Hans ord är lika bisarra som talande. Frågan om lobbyismen och hur den skär genom de politiska lägren i parlamentet säger mycket om politik i vår tid. Det finns vissa politiker som ser som sin främsta uppgift att försvara näringslivets intressen, som tycks anse att deras existensberättigande som politiker hänger på hur väl de lyckas med denna uppgift. Till den gruppen hör Gunnar Hökmark. För honom innebär inte lobbysmens allt större makt över politiken ett tillräckligt stort problem för han ska vilja lagstifta mot den. De runt 30 000 registrerade och oregistrerade lobbyister – de flesta från storföretag och industrier – som dagligen försöker påverka EU:s beslutsfattare bör enligt den här gruppen av näringslivstrogna politiker få verka i det anonyma.

Gudskelov finns det andra politiker i parlamentet, vars kontakter med lobbyorganisationer inte skulle innebära några problem om de blev synade. Vars skäl till varför de befinner sig i politiken på så sätt verkar vara något annat än att smöra för den ekonomiska eliten. Det är politikerna som ser det som självklart att Europaparlamentets ledamöter ska redovisa vilka organisationer de träffar och varför.

I dag röstar parlamentet i denna ödesfråga. Den konservativa partigruppen EPP vill bisarrt nog att denna röstning om europeisk öppenhet ska hållas stängd. Vi hoppas innerligt att de inte lyckas. Att ens frågan har kommit upp känns som en fars. Men oavsett utgång i dagens omröstning vet vi att starka krafter vill göra mer slutet, mindre demokratiskt.

Nu drar Dagens ETC:s granskning av EU igång på allvar inför parlamentsvalet i maj. Vi journalister bär ett tungt ansvar. När inte politikerna vill vara öppna får vi tvinga dem till det. De kontakter med näringslivet som den europeiska högern vill mörka får vi tvångsbelysa – genom gedigna journalistiska granskningar. Håll utkik!