I dag inleds primärvalet för Demokraterna i Iowa. Det märkliga valsystemet ger stor fördel för den kandidat som har framgång i de första primärvalen. Sanders-kampanjen, och en del analytiker, menar att om Bernie Sanders vinner några av de första delstaterna så kan det mycket väl bli stora framgångar om en månad, på ”Super Tuesday”, den 3 mars. Och om Sanders då vinner Kalifornien och en rad andra delstater där han idag ligger bra till i opinionsmätningar kan primärvalet vara så gott som avgjort. Och Trumps dagar kan börja räknas.
Historieprofessorn Matt Karp och skribenten Meagan Day skrev nyligen en artikel för det amerikanska vänstermagasinet Jacobin där de kraftfullt argumenterar för att Bernie Sanders är den i särklass bästa kandidaten som Demokraterna kan rösta fram – om målet är att få bort Trump. Och det råkar vara det som enligt opinionsundersökningar prioriteras av nästan två tredjedelar av de som är registrerade att rösta i Demokraternas primärval.
Kandidater som Joe Biden – som just nu leder opinionsundersökningarna strax före Bernie Sanders – och Pete Buttigieg, driver tesen att en kandidat som ska ha en god chans att slå Trump behöver attrahera ”mittenväljare”. Det är ett gammalt hederligt argument att den som vill få bort det sämsta alternativet, i det här fallet Trump, inte kan slösa bort sin röst på det mest radikala alternativet. Detta argument kritiseras ofta kraftigt, och utan vidare framgång, från vänster. Men just nu har något mycket ovanligt hänt, menar Karp och Day. En taktikröst mot Trump är samma sak som en röst på den, enligt dem, mest radikala demokratiska kandidaten: Bernie Sanders.
För att slå Trump behövs allt annat än en till tråkig mittenkandidat. Istället behöver väljarkåren engageras, särskilt i det så kallade rostbältet, med delstater som Michigan, Ohio och Pennsylvania som plågas av fattigdom efter att tidigare utgjort varit USA:s industriella motor. Det var dessa traditionellt demokratiska delstater som Trump tog över 2016. Om Demokraterna ska ta tillbaka dessa delstater måste de vinna över de som röstade på Obama två val i rad och sedan på Trump eller inte alls. Och de måste framför allt engagera den nästan halva delen av befolkningen som inte röstar. Om bara en liten del av alla dessa går till valurnorna kommer saken att vara biff, menar Karp och Day.
Men för att det ska hända krävs någon som sprider entusiasm och energi, och kanaliserar människors vardagskamp för överlevnad till vrede mot ojämlikheter. Och det finns en kandidat som gör detta överlägset bättre än någon annan, menar Karp och Day. De underbygger sin analys med en mängd opinionsundersökningar och med det faktum att Sanders är överlägsen när det gäller att få vanligt folk att engagera sig och bidra ekonomiskt till kampanjen.
Som grädde på moset kommer Sanders vara överlägset bäst i debatter mot Trump, menar artikelförfattarna. Eftersom Sanders politik betonar klasskonflikt kommer presidentkandidatdebatterna inte bara handla om värderingar, normer och att Demokraterna är indignerade över hur Trump beter sig, ”utan om konflikten mellan de rika och resten i vårt samhälle”.
”Trump är den perfekta symbolen för det perversa i vår misslyckade kapitalistiska ekonomi”, skriver Karp och Day. ”Och ingen kommer kunna visa det så skarpt som Bernie Sanders.”
