Tala om megaval. På lördag och söndag genomförs fyra val samtidigt i Chile. Borgmästare, kommunalfullmäktige, guvernörer och delegater till en konstituerande församling med uppgift att skriva en ny grundlag. Många valsedlar och många namn att hålla reda på. Inte förvånande att nästan alla jag talar med är förvirrade. Till och med valaffischerna ser vilsna ut, ofta utan slogan och partibeteckning, bara ett ensamt ansikte med ett tillkämpat leende. Opinionsmätarna är så förbryllade att få vågar sig på några prognoser. Praktiskt taget alla partier slits dessutom av interna kriser orsakade av upproret, "el estallido social", i oktober 2019. Och som om inte det vore nog är förtroendet för det politiska etablissemanget lägre än någonsin.
Men samtidigt är valen i helgen de viktigaste sen 1988, då chilenarna röstade nej till Pinochet. Ett ödesval, precis som då.
Resultaten av borgmästar-, kommunal och guvernörsvalen kommer att bestämma den politiska kartan inför presidentvalet i november.
Än viktigare är valet av delegater till den konstituerande församlingen. Inte bara för att den ska skriva den nya grundlag som ska ersätta Pinochets från 1980. Utan sättet den väljs på. Partierna dominerar inte på samma sätt som i de andra valen. Här finns många oberoende kandidater från sociala rörelser. Men fram för allt så är det första gången som principen om lika könsfördelning tillämpas i ett val i Chile. Och det är första gången som ursprungsbefolkningen har garanterade platser. Går det bra kan det bli början på en ny politisk kultur.
– Det känns som om vi för första gången är på rätt sida av historien. Och jag hoppas verkligen att det bekräftas av ett högt valdeltagande.
Det säger Pedro Cayuqueo, journalist och författare som bland annat skrivit "Mapuches hemliga historia" i två volymer, den första lättillgängliga historien om Chile största urfolksgrupp. Pedro Cayuqueo är själv mapuche och kandidat till den konstituerande församlingen. Men eftersom han är en känd opinionsbildare ställer han inte upp på mapuches kvot, utan på en "vanlig" lista.
– Jag tror att mapuches urgamla kultur faktiskt har svar på många av den moderna världens problem, inte bara när det gäller klimat och miljö.
Virtuell valkampanj
Pandemin och hårda karantänregler innebär att det inte har förekommit just några offentliga valmöten. Förutom de vilsna affischerna på gator och torg, har valkampanjen varit helt virtuell. Dels i form av debatter i olika TV-kanaler, men ännu mer via Zoom, Instagram och andra sociala medier.
Men även om intresserade väljare dagligen har kryssat mellan olika virtuella mötena, så utgör de en minoritet. De flesta kan till nöds namnen på åtminstone några kandidater. Och det finns därför en oro för omfattande röstskolk som skulle kunna undergräva "los constituyentes" trovärdighet. Till det kommer en ansvarslöst köpslående i debatten som har skapat orimliga förväntningar.
Jag minns själv den förundrande känslan av historiens vingslag när jag satt med på några sessioner på den konstituerande församlingen i Colombia 1991.
Tidigare gerillamän och gamla konservativa politiker samsades om ordförandeklubban. Där fanns en respekt som nästan gick att ta på. Viljan till solid enhet märktes till och med i kommatecknen. Och den konstitution som blev resultatet var Latinamerikas då mest avancerade. Ändå dröjde det 25 år innan freden blev verklighet. Och inte heller freden ledde till det goda liv alla hoppades på. Den senaste tidens våldsamma uppror ger snarast intryck av att ingenting hänt.
”Mer än vackra ord”
Men det finns också mer näraliggande exempel. De nya konstitutionerna i Bolivia och Ecuador, som skrevs av konstituerande församlingar 2006 respektive 2008, definierar länderna som "plurinationella" och beskriver ursprungsbefolkningens begrepp om "moder jord" och "det goda livet" som nationens grundläggande värderingar.
– Det låter vackert. Men det räcker inte, konstaterar Pedro Cayuqueo.
Både i Ecuador och Bolivia har ursprungsbefolkningen körts över av råvaruutvinning, oljeprospekteringar och infrastrukturella projekt. De konsultationer som enligt konstitutionen måste ske, har ignorerats. Och det trots att det suttit progressiva regeringar vid makten.
– Valet till den konstituerande församlingen är viktig, säger Pedro Catuqueo, men de andra valen är lika viktiga för det är ur dem vi kan bygga den politiska kraft som behövs för att konstitutionen ska bli mer än vackra ord.
Kloka ord. Men när jag på min morgonpromenad – vi har rätt att bryta karantänen mellan 6 och 8 för att "idrotta" – stötte på en nyuppsatt valaffisch, tvingades jag inse att "lära av historien" kan betyda olika saker. Den nya affischen var för en kandidat till kommunalfullmäktige med efternamnet Parra. Bredvid fotot av honom fanns ett annat foto – av Augusto Pinochet. Att en grupp tjejer som kom bakom mig resolut välte affischen över ända och trampade sönder den var egentligen ingen tröst.
Tröst vore däremot ett riktigt stort valdeltagande
