Taxichauffören Michael Stivala har svårt att hitta det öppna flyktinglägret Hangar Open Center. Han har aldrig fått en körning hit upp och stannar flera gånger för att fråga om vägen. Vi cirkulerar runt i industriområdet Hal Far (Råttornas stad), nära Maltas internationella flygplats. Plötsligt kantas vägen av unga män.
– Titta, det är som att komma till Afrika. Här står de och väntar på jobb. Jag har inget emot dem men vi kan inte ha dem på Malta. De arbetar för småpengar, det blir inga jobb kvar till oss malteser, säger Michael Stivala.
Chauffören får instruktioner från en ung man.
Där står hangaren, övergiven på en asfalterad gård utan växtlighet. Den omgärdas av ett taggtrådsstängsel med en enda hänglåsförsedd grind – bevakad av två vakter. Besök får bara ske i sällskap av en representant från Maltas motsvarighet till migrationsverket – Awas (Agency for the Welfare of Asylum Seekers). Dagens ETC ville egentligen besöka ett annat center för familjer, men blev hänvisade hit.
Ett mål mat om dagen
En gänglig ung man med kläder täckta av damm kommer fram till vaktkuren för att få dagens matranson. De erbjuds ett mål om dagen och menyn är alltid densamma – kyckling eller pasta. Den gänglige väljer kyckling. När Dagens ETC vill veta vad han tycker om maten går vakten emellan.
– Här får du inte prata med någon, säger han.
Amanda Grech från Awas anländer och gestikulerar åt vakten att det är okej.
– Visst får du prata med dem men ta inga bilder utan att fråga, det här är deras hem, säger Amanda Grech.
Hon berättar att det här centret är för ensamma män, att varje byggarbetscontainer har kapacitet för ”upp till nio manspersoner”. Formellt är Hangar Open Center en ”mottagningsförläggning, en sluss ut i samhället – ”ett integrationsprojekt för asylsökande”.
– Det är bäst för alla att de kommer ut och integreras i samhället. I princip ska de vara här högst ett år, säger hon.
Med få undantag är det praktiskt taget ingen som kommer härifrån genom att få ett jobb. De flesta lämnar Malta, antingen för att de utvisas eller så fortsätter de sin resa norrut. Många har fastnat i flera år.
FN kritiserar lägren
FN-organet UNHCR kritiserade i slutet av förra året hanteringen av asylsökanden på Malta. Nästan alla fängslas per automatik på slutna anstalter, även de med svag hälsa och även barn. När de befrias ifrån de slutna anstalterna hamnar de på någon av Maltas åtta öppna förläggningar – som den här.
I slutet av förra året rapporterade Aida (Maltas asylinformationsdatabas) om att förhållandena på de öppna förläggningarna är ”utmanande”. Hal Far Hangar Open Center ska vara ett av Maltas bästa, men lider trots det av missförhållanden. Däribland avskildhet som ”leder till isolering i stället för integrering” – , samt ”materiell, säkerhetsmässig och hygieniskt undermålighet”. Förläggningarna drabbas då och då av råttinvasioner.
– Ja, det händer men vi brukar ta hit folk som sanerar, säger Marco Mezzi som är verksamhetsansvarig på förläggningen.
Han visar oss runt. Det finns gemensamma öppna tvättrum och toaletter, samt ett kök med några kokplattor. Men i dag är det översvämmning i köket.
– Alla boende får en fickpeng i slutet av varje månad. Och så får de ett mål mat om dagen, berättar han.
Han vill inte säga hur mycket de får, säger att ”det beror på”. De boende anger summor från 50 till 110 euro per månad (mellan 500 och 1000 svenska kronor).
I stort sett alla boende på förläggningen har kommit med båt över Medelhavet. Ingen av dem siktade på Malta utan vill till Italien och sedan vidare ”till Tyskland eller Skandinavien”, enligt Amanda Grech.
Räddades på havet
Den gängliga killen med de dammiga kläderna vill prata. Han heter Abdaziz Hassan Ibrahim och är 22 år gammal från Somalia. Han kom till Malta i en gummibåt för tre år sedan.
– Vi blev räddade av malteserna den första maj 2012, säger han.
Veckorna innan de reste hade de bott hundratals somalier i ett förråd Tripolis hamn. Det var svårt men stämningen var hoppfull inför den stundande resan till Europa.
– Men alla vet att det är farligt. Vi får hela tiden höra om olyckorna och alla känner någon som försvunnit, säger Abdaziz.
En morgon bordade de tre gummibåtar som fylldes till bristningsgränsen och så började färden mot Europa. Båtarna försökte hålla ihop. Dagar och nätter gick innan ”havet blev vilt” och båtarna började sjunka.
– Två båtar sjönk och tog alla med sig. Jag kunde inget göra för att hjälpa dem. Vår båt tog också in vatten, men vi öste som galningar. Samma morgon födde en kvinna barn. Det var som att alla kämpade för den där lilla bebisens skull. Vi höll oss flytande tills malteserna kom och räddade oss, säger Abdaziz.
