Österrike släppte in radikalhögern – nu varnas Sverige
Bild: Ronald Zak AP/AP
Dagens ETC
I Sverige bildas det snart en ny högerregering med stöd av ett högerradikalt parti med rötter i nazismen. Först ut i Europa med en sådan regeringslösning var Österrike. Dagens ETC rapporterar från Wien – där det nu kommer varningar om dramatiska konsekvenser för demokratin.
Det sovjetiska krigsmonumentet på Schwarzenbergplatz är en av de mest sällsamma synerna i Wien. Mitt i den österrikiska huvudstaden reser sig en tolv meter hög kommunistisk soldat med en gyllene hjälm och sköld. Röda armén lät resa monumentet efter krigsslutet 1945. Landet ingick sedan aldrig i Östblocket, men monumentet har fått stå kvar ändå.
Sedan strax över ett decennium har det dykt upp högerradikala regeringar som underminerat demokratin i flera EU-länder, tydligast så i Ungern, Polen och Slovenien. En ofta påpekad, gemensam nämnare har varit att länderna just har ett kommunistiskt förflutet: demokratins rötter har inte hunnit växa sig särskilt djupt sedan 1989.
Men Österrike är undantaget. Där räckte det att de konservativa beslutade sig för att bilda regering med stöd av det högerradikala partiet – som har rötter i nazismen.
Precis den situation Sverige nu befinner sig i.
”Det är chockerande”
I folkhögskolan VHS Urania i Wien träffar Dagens ETC Christa Bauer som är ordförande i organisationen Mauthausenkommittén, som bildades av judiska församlingar, katolska kyrkan och fackförbund i syfte att bedriva utbildningsverksamhet om Förintelsen och rasism.
Christa Bauer ska strax leda en workshop om den österrikiska radikalhögern. Hon är väl medveten om det svenska valresultatet, och tycker det påminner skrämmande mycket om den situation Österrike hamnade i efter valet 1999.
– Då blev Socialdemokraterna störst, högerradikala FPÖ blev näst störst och konservativa ÖVP hamnade på tredje plats. ÖVP svarade med att erbjuda FPÖ att bilda regering tillsammans med dem.
FPÖ, Frihetspartiet, bildades av före detta medlemmar i Hitlers nazistparti några år efter krigsslutet. Den nya österrikiska koalitionsregeringen som tillträdde i början av år 2000 var den första någonsin i ett EU-land, som inkluderade ett högerradikalt parti.
I Sverige försöker många förstå hur 20 procent kunde rösta på ett parti med nazistiska rötter. Hur var det möjligt även i Österrike?
– Jag tror inte att alla känner till historien hos FPÖ. Vissa vill inte veta heller. Men faran ligger i att folk inte är särskilt välinformerade om partiet och vad de står för. De lyssnar bara på vad FPÖ säger i sina kampanjer. Det är chockerande, men det funkar för att så många människor har egna fördomar, säger Christa Bauer.
Sänktes av Ibizaskandalen
Hon menar att andra länder bör dra viktiga läxor från vad som hänt här i Österrike. Det var den andra regeringsbildningen med de konservativa och FPÖ, under rikskansler Sebastian Kurz 2017–2019, som på allvar förde med sig högerradikal politik. Efter bara en vecka sa landets nya vicekansler Heinz-Christian Strache, FPÖ:s partiordförande, att asylsökande borde låsas in i center och beläggas med utegångsförbud nattetid. I mars 2019 blev det lag på just detta, samtidigt som regeringen bytte namn på asylcenter till ”utresecenter”.
FPÖ-politikern Herbert Kickl utsågs till ny inrikesminister. Han lät organisera en polisräd mot den österrikiska säkerhetspolisen för att få fram information om myndighetens hemliga informatörer i den högerradikala miljön – som Kickl själv hade förgreningar i.
– Många av de förändringar FPÖ genomförde när de kontrollerade ministerier finns kvar än idag. Jag tror att Ibizaskandalen kom i precis rättan tid, säger Christa Bauer.
I maj 2019 dök det upp en dold videoinspelning som visade hur FPÖ-ordföranden Strache hade haft ett hemligt möte på Ibiza, med en kvinna som han trodde var dottern till en rysk oligark. Strache föreslog att ryska oligarkintressen skulle köpa Kronen Zeitung, Österrikes största tidning, så att tidningen kunde omstöpas till att bli FPÖ-vänlig. Han sa att han eftersträvade ett likadant regeringsfångat medielandskap som finns i det odemokratiska Ungern.
– Ibiza blev ett supertydligt bevis för vad som är FPÖ:s politiska syften. Det visade också att partiet inte hade förändrats innan det kom in i regeringen igen, och det har det fortfarande inte gjort, säger Christa Bauer.
”Skadar den vanliga högern”
Dagens ETC talar också med Reinhard Heinisch, professor i statsvetenskap vid universitetet i Salzburg och expert på europeisk radikalhöger. Han tror att den svenska högern nu noggrant läser av de internationella reaktionerna – men också kollar tillbaka på hur det gått för tidigare regeringsbildningar med stöd av radikalhögern – när man nu snickrar ihop en ny svensk regering.
– Sverigedemokraterna bryr sig antagligen mindre om de internationella observatörerna, men jag är säker på att högern är ganska orolig över att se vad deras kollegor i andra länder tycker om dem nu.
Utmaningen för den nya svenska högerregeringen med stöd av SD, menar Reinhard Heinisch, kommer bli att undvika den serie incidenter som dök upp i Österrike när FPÖ satt vid makten.
– De konservativa försökte ganska oblygt ta FPÖ:s väljare, men problemet blev att FPÖ då behövde gå ännu längre högerut. Då fortsatte det dyka upp pinsamma utspel som skadade inte bara FPÖ, utan också den vanliga högern.
Har inte dämpat sig
Mauthausenkommittén har i flera år dokumenterat den flora av extremistiska utspel som FPÖ-företrädare legat bakom. En annan viktig lärdom är att partiets sådana utspel inte alls minskade i omfattning bara för att man fick regeringsmakten. Istället har FPÖ lyckats normalisera rasism och extremism.
– Både före och under att de varit vid makten har de använt sig av slogans som ”Wien får inte bli Istanbul”, och ”Fosterlandskärlek istället för marockanska tjuvar”. Och alla vet att om man upprepar något tillräckligt många gånger kan det bli en sanning. Den verkligt långvariga konsekvensen av FPÖ är att deras hatspråk har normaliserats, säger Christa Bauer.
Slutsatsen, menar hon, är att inget land är immunt mot högerradikal politik som även är auktoritär, bara för det ligger i Västeuropa och har en lång demokratisk historia.
– Vi är definitivt inte immuna, det visar både nutiden och det förflutna. Vi måste vara medvetna om det här och informera människor om hur fördomar fungerar, men också om hur snabbt det kan gå innan man lever i ett system som inte längre har någon yttrandefrihet.