Politiska hajarna vädrar blod i vattnet: ”Dags att vända blad”
President Macrons första premiärminister Édouard Philippe bekräftade nyligen sin presidentkandidatur för 2027.
Bild: AP/TT, Shutterstock (montage)
Dagens ETC
Han har nästan tre år kvar av sitt mandat som president. Ändå, efter sommarens politiska kaos, är det som att hela Frankrike har börjat titta förbi honom. Hans första premiärminister Édouard Phillippe har offentliggjort sin presidentkandidatur inför 2027 och diskussionen i kommentariatet rör huruvida Macron ens kan och bör sitta hela mandatperioden ut.
– Ett slag under bältet, det är vad jag skulle kalla det. Det var ingen hemlighet, men att gå ut med sin kandidatur redan nu, när president Macron är som mest försvagad, det är ett fult drag.
Det säger Jean-Michel Apathie, återkommande politisk kommentator i den politiska tv-showen Quotidien som syns ”överallt” i fransk press. Showen ses av miljontals fransmän varje vardag och kvällens diskussion rör det faktum att president Macrons första premiärminister Édouard Philippe, 2017–2020, i en intervju med tidningen Point har bekräftat vad alla redan visste: att han tänker kandidera till president 2027.
Vid hans sida sitter före detta presidenten François Hollande och håller till viss del med, men inte om frågan som kommer upp: Hur länge kan Macron överleva den svaga position han numera har i parlamentet och det katastrofala förtroendet han har i opinionen? Borde han avgå? Kanske redan till våren?
– Emmanuel Macron måste sitta kvar mandatet ut, allt annat vore ett hot mot vår demokrati, säger François Hollande till programledaren Yann Barthes.
Sedan säger han ändå att, även om det ”inte är något han funderar på nu”, så är det ”möjligt” att han själv ställer upp som presidentkandidat på nytt.
Hollandes bittra hämnd
Det var François Hollande som, när han var Frankrikes president (2012–2017), upptäckte den unge och briljante Emmanuel Macron, tog in honom som rådgivare, gjorde honom till finansminister. Till sist fick han beskedet som en dolk i ryggen, att Macron avgick för att kandidera till president på egen hand, som motståndare till socialistpartiets kandidat Benoît Hamon.
Hollande har hela tiden varit väldigt kritisk mot Macrons politik och från sidlinjen kritiserat honom.
– Det är tufft nu va? sa han till exempel när de möttes mitt under de gula västarnas mest intensiva protester 2018.
Det var då svårt att föreställa sig riktigt hur tufft det skulle bli. Macron själv är inte sen att gömma sig bakom yttre, obestridligt försvårande omständigheter som den globala pandemin han fick i sitt knä – eller Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget som chockade Europa trots att Macron först bjudit in Rysslands president Vladimir Putin till slottet i Versailles med pompa och ståt och sedan naivt rest till Moskva för att ”samtala” med den ryske manipulatören – från andra sidan av ett jättelångt bord.
Har levt på Le Pen
Många såg i början Macrons politik som en socialliberal triumf, som att de franska väljarna valt honom för att det rådde en slags socialliberal feber i landet. Till viss del stämde det, många gamla högersossar (från det i grunden socialdemokratiska Socialistpartiet) hoppade på Macron-tåget men väldigt många av väljarna valde honom i brist på alternativ. Den konservativa kandidaten François Fillon såg länge ut att vinna valet överlägset – att han sedan föll berodde på en korruptionsskandal som briserade bara månader före valet.
Så, eftersom socialistpartiet hade splittrats och högerna kandidat gjort bort sig kom det att stå mellan Macron och högerextrema Marine Le Pen. Att ha henne som främsta motståndare har varit avgörande för hans succé.
Och trots att han sa sig ha engagerat sig i politik främst för att göra extremhögern obefintlig har han precis utsett en ny premiärminister som bara kan överleva med hjälp av nämnda extremhöger – och det kan bara gå vägen eftersom Michel Barnier exempelvis ser ett tillfälligt ”migrationsstopp” från utomeuropeiska länder som en lösning på Frankrikes problem.
Lyssnar bara på Brigitte
Nationell samlings Marine Le Pen, som för övrigt även hon blickar framåt och kandiderar till president 2027, har låtit meddela att det nu är upp till bevis: antingen håller Barnier sina invandrarfientliga löften – eller så fäller de regeringen.
Franska väljare är, till sin majoritet, missnöjda med Macron och hans politik.
Det är de nämligen stora nog att göra nu, deras grupp är tredje största i parlamentet efter nyvalet i juni i år. Större än någonsin. Men allra störst, till allas men kanske framförallt Macrons förvåning, är vänsterblocket. Inget block har absolut majoritet men en sak är tydlig: Franska väljare är, till sin majoritet, missnöjda med Macron och hans politik. Och många röstade ändå på hans partis kandidater bara för att blockera extremhögern – som nu har en hållhake på premiärministern.
Så frågan på alla läppar är om han kan överleva det här.
Han blir mer och mer isolerad, bara hustrun Brigitte Macron har ett riktigt inflytande på honom, enligt journalister vid Élyséepalatset som Dagens ETC talat med. Men om konflikterna blir för stora och låsningarna i parlamentet för allvarliga, kommer han då än en gång överraska med att skicka fransoserna till valurnorna, den här gången för att välja en ny president?
– Jag tror att han trivs för mycket vid makten, att upplösa parlamentet är en sak, att själv avgå är en helt annan, säger Jean-Michel Apathie, fortfarande i tv-showen Le Quotidien.
I juni skrev presidenten i ett öppet brev till fransmännen att han ämnade sitta kvar till 2027.
– Allt vi vet är att fransmännen har tröttnat, de har meddelat att nu är det dags att vända blad och ingen litar på presidenten, säger François Hollande.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.