Pappan dödades av Al Shabaab
Abdaziz flydde från Somalia efter att hans pappa dödats av terroristorganisationen Al Shabaab. Han har nu beviljats skydd på Malta som flykting. Efter ett halvår på en sluten anstalt hamnade han här på Hangar Open Center. Kvar i Somalia har han sin mamma och syster som han vill hjälpa ekonomiskt.
– Men jag måste ta mig härifrån i så fall. Här finns inga riktiga jobb. Jag jobbar så mycket jag kan. Titta på mig, jag är smutsig av att ha jobbat ute på fältet hela dagen.
Han har jord under fingernaglarna och nariga handflator. Säger att han tidigt samma morgon gått ut och ställt sig på landsvägen framför förläggningen och ”haft tur” som blivit upplockad av en markägare som behövde skörda sin potatis. I sju–åtta timmar jobbade han.
– Det här är vad jag tjänade, säger Abdazis och plockar upp en prydligt ihopvikt 10-eurosedel ur byxfickan.
10 euro är drygt 93 svenska kronor.
– Det här kan vara allt jag tjänar på hela veckan. Hur ska jag kunna hjälpa min familj?
Flera organisationer har larmat om arbetsexploateringen av flyktingar på Malta. Enligt landets två ledande fackförbund rör det sig om tusentals icke-européer som arbetar under ”slavlikande förhållanden”. Liknande rapporter kommer från alla länder inom den europeiska unionen, särskilt Italien, Grekland och Spanien. Maltas regering har reagerat och bland annat lovat att sätta upp arbetsförmedlingar på de öppna centren. Här finns det dock ännu ingen sådan. Enligt advokat Katrin Camillera som jobbar för Maltas jesuitiska flyktingservice tar de flesta flyktingar på Malta jobb utan arbetstillstånd vilket gör att de är maktlösa när de blir underbetalda.
– Många får inte betalt över huvud taget, säger hon.
Drömmer om Sverige
– Jag vill åka till Tyskland eller Sverige. I Sverige har jag hört att det går att studera och få en framtid. Och det finns somaliska filmstjärnor, de var med i en film som gick på bio, säger Abdaziz Hassan Ibrahim.
Han förklarar närmare att filmen handlar om idrott och det verkar vara Filip och Fredriks film Trevligt folk han syftar på, om ett somaliskt bandylag i Borlänge.
Abdaziz visar upp sin container där han bor tillsammans med sex andra.
De måste registrera sin närvaro på centret tre gånger i veckan för att inte förlora sin plats.
Abdaziz är smutsig efter arbetet på fältet men kan inte duscha förrän det är tillåtet att använda duschrummet igen följande dag.
– Jag ska tvätta mig så gott det går i handfatet, säger han.
Många kommer fram och vill berätta sin historia. Bland dem Musa Turay, 24 år, som anlände för tio månader sedan. Han flydde från Gambia tillsammans med sin pappa som försvann på vägen. Ingen vet vad som hände med pappan som hade Musas papper och alla pengar. Han hade tur och fick åka med smugglarbåten gratis. Enligt Musa Turay finns det ”goda och onda smugglare”. Många vill tjäna så mycket pengar som möjligt, andra ordnar resor utan att tjäna mycket pengar alls.
– Alla vet att det är farligt men för oss är det ännu farligare att stanna kvar. Tänk på min pappa som försvann, säger Musa.
Han berättar att båten sjönk och att han hamnade i vattnet. Sedan vaknade på ett sjukhus på Malta.
– Sköterskan undrade vem ”Bai” var. Jag hade skrikit pappas namn hela natten, berättar Musa Turay.
Besökstiden är slut. Vakterna eskorterar oss ut. Några boende följer med ut och vill prata ”off record”.
– Ingen vill vara kvar på Malta, de behandlar oss illa här. Vi vill åka vidare till Europa. Mina fingeravtryck har de redan men de finns de som lyckas undvika det. Vill ni träffa dem? undrar en av killarna.
Bor i grotta med spädbarn
Vi åker en bit bort med lokalbuss, går längs en väg, kommer ut på en åker. Killarna från Hangar Open Center säger att ”alla känner och tar hand om någon som gömmer sig”. Med sig har de matlådor från förläggningen. I ett grottliknande utrymme förvandlat till ett enkelt hem bor en liten somalisk familj: mamma, pappa och deras lilla dotter på snart ett år. De värmer utrymmet genom att göra upp eld om nätterna. Pappan brukar riskera att söka jobb vid vägen på dagen medan mamman sitter gömd därute med barnet om dagarna. Flickan ammar. Mamman vill inte prata. Killarna talar lugnande med henne.
– Så snart vi har pengar ska vi resa till Italien med båt. Det gäller att de inte får våra fingeravtryck här, förklarar pappan på sitt språk. En av vännerna från förläggningen agerar tolk.
De kom hela vägen till Malta med sin båt och lyckades gömma sig ifrån myndigheterna. Dottern var då nyfödd. Nu hoppas de på att kunna smugglas vidare till Italiens fastland.
Fingeravtrycken de pratar om har att göra med Dublinförordningen. Den reglerar vilken EU-medlemsstat som ska handlägga en asylansökan, vilket i princip är det första EU-land en asylsökande hamnar i, vilket säkras genom fingeravtryck.
– Det finns ingen frihet på Malta. Friheten finns i det riktiga Europa, säger den gömda pappan.
