Ohälsa: Norska läkare i upprop efter självmord

”Att vara läkare i en sjukvård som är under enorm press. Extrem arbetsbörda och hög sjukfrån­varo. Omsorg om alla andra, men på bekostnad av sig själv”.

Så skriver en anhörig till läkaren i ett inlägg som publicerades på sociala medier tidigare i somras. Inlägget blev startskottet på en debatt i Norge om läkares arbetsvillor och den anhörige beskriver bland annat att läkaren kommit hem en dag i mars och berättat att hon för första gången det här året kunnat sitta ner och äta riktig lunch. 

Flera faktorer ledde till en allt värre mental ohälsa och till slut självmord, enligt den anhörige som bland annat beskriver betungande arbetsdagar och etisk stress. Inlägget fick stor spridning och flera andra norska läkare delar nu sina historier under hashtagen #legermåleve och kräver förändring, skriver Läkartidningen. 

Vanligt med självmord

Enligt en rapport som Legeforskningsinstituttet, en del av det norska läkarförbundet, publicerade i juli har arbets­tiden för norska läkare ökat tydligt mellan 2016 och 2019 både
i primärvård och sjukhusvård. 

Internationell statistik visar också att självmord länge varit vanligare bland läkare, särskilt kvinnliga, än bland befolkningen i övrigt, även om senare forskning visar på en nedgång.

Belastningen på läkare är tung även i Sverige och det krävs en förändring för att läkare ska orka. Det säger Sveriges läkarförbunds vice ordförande Lars Rocksén till Dagens ETC.

– Det som hänt i Norge är en katastrof som aldrig borde ha hänt. Det är helt oacceptabelt att det yrke man väljer kan få en människa att drivas så hårt, att man mår så dåligt att man ens överväger att ta sitt liv, säger han.

Enligt Sveriges läkarförbunds senaste arbetsmiljö­undersökning funderar sex av tio läkare på att gå ner i arbetstid eller byta arbetsgivare. Bland yngre läkare funderar en av tre på att lämna yrket helt. Nästa uteslutande var skälet arbets­belastningen. Regionerna som är de största arbetsgivarna behöver se över situationen, enligt Lars Rocksén.

– Det handlar om att lyssna på medarbetarna som vet vad de behöver. Att stå på en akutmottagning där patienter blir liggande i dygn innan de får vård för att det inte finns en säng att lägga dem i, det är en press som är nästan orimlig för vem som helst.