Två amerikanska legoknektar, Airan Berry och Luke Denman, berättade att deras uppdrag var att först säkra flygplatsen och sedan ta Maduro. Denman sa att han räknat med att tjäna 100 000 dollar – runt en miljon kronor – på uppdraget. Vare sig Berry eller Denman hade någonsin satt sin fot i Venezuela, och vad ingen av dem visste var att den krigsmakt som de drygt 60 medlemmarna i deras kommandogrupp skulle neutralisera för att kunna gripa Maduro, består av uppemot 150 000 mycket välutrustade soldater och därtill någon miljon medlemmar i milisen.
Vad visste Washington?
Allt var så spektakulärt klantigt att många misstänkte att det handlade om en dimridå. Det finns gott om problem som den venezolanska regeringen helst vill undvika att tala om. Till exempel den massaker på 40 fångar som nyligen skedde på ett fängelse i Guanare, eller det veckolånga krig mellan kriminella gäng som hållit invånarna i den jättelika kåkstaden Petare i ett grepp av skräck, utan att polisen ens försökt ingripa. För att inte tala om den ekonomiska krisen som bara blivit värre av bristen på bensin som gjort att bönder inte längre kan transportera varor in till städerna. Eller pandemin som regeringen försöker hålla stången genom att ljuga om den.
Men invasionsförsöket var ett faktum. Dess organisatör Jordan Goudreau – ägare till säkerhetsbolaget Silvercorp med säte i USA – är en tidigare grön basker med meriter från Irak och Afghanistan. Han till och med twittrade om den så kallade operation Gedeón innan de snabbgående båtarna ens kommit till Macutobukten, nära Caracas internationella flygplats, där landstigningen skulle ske.
Senare påstod Goudrea u i amerikansk tv att ”celler runt om i landet har aktiverats”. Han visade också upp ett kontrakt som undertecknats av bland andra Juan Guaidó, den självutnämnde interimpresidenten som erkänts av närmare 60 länder däribland Sverige.
Men operationen var också känd via ett reportage som Washington Post arbetat med i en månad som publicerades dagen innan det hela inleddes och som detaljrikt beskrev hur den skulle gå till. Tidningens slutsats var att både Washington och Bogota kände till planerna, men inte stödde dem.
Regeringen kände till planerna
Den venezolanska regeringen kände också till invasionsplanerna, ända sedan den 26 mars, om inte tidigare. Den dagen stoppade colombiansk polis i en rutinkontroll en bil lastad med vapen. Det var samtidigt som en amerikansk domstol utfärdade en arresteringsorder för droghandel mot Maduro med en belöning på motsvarande 150 miljoner kronor. Ytterligare ett tiotal av Maduros medarbetare efterlystes och fick belöningar på 100 miljoner kronor satta på sina huvuden.
En av dem var den förre generalen Cliver Alcalá, en av Hugo Chávez närmaste män, men som hamnat i opposition och gått i exil i Colombia. Nu framträdde plötsligt Alcalá och sa att vapnen som den colombianska polisen upptäckt tillhörde honom. De skulle användas för att invadera Venezuela och starta ett folkligt uppror. Efter sitt erkännande överlämnade sig Alcalá till amerikanska myndigheter och forslades till USA. Maduro försäkrade att Alcalás grupp i Riohacha i Colombia var infiltrerad och att han hade detaljkoll på den.
Bara någon vecka senare inledde USA den största flottmanövern i Karibien sedan invasionen av Panama. Det officiella motivet var att bromsa droghandeln.
Rådgivare skrev på kontrakt
Var det därför som operation Gedeón sattes igång trots att den redan var avslöjad? Räknade kommandogruppen med understöd från den amerikanska flottan? Och varför lät Maduro det hela pågå, trots att han hade infiltrerat gruppen? Var det kanske för att han behövde sin egen motsvarighet till Grisbrukten?
Men den venezolanska varianten av blev inte riktigt en heroisk vändpunkt. Macutebukten är ett område med stor militär närvaro. Och allt var över efter några timmar – åtta döda legosoldater och 23 fångar. Drygt 30 lyckades fly.
Bakom farsen döljer sig ändå en historia som kan visa sig vara dödsstöten mot Guaidó och hela det politiska projekt han står för.
Guaidó har förnekat all kännedom om operationen och nekat till att ha undertecknat något kontrakt, som Goudreau påstår. Men en som har undertecknat kontraktet, och som erkänner det, är en av Guaidós närmaste rådgivare, den välkände politiske kampanjgurun JJ Rendón.
Erbjöd ”billig” lösning
I en intervju med CNN berättade Rendón att efter det misslyckade resningsförsöket den 30 april förra året, så började han och andra i Guaidós strategigrupp diskutera nya metoder.
Resningsförsöket skulle, enligt löften som amerikanska utrikesdepartementet fått, stödjas av arméchefen och andra höga militärer liksom också av högsta domstolens ledamöter. Allt skulle gå fredligt till och Maduro skulle erbjudas fri lejd till Kuba. Men ingenting blev som planerat. De som lurades var Guaidó och utrikesdepartementet, inte Maduro.
Rendón förklarade i CNN att Guaidós problem är att inte ha polis eller militär till sitt förfogande. Han kan därför inte arrestera Maduro för att illegalt ha tillskansat sig presidentposten – den uppfattning som ju är själva den politiska och juridiska basen för Guaidós anspråk på att vara legitim president.
Av det skälet började Rendón konsultera olika säkerhetsföretag vad en operation i syfte att gripa Maduro skulle kosta. Det var dyrt, minst 500 miljoner dollar, motsvarande fem miljarder kronor. Men Goudreau på Silvercorp sa sig kunna utföra uppdraget för bara hälften så mycket. Förhandlingar inleddes och ett 40-sidigt kontrakt skrevs. Projektet gick ut på att Goudreau skulle träna och utrusta en kommandostyrka på 800 man som skulle infiltrera Venezuela.
”Ingen direkt inblandning”
Rendón hävdade dock i CNN-intervjun att kontraktet upphävdes i månadsskiftet oktober–november. Han gav visserligen Goudreau en halv miljon ur ”egen ficka” för att täcka omkostnader. Men själva operationen, påstod Rendón, lades på is. Under hela intervjun betonade Rendón gång på gång att Guaidó ingenting visste:
– Åtminstone inte om detaljerna.
Han lät lite som ett eko av USA:s utrikesminister Mike Pompeo när han, strax efter fiaskot, sa att det ”inte förekommit någon direkt inblandning från USA:s sida i operationen”.
