För drygt två år sedan färdigställdes ett lagförslag, det så kallade plattformsdirektivet, av EU-kommissionären Nicolas Schmit. Syftet var att säkerställa gigarbetarnas status som anställda, för att de på så vis ska få tillgång till många av de rättigheter som saknas när de klassas som egenföretagare eller egenanställda. 

Förslaget tröskades fram och tillbaka, men någon överenskommelse kunde aldrig nås mellan rådet och Europaparlamentet. En rad nya versioner av direktivet har därefter förhandlats fram tills i måndags 11 mars, när plattformsdirektivet till slut godkändes av både parlamentet och EU-ländernas arbetsmarknads- och socialministrar. 

Beslutet hyllades av bland annat Ludovic Voet, förbundssekreterare vid Europafacket. 

– Dagens beslut innebär att miljontals människor som arbetar via digitala plattformar inte längre kommer att luras på minimilön, sjuklön, semesterersättning och social trygghet, sa han i ett pressmeddelande. 

Jättarna röstade nej

Flera experter har kallat det godkända direktivet för urholkat då många av de kriterier som fanns i ursprungsversionen saknas i den slutgiltiga texten.

– Ingenting kommer förändras med detta, menar Pontus Blüme. 

Han är del av organisationen Gigwatch som granskar gigekonomin i Sverige, samt doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet där han håller på med en avhandling om plattformsekonomin, algoritmisk exploatering av arbete och omvandlingen av det mänskliga livets beståndsdelar till varor.  

– Själva huvudproblemet kvarstår, att det inte finns något anställningsförhållande. Det förändras inte av detta, säger han. 

EU-direktivet röstades igenom efter hård debatt i måndags, där Estland och Grekland svängde och bytte sida i sista stund och röstade ja, medan både Frankrike och Tyskland, de två största EU-länderna sade nej. 

Det enda som skulle ge gigarbetare någon form av rättslig ställning på svensk arbetsmarknad är en förändring av det svenska arbetstagarbegreppet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har tidigare anklagats för sitt nära samarbete med Uber om att avreglera taxinäringen och hans regering har konsekvent röstat emot skärpningar för gigbolagen. I Tyskland är det nyliberala partiet FDP som stått emot lagstiftning om gigarbete, medan den socialdemokratiske arbetsmarknadsministern Hubertus Heil kallat det för ”ett stort steg framåt för det sociala Europa” och bett om ursäkt för sin nedlagda röst. Det kan vara första gången en EU-lag röstats igenom trots att båda unionens tungviktare röstat emot. 

S vill inte ha lagstiftning

Svenska Socialdemokraterna var starkt emot förslaget, liksom LO, eftersom de är emot lagstiftning på arbetsmarknadsområdet och anser att den svenska modellen ska råda med förhandlingarna mellan parterna. ”Jag vill ha en starkare garanti om att vi kan genomföra direktivets syfte utifrån vår framgångsrika arbetsmarknadsmodell.”, har Ilan De Basso, socialdemokratisk EU-parlamentariker, tidigare sagt som motivering till varför han röstat nej till förslaget. 

Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, delar uppfattningen att det slutgiltiga plattformsdirektivet blev urvattnat. 

– Medlemsländerna vattnade ur direktivet rejält, och Sverige är ett av länderna som är skyldiga till det. Men nu kommer länderna i alla fall att tvingas ta fram regler för att styra upp den här snabbt växande arbetsmarknaden, där så många jobbar under dåliga och osäkra villkor. Men helt klart, det här är bara en början. Nu kommer resten av jobbet behöva göras på nationell nivå i varje land, säger hon till Dagens ETC. 

– Att inte göra någonting åt utnyttjandet i gigekonomin, som högern och, märkligt nog, också Socialdemokraterna verkar vilja, är att ge all makt åt plattformsföretagen och lämna arbetstagarna i sticket. Det påverkar dessutom hela arbetsmarknaden att vi har en del av ekonomin där hänsynslöst utnyttjande av arbetare blir norm, fortsätter Malin Björk. 

Finns ingen svensk modell

Pontus Blüme vidhåller dock att det är omöjligt att komma vidare i kampen för gigarbetarnas rättigheter utan att just omformulera deras anställningsform. Eftersom nästan alla gigbolagen har lyckats undvika att formellt definiera sina arbetare som anställda så är det närmast omöjligt att kräva något av bolagen. Detta ska nu vara upp till varje nationellt parlament att avgöra, något som redan avgjorts i Sverige genom flera domar i Högsta förvaltningsdomstolen. 

Knäckfrågan kvarstår alltså. Gigbolagen måste börja ses som arbetsgivare och gig-arbetarna som anställda. 

– Det enda som skulle ge gigarbetare någon form av rättslig ställning på svensk arbetsmarknad är en förändring av det svenska arbetstagarbegreppet, säger Pontus Blüme. 

Han menar att det är en falsk motsättning att inte vilja ha lagstiftning i frågan för att den svenska modellen ska råda. 

– Den svenska modellen kan börja först när det finns ett anställningsförhållande. Först då har den svenska modellen, partsmodellen, några verktyg att arbeta med. Det går inte att prata om en partsmodell när det inte finns några parter, säger Pontus Blüme. 

Malin Björk har ändå hopp om framtiden. 

– Nu hoppas jag att Socialdemokraterna kan gå ihop med oss i vänstern så att vi tillsammans kan se till att fler plattformsanställda kan klassas som de arbetstagare de i praktiken redan är. Det skulle innebära att tusentals påtvingade egenföretagare kan få ta del av de rättigheter som ingår när man är arbetstagare enligt den svenska modellen, som sjukförsäkring, semester och pension. Det är jag säker på att Socialdemokraterna egentligen vill, även om de hittills motarbetat direktivet, säger hon.