Tvångsförflyttningar
Dilma Ferreira Silva var aktivist och lokal koordinator för MAB, Movimento dos Antigidos por Barragens, en miljöorganisation som organiserar människor som drabbats av den utbyggnad av dammar och vattenkraftsverk som blivit allt vanligare i Brasilien. Hon och hennes familj tvingades flytta från området i Tucuruí när det som skulle bli världens största vattenkraftsverk började byggas på 80-talet.
– Sammanlagt 30 000 personer har tvångsförflyttats därifrån och vi på MAB kämpar för att få kompensation och upprättelse för det, säger Iuri Paulino som arbetar som nationell koordinator för MAB, Movimento dos Antigidos por Barragens, i Belém i delstaten Pará. Han beskriver sin kollega Dilma Ferreira Silva som en modig och solidarisk person som ägnade sitt liv åt kampen.
– Det är uppenbart att hon mördades för att hennes kamp utgjorde ett hot mot de intressen som företagen och storgodsägarna har i området där hon bodde.
Den person som har gripits, misstänkt för att ha beställt mordet, är en storgodsägare som också varit involverad i penningtvätt, olaglig markbesittning och droghandel.
– Att vara aktivist och kämpa för mänskliga rättigheter är förenat med livsfara, säger Iuri Paulino.
Farligast i världen
Enligt Global Witness är Brasilien det farligaste landet i världen för miljöaktivister att verka i, och den farligaste delstaten är Pará, den delstat i Amazonas där Dilma Ferreira Silva mördades.
För tre år sedan mördades en annan MAB-aktivist; fiskaren Nilce de Souza Magalhães, som ledde protesterna mot utbyggnader av vattenkraftsverken i Santo Antônio och Jirau i Porto Velho, i delstaten Bahia. Hon försvann i januari 2016 efter att ha deltagit i ett möte i Brasília för fiskare som drabbats av vattenverket i Jirau. Först sex månader senare hittades hon död, dränkt i den damm som hon protesterat mot.
– I det politiska klimat som råder i Brasilien i dag har våldet och förföljelserna av miljöaktivister ökat, framförallt i Amazonas. Med tanke på Brasiliens historia som präglats av rasism, kolonialism och patriarkalt förtryck blir aktivister som Dilma Ferreira Silva och Nilce de Souza Magalhães – båda svarta urfolkskvinnor från nordöstra Brasilien – väldigt provocerande, säger Taís González, brasiliansk masterstudent verksam vid Stockholm Resilience Centre som bland annat studerat politisk kamp och miljöaktivism bland urfolkskvinnor i Amazonas.
Utbyggnad av vattenkraft
Flera av de senaste årens allvarligaste miljörelaterade katastrofer i Brasilien har uppstått som direkt följd av den storskaliga ut-byggnaden av vattenkraft som präglats av stort risktagande och allvarliga säkerhetsbrister. I delstaten Minas Gerais skedde i december 2015 det som har kallats för världens värsta dammolycka, då brast gruvbolaget Vales damm och 60 miljarder liter järnmalmsavfall forsade fram och förgiftade människor, djur och floden Rio Doce som mynnar ut i Atlanten.
I januari i år skakades Brasilien återigen av en dödlig dammolycka i Minas Gerais när gruvdammen i Brumadinho brast och svepte med sig hundratals människor, djur och bostäder.
– I dagens Brasilien är den nyliberala utvecklingsmodellen norm, och där ingår storskaliga byggen av vattenkraftsverk – vilket får mycket allvarliga konsekvenser för miljön och människorna som bor i området. Det är också oerhört cyniskt att de tusentals personer som drabbats aldrig ens har fått tillgång till den elektricitet som vattenkraftsverken producerar, som i fallet med Tucuruí där Dilma Ferreira Silva bodde och verkade, säger Taís González.
Legitimerat förtryck
Hon menar att president Bolsonaro med sina uttalanden och politik har legitimerat förtryck och förföljelser av redan utsatta grupper såsom urfolk, miljöaktivister, svarta, och att det är uppseendeväckande att han ännu inte har uttalat sig ännu om det brutala mordet på Dilma Ferreira Silva.
