Kö för att komma ner i tunnelbanan, tågvagnar knökfulla med människor i rosa mössor, ännu längre kö för att komma ut från stationen. Folksamlingen som väntade på Independence Avenue var så tät att hade man väl tagit sig in i den gick det knappt att röra sig. Drygt tre miljoner tros ha deltagit i USA, bara i Washington dök 500 000 upp.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Terry O’Neill, ordförande för National Organisation of Women (Now), USA:s största kvinno-organisation, tappade snabbt bort de Now-medlemmar som hon kommit dit med. När demonstrationen satte igång gick hon istället runt och presenterade sig för människor i folkhavet och ställde frågan: Vad gör du imorgon när marschen är över?

– Alla som jag pratade med var överens om att det verkliga arbetet är det som väntar nästa vecka, veckan efter det och veckan efter det. Människor sökte efter olika sätt att ansluta sig, säger O’Neill på telefon ett par dagar senare.

Hon fortsätter:

– Det finns många existerande organisationer att ansluta sig till, men i dag är det också många som startar egna grupper hemma – det är något som ökat på sista tiden. Majoriteten av människorna i det här landet säger nej till Trumps högernationalism. Chocken över valresultatet 2016 har sporrat både kvinnor och män och fått dem att inse att de måste engagera sig i politiken.

Myller av budskap

Många av plakaten på demonstrationen gällde kvinnors kroppar, ofta uppmaningar till Donald Trump och andra att hålla tassarna borta – både bokstavligen och när det gäller lagstiftning – och låta kvinnor ta beslut om sina egna kroppar. Men en mängd andra budskap syntes också – Now:s skyltar krävde utöver en oinskränkt aborträtt även rättvisa för hbtq-personer, ickediskriminerande vallagar och respekt för kvinnor av olika hudfärg.

"Intersektionell feminism nu!" stod det på flera av organisationens plakat, vilket är talande för hur diskussionen både inför, under och efter marschen sett ut. Till stor del handlar det just om hur alla ska inkluderas i kampen för kvinnors rättigheter. Hur kan man se och ta hänsyn till att förtryck som drabbar kvinnor inte ser likadant ut i alla grupper?

En hel del skyltar i Washington och på andra platser i USA lyfte fram kampen för svartas liv, en del av plakaten påminner vita feminister att de i framtiden även gärna får titta förbi dessa protestmöten. Andra demonstranter propagerade för klimatkamp och kriminalvårdsreform.

Flytta centrum

Många av kommentarerna kring marschen har handlat just om vikten av intersektionalitet och att det är vägen framåt för kvinnorörelsen. Ursprungsarrangörerna fick en hel del kritik för att evenemanget var för "vitt" men lyssnade på kritikerna och bjöd snabbt in representanter för flera grupper att vara med-arrangörer.

Icke-vita kvinnor har osynliggjorts, inte minst i statistiken, menar Terry O’Neill.

– I dag pratar vi inte längre om ett lönegap för kvinnor utan om ett lönegap som påverkas både av kön och ras, säger hon och drar snabbt igenom lönestatistiken för olika grupper. 

– Det är bara de sista tio åren som kvinnorörelsen har förstått hur viktigt det är att bryta ner de här talen så att de även visar betydelsen av ras.

– Vi måste vända blicken mot marginalen och placera marginaliserade kvinnor i centrum av vår agenda. Det är så vi verkligen kan mäta framsteg, fortsätter hon.