De kräver också att en oberoende utredning av arbetet inom de två rådgivande kommittéerna som handlägger anmälningar om trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet samt en obligatorisk utbildning om respekt och värdighet på arbetsplatsen för alla anställda, inklusive ledamöterna i parlamentet.
Hierarkisk arbetsplats
Jeanne Ponte, assistent till den socialistiske franska parlamentsledamoten Edouard Martin, har själv blivit utsatt för sexuella trakasserier och är en av initiativtagarna till bloggen.
– Parlamentet är en väldigt stor och hierarkiskt uppbyggd arbetsplats med över 7 000 anställda. Trots det finns det idag ingen, inte en enda person, som har lämnat in en formell anmälan om sexuella trakasserier. Det här betyder såklart inte att dessa saker inte sker, utan är ett tecken på att något är fel med tilliten inom systemet, säger hon.
Själv ska Jeanne Ponte ha blivit upptryckt mot väggen i en korridor av en parlamentsledamot som tafsat på henne och sagt att han tyckte hon var vacker och att han ville bjuda ut henne på en drink.
– Såna här saker händer inom den här institutionen, men kvinnorna som utsätts litar inte på kommitten som utreder detta, eftersom den är sammansatt av ledamöter, i stället för av jurister och andra oberoende experter, säger hon.
Kan bli av med jobbet
En orsak till att de utsatta inte anmäler övergreppen är att de är rädda att förlora sina jobb, framhåller Jeanne Ponte.
– Ingen anmäler de här övergreppen eftersom de är rädda för att förlora sina jobb. Anställningsförhållandena är väldigt dåliga. En assistent, som jag, kan förlora sitt jobb från den ena dagen till den andra om hon klagar.
Sedan Jeanne Ponte först gick ut med att hon utsatts för sexuella övergrepp i EU-parlamentet, under 2014, har hon mottagit vittnesmål från hundratals andra kvinnor, som hört av sig till henne.
– Jag blev något av visselblåsaren från Bryssel. Många av dem som hörde av sig bad mig om hjälp och jag kände att jag inte kunde ignorera deras utsatthet. Därför har vi nu startat den här bloggen, för att synliggöra vad som pågår, säger hon.
Vad som krävs för att situationen ska bli bättre för de anställda i Europaparlamentet är bland annat att arbetsvillkoren förbättras, konstaterar Jeanne Ponte.
– Sedan behöver vi också en formell definition av vad sexuella övergrepp innebär. Det finns idag en populär uppfattning om att de här männen ”bara skämtar”, eller att ”de bara flirtar lite”. Men det är skitsnack! Vi måste därför bli bättre på att slå fast var gränsen går, avslutar hon.
”Under ett samtal med andra närvarande män placerade han vid upprepade tillfällen sin hand under min tröja, för att röra vid min hud. Detta trots att jag om och om igen tog bort hans hand och förklarade att jag inte var intresserad.”
”Han studerade mig uppifrån och ned för att sedan säga till mig att det inte fanns så många vackra kvinnor i Europaparlamentet. Eftersom jag var ny tyckte han att jag skulle ta chansen till att smaka på ”hans pannkakor”. Han brydde sig inte det minsta om mitt uppenbara obehag vid situationen, utan rörde sig närmare och närmare mot mig, för att sedan säga att ”pannkakor smakar bäst på morgonen” och att ”jag absolut borde smaka dem hemma hos honom."”
”En dag då jag gick till kopiatorrummet, utanför kontoret, kom plötsligt min kollega in. Han log, tog sin hand och placerade den vid min nacke, för att sedan smeka mig hela vägen ned till min rumpa.”
”En natt hörde jag hur jag hur han knackade på min sängkammardörr, men jag ignorerade det. Då öppnar han plötsligt dörren och kliver in i rummet, iförd endast sina kalsonger. Jag blev arg och bad honom att gå, men i stället tvingade han sig ned i min säng. Jag var så rädd att jag kurade ihop mig till en liten boll och bad honom att lämna mig ifred. I stället för att respektera min önskan började han att ta på mina bröst, vrida om mina bröstvårtor och gnida sitt stånd mot mitt lår.”