– Det spelar ingen roll om du är höger eller vänster, det här handlar om ett brutalt mord på en person om kämpade för mänskliga rättigheter och det borde en president uttrycka sin bestörtning kring, säger Taís González.
Clara Lee Lundberg
Personer som gör motstånd mot industriellt jordbruk, gruvbrytning och skogsskövling löper tre gånger så stor risk att dödas jämfört med andra aktivister, rapporterar människorättsorganisationen Front line defenders.
Flera människorättsorganisationer har kartlagt våldet mot klimataktivister och ursprungsbefolkning runt om i världen de senaste åren. Ofta är det samma personer som både måste kämpa mot investerare och industri för rätten att bruka sitt land och för att stoppa förstörelsen av skog mark och privatisering av vattendrag.
Enligt ett samarbete mellan människorättsorganisationen Global witness och tidningen The Guardian har dödstalen stigit de senaste åren och det är framför allt i Brasilien som den största andelen aktivister har mördats i samband med protester.
Människor som protesterade mot gruvnäring och oljeutvinning var länge de som löpte högst risk att dödas i konfrontationen med industrin, men enligt The Guardian hade mängden människor som mördats i konfrontation med jordbruksindustrin mer än fördubblats år 2017, jämfört med året innan.
Stort mörkertal
Organisationen Front line defenders omvärldsanalys för 2018 visar att 321 människorättsaktivister dödats under året och att 77 procent av dessa ska ha försvarat rätten till sitt land och protesterat mot klimatförstöring. Precis som Global witness menar Front line defenders att den största delen av dödsfallen som kunnat kopplas till personers engagemang för klimatet har uppmätts i länder i Latinamerika. Men organisationen betonar också att det finns indikationer på att antalet mord på aktivister i Afrika och delar av Asien är mycket större än det som har kunnat rapporteras.
Mörkertalet bedöms alltså som stort och organisationen menar att en anledning är att de mindre byar på landsbygden som återkommande måste försvara sin mark, ofta saknar resurser, kontakter och makt för att både mota och uppmärksamma attackerna.
Mord på klimataktivister
28 oktober 2018, Mexiko
Julián Carrillo
Julián Carrillo från organisationen Alianza Sierra Madre skjuts till döds i Chihuahua-bergen. Några veckor tidigare hade han protesterat mot ett gruvbolag som hade fått tillåtelse att etablera sig i närheten av Carillos hemby. Enligt Amnesty International hade Carrillo fått flera dödshot veckorna innan mordet.
6 juni 2018, Filippinerna
Jose Unhan
Jose Unhan, aktivist som har försvarat mark mot storskalig gruvbrytning dödas, rapporterar The Guardian.
23 Maj 2018, Indien
Kaliappan
En 23-åring skjuts av polis, tillsammans med 13 andra demonstranter som protesterade mot utsläppen som smältning av koppar orsakar i södra Indien.
14 Maj 2018, Mexiko
Manuel Gaspar Rodríguez
Aktivisten Manuel Gaspar Rodríguez som kämpade mot etablering av gruvor ska ha mördats efter flertalet hot.
December 2017, Filippinerna
Datu Victor och Pato Ceralbo
Datu Victor och Pato Ceralbo dödas av den filippinska armén. Datu Victor ledde en motståndsgrupp som protesterade mot kaffeplantage som inkräktade på byns land, nära staden Lake Sebu.
3 mars 2016, Honduras
Berta Cáceres
Klimataktivisten och människorättskämpen Berta Cáceres skjuts till döds en vecka efter att hon mottagit hot för att hon protesterat mot privatisering av vatten.
Källor: Global witness och The Guardian.
247 klimat- och landaktivister mördades 2018. Källa: Front line defenders.
Dödsfall bland industriarbetare 2017
l Jordbruksindustrin: 37 dödade
l Gruvor och oljeutvinning: 36 dödade
l Tjuvjakt: 23 dödade
l Skogsskövling: 19 dödade
Antal människor som dödats 2015–2017
1. Brasilien: 145
2. Filippinerna: 102
3. Colombia: 95
4. Indien: 34
5. Demokratiska republiken Kongo: 34
Källa: Global witness.
Liza Jakobsson
