Det övergripande målet är att Finland ska vara koldioxidneutralt 2035 – en målsättning som därmed slår Sveriges med tio år. Bernt Nordman, verksamhetschef på finska organisationen Natur och miljö, är försiktigt positiv till den nya regeringens ambitioner.

– För första gången sätter en regering riktigt högt satta mål, det är i alla fall en bra början. Den här regeringen verkar faktiskt vilja se en förändring på riktigt, säger han.

Att klimathotet nu lyfts mer än någonsin är en konsekvens av den gröna våg som svept över Finland. Bara det senaste halvåret har klimatfrågan blivit hetare än någonsin, och inför valet i april lyftes den i varenda politisk debatt, konstaterar Mia Rahunen, klimatexpert på finska Världsnaturfonden.

– Det är väl samma trend som vi ser i stora delar av världen i övrigt. I Finland blev det extra tydligt efter att den senaste rapporten från IPCC släpptes i oktober. Den startade en jättestor diskussion här, som sedan har hängt kvar, och gjort klimatfrågan till den största debattfrågan, säger hon.

Framåt för De Gröna

Intresset för klimatet återspeglas också i att De Gröna gick starkt framåt i både riksdagsvalet, där de gick från 15 till 20 mandat, och i EU-valet, där de blev näst största parti med 16 procent av rösterna. Samtidigt menar Mia Rahunen att samtliga partier förutom Sannfinländarna skärpt sin klimatpolitik.

– Därför hade vi också rätt stora förhoppningar på den här nya regeringen. Nu gäller det för dem att börja konkretisera åtgärder för hur de nya ambitiösa målen ska uppnås, säger hon.

I den nästan 200 sidor långa regeringsförklaringen har klimatet fått ett eget kapitel – det inledande. Men även i avsnitten om jordbruket, om bostadsbyggande och om transporter får klimatet stort utrymme. Både Mia Rahunen och Bernt Nordman menar att det visar på att den nya regeringen faktiskt inser att i princip varenda del av samhället behöver förändras. Samtidigt saknar de mer konkreta åtgärder som beskriver hur det ska ske.

– Exakt hur utsläppen ska minska är ganska oklart, mycket är formulerat som att det ska utredas. Vi är lite oroade över att vissa partier kommer att dra i bromsarna när det blir dags för konkreta lagförslag, säger Bernt Nordman.

Torv en utmaning

En del åtgärder är dock mer tydligt formulerade än andra. Till exempel menar regeringen att olja för uppvärmning ska försvinna, och i början av 2030-talet ska inga byggnader värmas upp så. För kommunala och statliga fastigheter är tidsgränsen satt till 2024. Regeringen har också en plan för hur den cirkulära ekonomin ska utvecklas.

Mindre konkreta är löftena om skattereformer, att minska trafikutsläppen och att kolsänkor ska öka på både kort och lång sikt.

Dessutom ska användningen av torv – som står för stora koldioxidutsläpp – halveras. Mia Rahunen menar att det är ett mål som är för lågt satt.

– Det borde finnas ett tydligt datum för när vi ska vara av med det, allra senast tillsammans med kolet 2029. En halvering till 2030 hade vi förmodlingen nått ändå, även utan särskilda åtgärder, säger hon.

Enligt både IPCC och Naturvårdsverket bör torv klassas som ett fossilt bränsle, men i Finland definieras det som ett långsamt förnybart biomassabränsle. Mia Rahunen menar att det handlar om ett fossilt bränsle, och att regeringen borde ha satt ett slutdatum för samtliga fossila bränslen.

– Finland borde sluta använda fossila bränslen senast 2035. Det är en besvikelse att det inte finns med i regeringsförklaringen, säger hon.

Samtidigt tror både Mia Rahunen och Bernt Nordman att Finland faktiskt kan nå målet, och bli koldioxidneutralt 2035.

– Just nu finns det mycket som talar för att det här är på allvar, och att många står bakom en ordentlig förändring för att vi ska nå klimatmålen. Om politikerna nu bara blir lite mer konkreta, och faktiskt ser till att saker börjar hända, så kan vi komma långt. Det finns en acceptans för åtgärder som kan förändra finländarnas vardag, och jag hoppas verkligen att beslutsfattarna tar till vara på det och inte är för fega, säger Bernt Nordman.

Miljö- och klimatkrav inom den offentliga upphandlingen.

Större andel växtbaserad mat inom det offentliga.

Torv som energikälla ska halveras till 2030.

Användningen av stenkol som energikälla förbjuds år 2029 (ett förslag som redan antagits)

Fastighetsskatten på vindkraftverk till havs ska sänkas.

Skattereform för hållbar utveckling och total översyn av energibeskattningen, bland annat ska styrningen av utsläppen inom energiproduktionen öka.

Matsvinnet ska halveras före 2030.

Kolsänkor ska stärkas, bland annat genom minskad avskogning.

Klimatlagen ska uppdateras så att målet om klimatneutralitet före 2035 nås, och dess styrande effekt ska stärkas.

Färdplan för koldioxidsnålt byggande ska påskyndas, mål för träbyggande ska ställas upp inom det offentliga byggandet.

Den cirkulära ekonomin ska öka, bland annat genom att det införs ett tidsbegränsat stöd för investeringar i cirkulär ekonomi så att investeringarna snabbas upp.

Förlusten av biologisk mångfald ska stoppas, och finansieringen av naturvård ökas med 100 miljoner euro på årsnivå.

Det ska utarbetas ett nationellt program för klimatvänlig mat med målet att minska klimatavtrycket av den mat som konsumeras.

Stöd för laddningsinfrastruktur för elbilar ska fortsättningsvis beviljas och beloppet höjas.