Förhållandena är vidriga och omänskliga i Moria, Europas största flyktingläger på den grekiska ön Lesbos. 20 000 människor trängs i lägret vars infrastruktur är tänkt att serva bara 3 000 människor.
40 procent av alla som lever här är barn.
Vid en asfaltsväg i utkanten av lägret driver Läkare utan gränser, MSF, en klinik. Marco Sandrone arbetar som fältkoordinator här och berättar att de dagligen ger vård till mer än 100 barn, liksom till kvinnor som behöver förlossningsvård.
– Moria är en skam för Europa. Det är kallt på nätterna, människor slåss, det finns sexuella utnyttjanden. Det ska inte behöva se ut på det här sättet.
Hot mot vårdpersonal
Frivilligorganisationer som MSF gör trots allt en oumbärlig humanitär insats på Lesbos. Utan dem skulle situationen helt enkelt se ännu värre ut. Men när Dagens ETC kommer förbi har MSF precis öppnat upp sin verksamhet igen, efter att ha haft kliniken stängd i ett par dagar på grund av hotbilder.
– Vi hade stängt för att kunna analysera situationen. Den är fortfarande oklar och våldet som har synts till är ett orosmoment. Humanitär personal kan inte bli mål för attacker, säger Marco Sandrone.
Fortsatt högerradikalt våld
Förra helgen väckte det stor uppmärksamhet när vigilantegrupper på Lesbos reste vägspärrar och gick till fysisk attack mot både frivilligorganisationers personal och utländska journalister. Det organiserades även blockader i hamnar i syfte att hindra migranter att kliva iland från gummiflottar.
Å ena sidan var detta en konsekvens av Turkiets beslut att öppna upp sina gränser för migranter. Å andra sidan triggade Greklands högerregering kort dessförinnan fram oroligheter eftersom man vill ersätta Morialägret med ett nytt, slutet läger för asylsökande. I februari ledde folkligt motstånd mot detta till sammandrabbningar med kravallpolis. Sedan har högerradikaler fortsatt med våldsamheter mot andra de ser som fiender.
Uppseendeväckande nog reste även en grupp tyska och österrikiska högerextremister till Lesbos över veckoslutet, för att i likhet med Jimmie Åkesson försöka plocka politiska poäng av att protestera mot migranterna. På lördagen utvisades dessa extremister.
I fredags dömdes två män till tre månaders villkorlig dom för att ha riktat allvarliga hot i sociala medier. Med lite tur skulle det kunna lugna ner situationen. Men en komplicerande faktor är att oroligheterna vilar på ett omfattande folkligt missnöje kring migranterna.
”Vi är inte dåliga människor”
Två vänliga damer som driver den lokala speceributiken där jag bor ger uttryck för precis detta. De är besvikna på EU, på unionens rikare länder och på regeringen i Aten, som de anser lämnat över bördan på det fattiga lilla Lesbos, med mindre än 100 000 invånare.
– Vi är inte dåliga människor som bor här, men vi har tvingats ta ett för stort ansvar. I dag har Moria blivit Lesbos näst största stad. Det är för mycket, säger en av dem.
Ett flertal frivilligorganisationer har nu pausat sina verksamheter på Lesbos och låtit evakuera sin personal, på grund av säkerhetsfrågan. Svenskregistrerade Lighthouse Relief hör också till dessa. Organisationen har framför allt spanat efter gummiflottar ute på havet från kustbyn Skala Sikamineas på norra Lesbos, i området där merparten av alla asylsökande anlänt.
– Vi har ett nära samarbete med myndigheterna och har alltid meddelat varje landning direkt. Vi har inga båtar, vi åker inte ut och hjälper till havs, men tar emot flyktingarna när de kommer i land, säger Sara Granath, ordförande i organisationen.
Lighthouse Relief har inte själva attackerats, men fått motta en hel del hot i sociala medier och därför pausat sin verksamhet.
– Vi har tagit det säkra för det osäkra just nu. Skala Sikamineas är en liten by där vi är väldigt synliga. Det är inte säkert för oss att hjälpa flyktingar på stränderna just nu. Det har varit svårt att ta sig fram på grund av vägspärrarna också, säger Sara Granath.
Hon säger att hon förstår frustrationen hos många i lokalbefolkningen. Antalet asylsökande ökade markant från sensommaren 2019, men få har lämnat ön och det saknas kapacitet att behandla folks asylsökningar.
– EU har inte heller tillhandahållit den kapaciteten, trots att Grekland och i synnerhet Lesbos tagit emot en så oproportioneligt stor del av alla flyktingar. Lokalbornas tillvaro blir att förhålla sig till någon slags konstant flyktinglägersituation på ön. Trots att flyktingarna vistas länge på ön är aldrig intentionen att de ska integreras där, det är en hotspot, en tillfällig hållplats längs vägen, säger Sara Granath.
Räddar liv
Frivilligorganisationer kompletterar det arbete som statliga myndigheter och FN-organ utför på Lesbos, precis så som det ser ut på många andra platser i världen. Och den växande frustrationen och hoten kvarstår och ett flertal organisationer inte längre kan fortsätta med sin verksamhet, kan det lätt leda till en ännu värre situation – i Europas största flyktingläger och en plats som redan är på väg att explodera.
UNHCR:s platschef Astrid Castelein understryker för Dagens ETC att frivilligorganisationerna spelat en grundläggande roll ända sedan flyktingkrisen 2015, även för att helt enkelt rädda människoliv.
– Sedan organisationerna evakuerade sina team från norra Lesbos så är mina kollegor från UNHCR de enda som finns kvar där för att assistera de nyanlända migranterna, när de kommer över havet. Och de är bara två personer.
