Nour Odeh är palestinsk aktivist, expolitiker och journalist, som för elva år sedan blev den första kvinnliga talespersonen någonsin för Palestinska myndigheten. Innan dess var hon Al Jazeeras korrespondent på Västbanken under fem år, och de senaste åren har hon jobbat som frilansande journalist och politisk analytiker.
När Dagens ETC når henne på måndagseftermiddagen är hon hemma i Ramallah, den palestinska myndighetens huvudstad, strax norr om Jerusalem.
– Läget är väldigt spänt. De har skurit av städerna från varandra, så man kan inte kan ta sig runt på Västbanken. Skolorna är stängda, det är för farligt för barnen att gå dit. Och vi hör raketerna flyga över våra huvuden hela tiden, berättar Nour Odeh.
Hur ser du på allt som hänt de senaste dygnen?
– Som journalist har jag täckt många perioder av upptrappning genom åren, men det som sker nu är outforskat område. Scenerna vi ser från Gaza är förkrossande. Om inget händer som sätter stopp på det här så kommer vi få se en ödeläggelse bortom vår föreställningsvärld.
Varför tror du att Hamas utförde sin massiva attack just nu?
– Situationen på marken har eskalerat under de två senaste åren. Rekordmånga palestinier har dödats av israeliska soldater och bosättare. Rekordmånga hem har raserats. Rekordmånga barn har dödats. Och rekordmånga palestinier har fängslats, över tusen utan åtal eller rättegång. Situationen har varit på väg mot en brytpunkt under lång tid. Och nu har vi en israelisk regering som inte är intresserade av att stoppa den här utvecklingen, utan snarare att ”krossa hoppet om en palestinsk stat”, för att använda Netanyahus egna ord. Folk har varnat för detta. Men många trodde nog att situationen kunde ignoreras och att palestinierna kunde fortsätta förtryckas. Kanske var den tändande gnistan det som hände veckan innan, när israeliska bosättare trakasserade bedjande vid Al-Aqsamoskén, som provocerade många.
Du var med i brittiska Sky News i söndags, där du menade att det inte är relevant att fördöma Hamas attack eller inte. Hur resonerar du?
– Jag tycker det är stötande att avkräva en palestinier att fördöma en handling av en grupp, då förväntas det att min röst skulle vara allas. Jag borde inte behöva förklara mig. Jag var inbjuden för att svara på frågor som analytiker, inte för att döma. Men att hävda att allt detta startade på grund av Hamas attack är att förenkla för mycket, och det är oansvarigt.
Hur ser du på dem som hävdar att det rentav var en försvarbar hämndaktion, efter decennier av ockupation från Israel?
– Jag tror inte på idén om hämnd. Jag tror inte att hämnd tar oss någonstans, det gäller även Hamas-attacken. Men det står klart att det kommer bara ske attacker mot israeler så länge Israel fortsätter förtrycka och ockupera palestinier. De här handlingarna står ut i brutalitet. Men de är brutala för att verkligheten är brutal. Om vi tittar tillbaka på de hundratals barn som har dödats av bosättarvåldet de senaste åren på Västbanken, så är det också en väldigt brutal verklighet. Konsekvensen av det är inte något som är trevligt, den känslan som det kan framkalla hos människor. Det tar fram det värsta hos folk. Verkligheten är brutal, smutsig, elak, blodig och motbjudande på så många plan och det måste förändras, innan vi kan börja prata om vem som gjort vad.
Vissa talar om ett hyckleri bland alla som fördömer Hamas attacker hårt nu, men har varit tysta under alla år med förtryck och bosättarvåld mot palestinierna. Håller du med om att det finns dubbla måttstockar?
– Ja, det gör jag. Det är en annan aspekt på den här tragedin. Att palestinier ständigt måste bevisa att de är värda vanlig hederlig och mänsklig sympati, precis som vem som helst. Du ser det i solidariteten med Ukraina och stödet för deras befrielse. Det är väldigt hycklande att se västvärlden försvara den ockuperade på en plats, men fördöma dem på ett annat ställe. Det är omöjligt att inte göra den jämförelsen.
Vad beror det på?
– Jag tror att många politiker och medier är lata och hellre gör vad som är bekvämt och enkelt, som kostar dem mindre. Det är lättare att stå på rad och vara på de stora killarnas sida. Många tänker nog att det som sker i Palestina är långt bort, och sett i kilometer är det ju det, men jag tror att vad som händer här påverkar vilken värld vi lever i, vilka normer vi accepterar och vilken mänsklighet vi vill ha. Vi kan inte göra undantag. Vi måste utgå ifrån samma måttstockar.
Israel kallar nu in 300 000 reservister till armén, hur ser du på det?
– Om du lägger till alla de som redan är i tjänst, så är det en israelisk soldat för var fjärde palestinier i Gaza, från 0 till 80 år. Det är apokalyptiskt.
De har besvarat Hamas med massiva bombanfall över Gaza. Hur kommer läget utvecklas för de 2,4 miljoner människor som lever där?
– Jag har många vänner som bor där, som jag pratar med varje dag. Korta samtal för att mobilbatterierna inte ska ta slut. De överlever nätt och jämnt. Det finns inget vatten, ingen elektricitet, ingen mat, ingen bensin i Gaza. Alla lever redan nu i helvetet. Skyddsrummen där de söker trygghet blir bombade. Det har varit flygattacker mot flera flyktingläger. Bilderna vi ser är helt fasansfulla, blodiga människor som ligger döda på gatorna. Jag kan inte ens föreställa mig vad händer om det här kriget utökas.
Ser du något hopp för framtiden?
– Det finns alltid hopp för framtiden, annars skulle det ju inte finnas något skäl till att fortsätta leva. Men kortsiktigt sett är jag väldigt orolig. Ingen vill ha en seriös diskussion om varför detta sker. Jag är rädd att det kanske måste bli ännu sämre innan det blir bättre.
Folk har sagt så i decennier, kan det ens bli så mycket sämre?
– Jo, jag vet. Det är ett svart hål utan botten. Varje gång vi tror att vi nått den absoluta botten så ser vi en ny nivå.
