Det var när journalisten Carlos Valverde, bara en dryg vecka före folkomröstningen, avslöjade att Evo Morales för tio år sedan fick en son med en dittills okänd fästmö vid namn Gabriela Zapata, som den ”stora lögnen” föddes. Det märkliga var att Evo Morales dagen efter avslöjandet erkände att det var sant – att han och Gabriela Zapata fått en son. Han berättade samtidigt att sonen, som skrivits in i födelseregistret med namnen Ernesto Fidel, dött strax efter födseln och att Gabriela Zapata och han glidit isär och inte haft kontakt sedan 2007.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men bara någon dag senare publicerades bilder av Evo Morales och Gabriela Zapata tillsammans, åtta år efter brytningen, under karnevalen i Oruro 2015. Leendes mot kameran och med armarna om varandra. Hur hängde det ihop?
Evo Morales förklarade att under det kaos som rådde på karnevalen hade han helt enkelt inte känt igen sin tidigare fästmö.
– Det är så många som vill ta bilder tillsammans med presidenten, förklarade han. Det går inte att lägga märke till alla.
Allting var mycket förvirrande och man kunde nästan höra mullret av ett kollektiv misstro välla fram. Det var också början på en såpopera som ännu inte är över och som blir lite solkigare för var dag och som tycks bestå inte bara av en stor lögn, utan av flera.
Att avslöjandet om den hemliga sonen tillsammans med Gabriela Zapata, som är 30 år yngre än Evo Morales, påverkade folkomröstningen råder det inget större tvivel om.
Under hela valkampanjen hade ja-sidan haft en liten men betryggande ledning. Efter avslöjandet svängde opinionen och när rösterna räknats visade det sig att nej-sidan segrat.
Men under de tre månader som gått sedan Carlos Valverde släppte bomben om Evo Morales hemliga son, har mycket hänt. Både sådant som kan ses som en bekräftelse på argumentet om ”den stora lögnen” och sådant som dragit fram nya lögner i ljuset.
Idag sitter Gabriela Zapata i fängelse anklagad för korruption, illegalt berikande och förfalskning av urkund. En domstol i La Paz har slagit fast att Ernesto Fidel aldrig har existerat. Till och med avslöjaren Carlos Valverde har sagt att han fått trovärdiga uppgifter som tyder på att Gabriela Zapatas ljugit om barnet.
Men om det nu är det som är den ”stora lögnen” – varför erkände då Evo Morales faderskapet? Varför sa han att sonen dött? Varför undertecknade han födelseattesten, varför skickade han underhåll?
Att Evo Morales är en frånvarande pappa är inget nytt. Innan han valdes till president hade han redan två barn med olika kvinnor, men han erkände inte sitt faderskap förrän barnen blivit sju år och han själv valts till president och inte längre så enkelt kunde förneka aspekter av sitt liv som han inte ville skulle bli kända.
Var det kanske därför han så snabbt erkände faderskapet till ett barn han inte ens sett? För att visa att han ändrat sig? Fast det faktum att han vare sig var med på den påstådda födseln eller den påstådda begravningen tyder kanske snarare på motsatsen – att han inte ändrat sig.
Efter den första tidens uppmärksamhet då Gabriela Zapata förekom på tidningarnas förstasidor var och varannan dag och då alla spekulerade om vem som ljög och vem som talade sanning, har fokuset i den pågående såpoperan börjat förskjutas. Hela affären med en son som kanske aldrig existerat, men som fadern ändå erkänt och som modern fortfarande påstår lever utomlands ”av säkerhetsskäl”, verkar mer tagen från en roman i den magiska realismens anda, än som en lögn med avgörande politisk sprängkraft.
Det nya fokuset i såpoperan pekar mot andra lögner som har större betydelse än presidentens hemliga kärleksliv. Till exempel, hur kunde Gabriela Zapata, en ung aktivist i Evo Morales parti Mas, på kort tid förvandlas till en rik kvinna?
Efter den påstådda brytningen med Evo Morales fick Gabriela Zapata överraskande en högt uppsatt position i det bolivianska dotterbolaget till det kinesiska företaget CAMC.
En av anklagelserna som nu placerat Gabriela Zapata i fängelse är att hon utnyttjat sitt gamla förhållande med Evo Morales för att berika sig. Under en tid hade hon till och med kontor i presidentpalatset Casa Quemada, där hon tog emot besökare. Hon använde till och med regeringens brevpapper.
Under de senaste åren lyckades hon också se till att CAMC fick kontrakt med den bolivianska staten för ett värde kring fem miljarder kronor. Det rör sig om sju kontrakt som gav Gabriela Zapata väl tilltagna provisioner. Och det är alltså hit som såpoperans fokus nu har flyttats. Inte fram för allt till Gabriela Zapatas sätt att berika sig, utan till frågan om hur staten köper tjänster. Skandalen har nämligen avslöjat att sex av de sju kontrakt CAMC har fått har slutits utan någon offentlig upphandling, så som lagen föreskriver. Och det är inte bara CAMC som fått kontrakt genom ”personliga kontakter”. Oroande många statliga kontrakt har gjorts upp på samma sätt, utan offentlig upphandling. Till gagn för vem?
Alldeles klart utnyttjade Gabriela Zapata sitt förhållande med Evo Morales för att vinna egna fördelar. Men allt fler bolivianer frågar sig hur hon kunde göra det utan Evo Morales vetskap? Hur kunde Gabriela Zapata flera år efter brytningen med Evo Morales röra sig i presidentpalatset som om det var hennes eget habitat? Och framför allt, hur kunde hon ordna sex betydelsefulla kontrakt till sin kinesiske arbetsgivare utan någon offentlig upphandling, såsom lagen föreskriver?
Ljuger Evo Morales eller har han enfaldigt låtit sig utnyttjas?
Eller handlar det om den gamla vanliga trista berättelsen om hur makten trasslar till livet när man förförs av illusionen att stå ovanför verkligheten?
En sak är nog ändå ganska säker, en ny folkomröstning kommer inte att öka Evo Morales trovärdighet. Istället kommer den att få honom att framstå som en maktens fånge.