BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Bilden skulle kunna vara från vilken nordkoreansk högtidsdag som helst. Skillnaden är att missilbehållarna den här gången tycks stora nog att innehålla interkontinentala ballistiska robotar, något som Nordkorea hittills aldrig kunnat stoltsera med, och om det stämmer en avsevärd förlängning av landets militära slagkraft.
Skillnaden är också att amerikanska hangarfartyget USS Carl Vinson i skrivande stund stävar mot Japanska havet, att nordkoreansk statsmedia meddelat att landets revolutionära styrkor är redo att förinta örlogsfartyget i en enda attack, att Ryssland i dagarna förflyttat trupper och militär utrustning till gränsen mot Nordkorea, att en talesperson för Nordkoreas utrikesdepartement varnat Australien för en kärnvapenattack om de fortsätter att ”blint följa den amerikanska linjen”. Helt enkelt att läget är mer spänt än på länge.
Följer inre logik
Att veta exakt vad som händer och varför det händer just nu är inte lätt. I sin egen kontext behöver det nordkoreanska agerandet, trots all mytbildning om dess ledare, deras impulsivitet och galenskap, dock inte vara helt ologiskt.
– Nordkorea är utan tvekan ett av de allra värsta länderna i världen att leva i. Det är en totalitär diktatur och en förskräcklig regim på alla sätt och vis. Med det sagt är det mycket i deras agerande som är begripligt och rationellt, säger Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.
Den som vill skönja en logik bör enligt Linus Hagström gräva i historien. Landet har alltid varit ett offer för stormaktspolitik. Först ockuperat av japanerna, efter Andra världskriget kluvet mitt itu, kontrollerat av respektive segrarmakt.
Proxykrig
Med Koreakriget blev landet skådeplats för ett proxykrig – visserligen framtvingat av landets förste ledare Kim Il-sung, som duperade Stalin och Mao att stötta kriget – med miljontals döda koreaner som följd. Det är också känt att USA övervägde att sätta in kärnvapen då, i ett läge när de redan gjort det mot Japan.
– Alla regimer strävar efter legitimitet och ordning inåt och gör vad de kan för att sörja för sin säkerhet och suveränitet. Nordkorea har alltid känt sig hotade och för dem blir det helt logiskt att vilja ha kärnvapen i avskräckande syfte mot upplevda hot.
Makt kräver muskler
Samtidigt är Kim Jong-un en provokatör som vill behålla sin makt till varje pris. Vilket kräver att muskler visas, både inåt och utåt. Enligt Linus Hagström råder det inget tvivel om att han häromåret lät avrätta sin farbror, förmodligen som en följd av inre maktkamp, men förmodligen inte genom att på medeltida vis kasta honom till utsvultna hundar, som ryktet sagt.
Ekonomin kämpar tydligt i motvind, särskilt sedan Sovjetunionens fall. De senaste decennierna har den rört sig som en jojo. Inkomsten per capita sägs under tidigt 90-tal ha sjunkit med upp till 75 procent. Efter en uppgång dök den igen efter en misslyckad valutareform 2009, vilket ska ha slagit hårt mot de få privata näringsinitiativ som regimen sett mellan fingrarna på.
– Det är olyckligt att det uppstått en bild av Nordkoreas ledare som så irrationella. De kan mycket väl vara bestialiska och grymma, men all mytbildning gör det svårt för omvärlden att förhålla sig till dem, säger Linus Hagström och pekar på ännu en faktor som försvårar möjligheterna att lösa konflikten på den koreanska halvön.
– När vi tror oss ha att göra med rationella motparter är det enklare för oss att tänka ut strategier för att hantera olika situationer och hitta lösningar.
Sanktioner kontraproduktiva
Därför tror Linus Hagström att västvärldens sanktioner kan ha skadat de interna försök till företagsamhet och fri marknad som uppstått, i form av en svart marknad, och som har potential att förändra systemet inifrån.
Hur väst kommer att hantera den aktuella krisen runt Japanska havet har Linus Hagström inget svar på. Sedan i januari har världen fått ännu en provokatör, den här gången i Vita huset, vilket för första gången fått Linus Hagström att oroa sig.
– En anledning till att USA attackerade Irak är att de visste att landet inte hade några kärnvapen. Det ska mycket till för att anfalla en kärnvapenstat. Men med Trump har USA en president som uttrycker sig lika provokativt som Nordkorea, och som de senaste veckorna använt militära medel väldigt impulsivt.
– Det ska bli intressant att se hur Nordkorea hanterar en amerikansk president som spelar samma spel som dem. Jag har alltid sagt att jag inte tror på ännu ett krig på Korea-halvön, men det är tyvärr ingen otrolig tanke längre.
1948: Polarisering och ökade spänningar gör att två koreanska republiker utropas. Kim Il-sung utropas till ledare över Nordkorea.
1950–1953: Efter att ha sökt välsignelse hos Kina och Sovjetunionen går Nordkorea i juni över gränsen till Sydkorea med väpnade styrkor (enligt nordkoreansk historieskrivning var det grannarna som först korsade gränsen). Målet är att skapa en sammanhållen kommunistisk stat. Striderna pågår i tre år.
1994: Kim Il-sung avlider och sonen Kim Jong-il tar över som republikens härskare.
Sent 1990-tal: En stelbent planekonomi i kombination med Sovjetunionens upplösning, som var de som länge höll landet under armarna, gör att en svår hungersnöd bryter ut i Nordkorea. Samtidigt börjar landet utveckla kärnvapen.
2005: Nordkorea går officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav.
2006: Efter att landet i oktober genomför en första provsprängning med kärnvapen införs FN-sanktioner som förbjuder import och export av militärmateriel.
2007: Nord- och Sydkorea skriver under en fredsdeklaration, men formellt sett befinner sig länderna fortfarande i krig med varandra.
2009: En misslyckad valutareform gör att nordkoreanska valutan won tappar 99 procent av sitt värde.
2011: Kim Jong-il avlider och hans son Kim Jong-un tar makten som landets högste ledare.