Moçambique efter miljardregnet

Den lilla flickan klänger i pappas beigea byxveck. Sträcker upp sina knubbiga tvåårsarmar mot honom. Stora händer runt liten midja, så sitter hon på bordet bredvid skärbrädan. Löken och tomaterna fräser i kastrullen som värms av lågan från en gasolspis. Artur Mondlane säger att han har fått bättre kontakt med sin dotter Arminda efter att ha gått en matlagnings- och jämställdhetskurs genom Men for Change Network, Hopem. Nätverket jobbar för jämställdhet och mot mäns våld och är en av 60 civilsamhällesorganisationer som får ta del av det svenska biståndet. Enligt FN förekommer våld och sexuellt våld i en tredjedel av de moçambikiska hemmen.

– Första dagen på kursen blev jag chockad. De pratade om genus och varför det är viktigt att män är delaktiga i hushållsarbetet. Jag är uppvuxen med en pappa som inte gjorde något i hemmet alls, säger Artur Mondlane.

Matdoften sprider sig i det lilla rummet där han bor med sin fru Caldemira och barnen Arminda, 2, och Milagrosa, 6. Det är ett enkelt tegelhus, taket består av en plåtskiva som lagts ovanpå. Hemmet ligger i en vanlig förort till huvudstaden Maputo. På huvudvägen håller bildäck den röda sanden på plats under regnsäsongen. Här ligger nedtrampade plastflaskor, burkar och de där små svarta plastpåsarna som alla försäljare har. Barn och hönor springer om varandra. Här i Moçambique lever drygt halva befolkningen under fattigdomsgränsen. På mindre än 1,25 dollar om dagen.

Utanför den svenska ambassaden i Maputo står de officiella bilarna parkerade. På bakrutorna sitter en liten regnbågsflagga. Ett stöd till landets enda hbtq-organisation, 

Lambda, som efter sju år ännu inte tillåtits bli officiellt registrerad. 2014 var Moçambique Sveriges näst största biståndsmottagare med drygt 850 miljoner kronor. 

Landet har minskat sitt biståndsberoende från hälften av stadsbudgeten 2008 till ungefär en tredjedel i dag. Naturfyndigheter har lockat många utländska investerare.

– Moçambique finns på kartan på ett annat sätt än tidigare. Situationen har förbättrats rejält när det gäller hälsa, utbildning och infrastruktur, men fattiga människors inkomster ökar inte på ett ordentligt sätt, säger Martin Hessel, biträdande biståndschef på svenska ambassaden.

Han tar emot tillsammans med biståndschefen Anita Sandström. Receptionen pryds av planscher och foldrar med uppmaningen att plugga i Sverige. Inne på kontoret står en blågul flagga i ett lerkrus. En stor del av det svenska stödet går till demokratisk samhällsutveckling, som statlig förvaltning, skatteverket, statistikmyndigheten, arbete med landrättigheter och civilsamhällesorganisationer.

– Det som skiljer oss från andra biståndsgivare är att vi stärker det civila samhället och statliga institutioner i att genomföra sina strategier, snarare än att själva designa projekt och fonder där vi sätter kriterierna. Tanken är att bygga upp hållbara organisationer från grunden, säger Martin Hessel.

LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.