– Tack vare era röster fortsätter vi vår vandring mot Venezuelas ärorika framtid. 

Detta efter att valmyndigheten förklarat honom som segrare med 51,2 procent mot hans motståndare Edmundo Gonzalez 44,2 procent. Men frågan är om det inte istället för en ärorik framtid blir en vandring mot en än djupare politisk konflikt än den han befunnit sig i de senaste åren.

Bara några minuter efter att Maduro talat hälsade oppositionens ledande politiker Maria Corina Machado Venezuelas nye president välkommen till mikrofonen. Och det var inte Nicolas Maduro hon menade, utan hans motståndare den 73-årige tidigare ambassadören Edmundo Gonzalez.

Oppositionen hävdar sabotage

Enligt Machado hade Gonzalez fått 70 procent och Maduro bara 30 procent. Hon hävdade att oppositionen fått tillgång till tillräckligt många valprotokoll för att dra den slutsatsen, men att den också genomfört fyra oberoende vallokalsundersökningar som alla gav samma resultat. 

Röstresultatet offentliggjordes först sex timmar efter att vallokalerna stängt. Man förklarade fördröjningen med att det förekommit attentat mot systemet som överför röstresultaten till valmyndighetens central. Oppositionens förklaring till fördröjning var istället det var ett medvetet sabotage från valmyndighetens sida. 

Karneval, inte kaos

Påståendet om att det förekommit attentat står i kontrast till intrycket av att valdagen, med några smärre undantag, avlöpte påtagligt lugnt och i något som närmast kan liknas vid feststämning. Det underströks också av arméchefen Vladimir Padrino som i ett tal inte nämnde något om några terroristaktioner, tvärtom berömde han venezuelaner för deras medborgaranda.

Av de 21 miljoner röstberättigade deltog ungefär hälften, men fem miljoner befinner sig utanför landet och av dem kunde bara 60 000 delta. Ändå hade tusentals venezuelanska emigranter mobiliserats i alla latinamerikanska huvudstäder för att fira vad de trodde skulle bli en seger för oppositionen.

Gonzales ledde i mätningar

I alla seriösa opinionsmätningar före valet låg Edmundo Gonzalez långt före Nicolas Maduro. Hans valkampanj var utsatt för rader av sabotage av olika slag. Och skulle man döma att valaffischer, tv-inslag och närvaro i sociala medier verkade Nicolas Maduro vara den enda kandidaten. Att Maduro skulle kunna segra, trots opinionsmätningarnas siffror, var alls ingen omöjlighet.

Maduros stora fördel är hans effektiva apparat, både partiet PSUV (Det enade socialistpartiet) och fram för allt staten med alla dess institutioner som skapat ett klientsystem som inkluderar en stor del av befolkningen. Det rör sig om matpaketet Clap, olika slags kontantbonus för att uppväga låga löner, pensioner och gratis läkarvård.

Djup polarisering i landet

Men mer än att vara uttryck för “hopp och sanning” som Nicolas Maduro hävdade i sitt tal, var valet uttryck för hur djup polariseringen i Venezuela är. Två världar där var och en målar upp sin egen bild av verkligheten som utesluter den andre, utom som hot.

Och trots den ganska ansträngda segerglädje som Maduro försökte ge uttryck för, visade han också en viss oro. Han lovade att han första åtgärd under sin tredje presidentperiod skulle bli att sammankalla till en bred nationell dialog om ekonomiska, politiska, sociala och kulturella frågor.

– Vi venezuelaner är Kristus följeslagare och jag är en fredens och dialogens man, utbrast han.

Ett tungt och kanske också hoppingivande budskap. Om det inte vore för misstankarna att valresultatet är manipulerat.