag förlorat mycket styrka. Stora islamistgrupper har istället avancerat på dess bekostad: Ahrar al-Sham och al-Qaidas syriska gren Jabhat al-Nusra, som båda förenades i paraplyfronten Army of Conquest våren 2015. Den största islamistgruppen är IS som erövrat mycket territorium i både Syrien och Irak, och i juni 2014 utropade ett eget kalifat där. Många bedömare anser att flera av dessa islamistgrupper, kanske även IS, fått direkt stöd av Saudiarabien, Turkiet och andra sunnitiska gulfstater, som en del av kampen mot både Assad och det shiitiska Irans inflytande.
Kurderna
I mitten av alla står kurderna i norra Syrien, som varit internt splittrade kring strategi. Deras nuvarande vänsterledning med sin gerilla YPG har varit neutrala i kampen mellan Assad och opposition, men från hösten 2015 blivit USA:s viktigaste allierade mot IS.
Just nu har två olika internationella offensiver inletts på samma gång. Från september har både Ryssland och Iran skickat egna styrkor för att understödja regimen vid markoperationer, och Ryssland har börjat flygbomba IS och andra väpnade grupper. Samtidigt har USA offentliggjort planer på att beväpna YPG och låta kurderna tillsammans med den nya arabiska styrkan Syrian Arab Coalition tåga mot IS huvudstad Raqqa. Alla förnekar att upptrappningarna har något med varandra att göra, men vissa bedömare menar att Washington och Moskva givetvis samtalar om utvecklingen.