(ETC/Mariupol) Vid klockan tolv ljuder fabrikssirenen genom den metallsmakande luften utanför stålverket Ilyich i Mariupol. Här händer något ovanligt: arbetarna strejkar på uppmaning av fabriksägaren, tre timmar varje dag från lunch till klockan tre. De anställda på stålföretaget Metinvest släntrar sakta ut från de gigantiska industrihallarna och radar upp sig på gårdsplanen. I händerna bär de plakat med texten ”Fred, ordning, nedrustning”. Syftet är att protestera mot de tungt beväpnade proryska separatister som dragit fram och ockuperat städer runt om i regionen som de utropat till Folkrepubliken Donetsk. Den ukrainska armén inledde en antiterroroperation för en månad sedan, och det har lett till en inbördeskrigsliknande situation i området.

– Självklart har situationen påverkat stämningen på stålverket, säger Raman Nazarchuk, förman på stålverket.

– Folk är på olika sidor i konflikten. Men vi vill visa att vi bara vill ha fred och att det ska bli som det var förr.

Saknar gnistan

Raman Nazarchuk säger att det är helt frivilligt att delta. Samtidigt saknas gnistan i protesterna, kanske bara på grund av den rädsla som ligger som ett täcke över Donetskregionen där vänskaper avslutas över inställningen till separatisterna och Ukrainas framtid. Till Mariupol, en sliten hamnstad full med gamla monument från Sovjet, kom våldet den 9 maj, dagen då andra världskrigets slut firas i Ukraina och Ryssland. Den ukrainska regeringen förbjöd festligheterna i år för att förhindra bråk. Proryska separatister ockuperade då polishuset i protest och brände ner flera byggnader i staden. När den ukrainska armén gick till mottack sattes även polishuset i brand och mellan sju och tio människor dödades, enligt olika uppskattningar. Utanför det sotsvarta utbrända polishuset är det fullt av blomsterkransar och minnesord.

God för 31 miljarder

Efter händelsen har Rinat Akhmetov, god för 31,1 miljarder dollar klivit in i matchen. Han är en av de oligarker som gjorde sig en förmögenhet efter Sovjetunionens fall och har genom åren har genom åren växlat mellan de politiska lägren. Tidigare var han lojal med den avsatte presidenten Viktor Janukovytj, och finansierade dennes Regionernas parti. Under konflikten har han hittills låtit det vara oklart vilken sida han stödjer. Separatisterna, som vill att Donetsk antingen ska bli en självständig stat eller en del av Ryssland, hävdade nyligen att Akhmetov finansierar dem. Men nu har oligarken markerat sin position vilket kan bli av stor betydelse i en region där många är beroende av honom. I ett uttalande skriver hans företag System Capital Management att Akhmetov vill undvika ”ekonomisk kris, arbetslöshet och fattigdom”.

Utöver att uppmana sina anställda i stålverken och gruvorna att lägga ner arbetet tre timmar om dagen har han tagit initiativ till obeväpnade patruller av stålverksarbetare som vaktar gatorna i Mariupol tillsammans med polisen. Sedan dess har det varit lugnt i staden.

– Vi fungerar som extra ögon och öron, säger Nicolai Tkatchenko, en av stålverksarbetarna som går med i patrullen i utbyte mot ett tillskott i lönekuvertet.

– För några veckor sedan kunde folk plundra affärer och säga att de behövde saker till Folkrepubliken Donetsk.

Han säger att han inte sett till några proryska separatister och att de inte letar efter dem. De är dock inte svåra att hitta. En bit bort, vid en barrikad byggd av bord och sandsäckar och vaktad av en tunn kamouflageklädd pojke i 16-årsåldern med pistol i handen, står Lena Filatova, presstalesperson för separatisterna i Folkrepubliken Donetsks avdelning i Mariupol.

– De som stöder patrullerna förstår inte att Akhmetov bara är rädd för att hans tillgångar ska nationaliseras om Donetsk blir självständigt. Han försöker rädda sina tillgångar, säger hon.

Patruller utanför stålverk

Utanför Akhmetovs andra stora stålverk i Mariupol, Azovstal, protesterade separatister, varav flera uppgav att de själva arbetar på stålverket, mot oligarkens ställningstagande. De flesta äldre kvinnor, de mest högljudda bland separatisterna.

– Patrullerna är en fars. De gör det bara för att tjäna extra pengar, säger Anna Irina Valentina, på plats vid demonstrationen.

– Akhmetov har inte rätt att äga någonting här, han tog de fabriker som tillhörde staten.