BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
New Londons historia präglas av valfångst och sjöfart. I nutid dominerar militären och läkemedelsindustrin arbetsmarknaden. Men arbetslösheten är hög och många sociala problem har koncentrerats hit. Ännu finns spår från 2008 års finanskris, många skyltfönster och bostäder står tomma.
Till skillnad från omgivande idylliska småstäder har man inte riktigt lyckats slå mynt av det vackra läget vid vattnet. Livsmedelssäkerhet är alltjämt ett bekymmer, och det är framförallt de ekonomiska förutsättningarna som är problemet. Det finns en välsorterad butik med ekologisk mat mitt i stan, men priserna är utom räckhåll för många.
Områden med hög andel låginkomsttagare och liten tillgång till bra matbutiker benämns som ”matöknar”, ”food deserts”. ”Träsk”, ”food swamps”, är det ord Tekowa Omara-Otunnu, stadsodlingsansvarig i FRESH, väljer för att beskriva USA:s livsmedelsproblem. Mat finns det gott om, men utbudet flödar över av den lättillgängliga snabbmatens höga kaloriinnehåll och låga näringsvärde. Bättre då att ge människor full kontroll över vad de äter, menar Tekowa Omara-Otunnu.
– Mat är den mest grundläggande rättigheten, och påverkar alla delar av livet. Mitt intryck av New London är att det är svårt att få tag på bra mat om man inte har ett visst mått av resurser. Man måste ta sig till affären och kunna betala ett högt pris. Det ansvar vi tar är att lära folk att odla sin egen mat. Frön är alltid billigare än den färdiga produkten, säger hon medan hon skördar grönkål och broccoli tillsammans med sommarjobbarna Darius Dozier, Eric Campbell och Chris Jacobs som annars går i high school.
Omvandlar park
Flera gemensamma odlingsplatser finns i föreningen, och nu har man fått i uppdrag av kommunen att förvalta McDonald Park. Inte mycket till park, snarare en asfalterad markplätt i ett slitet område med lika skamfilat rykte. Sedan hösten har sexton badkarsstora odlingslådor byggts, och hyrs ut för 10 till 20 dollar om året beroende på inkomst.
– Men vi låter inte någon gå utan om de inte har råd, säger ordföranden Alicia McAvay.
Det är en varm och fuktig högsommardag och arbetsgruppen har möte. En tragedi har nyligen hänt. En man har hittats död på den portabla toaletten efter en överdos, och Henry Kydd och Vernon Skau från räddningstjänsten är på plats för att informera om hur man ska agera i ett sådant läge och hur dödsfall kan förhindras med en nässpray som kan häva överdosen och som nu köpts in av staden.
Missbruk och överdoser av receptbelagda mediciner och heroin har skjutit i höjden. Varje dag åker räddningstjänsten på utryckningar av det skälet, berättar Henry Kydd, som ändå inte tycker att läget har förändrats så mycket.
– Det har alltid funnits, även om det spridits från storstäderna. Jag tror bara att folk har fått nog, och nu finns aktivister som gör något åt det, säger Henry Kydd, som menar att organisationer som FRESH kan spela en viktig roll i att överbrygga avståndet mellan medborgare och myndigheter.
Området kring parken domineras av stora fristående hus, ofta delade mellan flera familjer, med små tomter. Mycket till mataffärer finns inte i närheten, men vissa förändringar är planerade. En tom industrilokal ett stenkast från parken ska förvandlas till lägenheter med hög standard. Alicia McAvay ser en risk för gentrifiering, och betonar vikten av att inte bidra till det.
– Matrörelsen kan göra mycket gott, men vi ser ofta att när tjusig mat kommer till ett område och förbättrar det, så tvingas folk flytta därifrån för att allt blir dyrt. Vi är väldigt försiktiga med det, och det är en svår balansakt. Vi ska vara till för de som redan finns i området.
Många hade invändningar
Inför förvandlingen av parken gick man därför från dörr till dörr med enkäter. En del var entusiastiska, men många hade invändningar. Den nyblivna odlaren Denise Boyd tror att folk är luttrade.
– Parken har varit övergiven så många år, och varje gång man försökt göra något har det snart blivit likadant igen. Folk kommer hit för att bli fulla eller höga. Sedan 80-talet har det varit crack, och nu är det heroin igen. Det går från generation till generation.
I april sattes ändå arbetet igång. Förutom privata lotter ska gemensamma odlingar och fruktträd finnas för vem som helst att skörda. I parken serveras också gratis måltider. Maegan Parrott ser tillbaka på hur några av barnen som var där för att äta ville hjälpa till.
– Det var strax efter att vi hittade mannen. Det var ett hårt slag, givetvis för hans familj, men också för oss alla. Men jag minns hur många barn som var där redan på måndagen, och vilken glädje som fanns. Det var fint att se att de sprang omkring och vattnade och grävde, alldeles efter tragedin, berättar hon.
Självförsörjning som politik
Flera i föreningen talar om självförsörjning som en radikal politisk handling i en tid som präglas av stor osäkerhet, med skenande klimatförändringar och ännu större sociala klyftor på horisonten. Frida Berrigan beskriver i en text hur hon gjort om sin tomt till grönsaksodling.
Hon associerar till så kallade Victory Gardens under de båda världskrigen – matodlingar på privata tomter och allmänna parkytor med syfte att bidra till den ransonerade matförsörjningen och samtidigt hålla moralen uppe. Kanske finns ett släktskap med hur olika gräsrotsrörelser nu tar oanvänd mark i anspråk runtomkring i landet och alltfler intresserar sig för superlokal matproduktion.
Arbetet med att fylla de nybyggda odlingslådorna fortsätter. Plötsligt dyker grannskapets barn upp på nytt och drar igång vattenslangarna, både för att vattna odlingarna och för att blöta ner varandra. Lika snabbt är de borta när föräldrar ropar åt dem att komma hem.
– Det är så mycket som händer här. Det är som att parken ber om liv, säger Denise Boyd.
