BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Även bland lokalbefolkningen finns pristagare. Förra året mottog Efi Latsoudi en utmärkelse från UNHCR, FN:s flyktingorgan, för sitt humanitära engagemang. Sedan 2012 har hon jobbat i gräsrotsorganisationen Lesvos Solidarity–PIKPA som driver ett självständigt flyktingläger i Lesbos huvudstad Mytilini. De stödjer särskilt utsatta flyktingar personer med funktionsvariationer, ensamstående föräldrar, personer som förlorat anhöriga under resan över Medelhavet, hbtq-personer, äldre, sjuka och skadade.
– Vi har stöd från lokalsamhället och vår verksamhet sker utan polis eller stängsel, på ett värdigt och mänskligt sätt. Tanken har alltid varit att hjälpa och göra problemen synliga, inte gömma dem, berättar Efi Latsoudi, som bott på ön i femton år.
”Lätt måltavla”
Men enligt henne har Palme-pristagaren Spyridon Galinos motarbetat verksamheten sedan han blev borgmästare 2014. Varje år sedan dess har han sagt att lägret, dit de boende får komma och gå som de vill, ska stängas, säger hon.
– Jag tror det framför allt är en politisk fråga. Vi får inga bidrag från EU eller staten utan driver verksamheten med hjälp av donationer och volontärer. Vi är självständiga från myndigheterna, men är därför också en lätt måltavla.
Men Marios Andrioti, press-tales-person för Spyridon Galinos, menar att myndigheterna alltid stöttat PIKPA. Innan 2015 års kris ville borgmästaren flytta flyktingarna till andra boenden, så att platsen skulle kunna användas som det sommar-läger för barn den varit för många år sedan. Dessutom var stället överfyllt och i behov av renovering, menar Marios Andrioti. Och nu, efter krisen, är behovet av PIKPA:s arbete inte lika pressande. Antalet flyktingar som lämnar Lesbos är visserligen fortfarande mindre än antalet som anländer. Men få kommer sedan flyktingavtalet mellan EU och Turkiet började gälla, menar han.
– Borgmästaren har åtagit sig att hitta alternativa boenden, vård, psykosocialt stöd – allt som behövs för de PIKPA hjälper.
Det är mer än vad Efi Latsoudi känner till. Enligt henne har myndigheterna inte inlett några förhandlingar med PIKPA.
– Om ett sommarläger verkligen behövs är det ju okej, men de måste komma hit och diskutera med oss. Det handlar om att flytta infrastruktur som vi byggt upp under fyra och ett halvt år och om utsatta människor. Det måste förberedas på ett respektfullt sätt.
”En säker plats”
Eva Cossé är expert på migration och asyl för människo-rätts-organisationen Human Rights Watch, med särskild inriktning på Grekland. Hon känner till den fleråriga konflikten och beskriver PIKPA:s läger som en viktig tillflyktsort.
– De vänder sig till de allra, allra mest utsatta. Det handlar inte bara om ett boende, utan om hjälpen de erbjuder, som inte går att få någon annanstans på ön. Det är en säker plats, säger hon.
Eva Cossés beskrivning av läget på Lesbos skiljer sig från Marios Andriotis. Trots att färre flyktingar numera tar sig till ön är situationen för dem värre än innan EU-avtalet med Turkiet trädde i kraft i mars 2016, menar hon. Flyktingar förs inte längre till fastlandet utan är fast på öarna. Många har väntat i över ett år utan nyheter om sina asylansökningar.
– Otrygghet och våld är dagligt förekommande, ångest- och traumanivåerna är höga, berättar hon.
Utrymme att agera
Det är framför allt beslut på EU- och regeringsnivå som lett till att situationen ser ut som den gör, menar hon. Men lokala myndigheter har också ett visst utrymme att agera. Flyktinglägret Kara Tepe, som också ligger i Mytilini och drivs av Lesbos kommun, är ett exempel där lokala myndigheter gjort ett bra jobb, tycker hon. Men de människor som PIKPA stöder befinner sig i ett så pass känsligt läge att det inte skulle fungera för dem att bo där, enligt henne.
– Att behöva flytta skulle vara mycket skadligt för de här personerna, säger Eva Cossé.
Att Spyridon Galinos tilldelades Palmepriset tycker hon ändå är rättvist.
– Inte för hans personliga handlingar. Men för hur öborna har agerat för flyktingarna. Och han representerar ju dem.