Utländska intressen
Argumentet för gripandena baseras på påståendet att det uppror som bröt ut i Nicaragua i april 2018, och som kostade 328 människor livet, var en statskupp finansierad av utländska intressen. Intressen som de nu gripna står i maskopi med. Gripandena föregicks av en affischkampanj med texten ”Varifrån kom pengarna?”. Dessförinnan hade kongressen, som helt kontrolleras av Daniel Ortega och hans hustru och vicepresident Rosario Murillo, drivit igenom en rad nya lagar för att ge den historieskrivningen ett skimmer av legalitet.
Den lag som polisen åberopat för gripandena heter ”Lagen till försvar av folkets rättigheter och nationens oberoende, suveränitet, självbestämmande och fred”. En annan heter ”Speciallag om cyberbrott”. En tredje ”Lagen om utländska agenter”, en nästan exakt kopia av en lag som Putin genomförde i Ryssland 2014. Alla brott som definieras av lagarna har hårda straff. Ett brott mot ”Lagen om hatbrott” kan leda till livstids fängelse. Problemet är att vad som är hat i slutändan definieras av paret Ortega-Murillo. Detsamma gäller för de andra lagarna. De nya lagarna är medvetet ospecifika för att möjliggöra den godtyckliga tolkning som situationen kräver.
Kopplas till biståndspengar
Den konkreta bevisföringen består av att ett antal enskilda organisationer (NGO), som de gripna är knutna till, har tagit emot bistånds- och projektpengar från olika biståndsorganisationer i USA och Europa, bland annat US Aid. Enligt regimens logik användes de pengarna för att finansiera ”statskuppen”, vilket gör de gripna till agenter för utländska intressen och därmed också till ”landsförrädare”.
Biståndspengar har alltid strömmat till Nicaragua. Sandinisterna var beroende av dem före segern och fortsatte att vara det efter segern. Svenska Sida var en av de största biståndsgivarna. Och biståndet har fortsatt under alla år sen dess, även under Daniel Ortegas senaste 14 år vid makten. US Aid har bland annat finansierat valmyndigheten och utbildning av polisen (precis som Sverige för övrigt). Av de oberoende NGO:s som fått bistånd för publikationer, kursverksamhet, hälsokampanjer, kvinnohus, teaterverksamhet etcetera och som finns över allt i Latinamerika, var och är säkert många kritiska till Daniel Ortega. Men det är inte samma sak som att finansiera en statskupp. Och det som hände i april 2018 var heller ingen statskupp, utan snarare en föraning till ”el estallido social” i Chile 2019 och till den ”nationella strejk” som började för över en månad sen i Colombia.
Oppositionskandidat gripen
En av de som gripits, och som sitter i husarrest, är Cristiana Chamorro, vars mor Violeta överraskande besegrade Daniel Ortega i presidentvalet 1990. Cristiana Chamorro hade uttryckt intresse att ställa upp i presidentvalet om den samlade oppositionen ställde sig bakom henne. Det finns mycket kritiskt man kan säga om den nicaraguanska oppositionen, inte minst att den har lättare för att splittras än att enas. Men det fanns tecken som tydde på att Cristiana Chamorro skulle kunna bli den enande figur som hindrade oppositionen från att begå harakiri genom sin oenighet. Men nu, anklagad för pengatvätt och annat, har hennes politiska rättigheter tagits ifrån henne. Hon kan inte längre ställa upp i valet. Det kan inte de andra potentiella presidentkandidaterna heller. Dessutom har regeringen redan tidigare olagligförklarat nästan alla oppositionspartier, vilket innebär att den enda opposition som kommer att finnas vid valet i november är den som Daniel Ortega själv valt. Till det kommer att han redan dessförinnan hade total kontroll över hela valprocessen alltifrån den nationella valmyndigheten till rösträkningarna.
Så vad ligger egentligen bakom arresteringsvågen? Den största effekten av den är ju att Daniel Ortegas trovärdighet trasas sönder, både i Nicaragua och internationellt.
En fingervisning finns kanske i en annan affischkampanj som utpekar familjen Chamorro som den som införde korruption i Nicargua. Korruptionen skulle, enligt den historieskrivningen, ha börjat med president Emiliano Chamorro 1926, och inte med Somozadynastin som började 1934. Violeta Chamorro skulle, under sin tid som president 1990 till 1997, ha återinfört den efter att sandinisternas revolutionära regering gjort slut på den. Enligt samma logik skulle Cristiana Chamorro, om hon nu skulle segra i november, på nytt återinföra den korruption som dynastin Ortega-Murillo fått kontroll över (genom att göra den till sin).
Det verkar lite långsökt.
Utan skyddslina
Daniel Ortega och Rosario Murillo behöver ha kontroll över såväl nuet, historien som framtiden för att säkert kunna hålla sig kvar vid makten. Familjen Chamorro står, av flera skäl, i vägen. Inte bara Cristiana, utan hennes bror journalisten Carlos Fernando som visat att Ortega-Murillos enda politiska projekt är just makten. Där finns också deras far Pedro Joaquin, tidningsmannen som dödades av Somozas hejdukar 1978, och som tar större plats i revolutionens historia än Daniel Ortega. Och där finns Violeta som förödmjukande besegrade honom 1990. Inte konstigt att familjen Chamorro får Ortega-Murillo att se rött och att de vill sudda bort den från såväl historien, nuet som framtiden.
Frågan är om den stora lögnen kan klara av det.
Sista gången jag var i Nicaragua gick en galen amerikan på lina över Masayavulkanens kokande krater. Men han hade skyddslina. Undrar om Daniel Ortega och Rosario Murillo längre har det.
