I Sverige pågick i den så kallade Vita havet-debatten – en identitetspolitisk kulturdebatt som hade uppstått efter att en grupp studenter på Konstfack krävt att utställningslokalen Vita havet skulle byta namn till Havet, kort och gott – ett förslag bland flera gällande bemötande, rumsliga funktioner och arkitektur på institutionen. Konstfackprofessorn och designkritikern Sara Kristoffersson vände sig särskilt mot förslaget om namnbyte och menar sig sedan ha blivit utfryst. Opinionsbildaren Ivar Arpi kom samtidigt med den crowdfundade boken "Genusdoktrinen" tillsammans med Anna-Karin Wyndham. De var inne på samma linje.

Samma debatt, i olika former pågick parallellt runt om i Europa. Frankrikes regering var en av få som hävdade de skulle göra något åt det hela.

Ville göra ”faktakoll”

Enstaka individer från franska universitet hävdade att "aktivistiska forskare" var ett stort problem och rentav ett hot mot hela samhället. De krävde att något behövde göras för att mota denna amerikanska import i grind.

Representanter för fransk, traditionell höger krävde att en "faktakoll för intellektuellt ideologiska överträdelser" skulle införas inom forskningen. Kanske kunde man, efter att ha avslöjat dess aktivistiska grund, sluta erbjuda postkoloniala studier eller studier i genusteori och intersektionalitet? Detta eftersom identitetspolitik gick stick i stäv med den franska republikens universialistiska värderingar.

Från politiska motståndare men inte minst från en majoritet av universitetsvärlden väckte detta stora protester.

– De påstår att de vill skydda den men de vill tvärtom begränsa den intellektuella friheten, sa exempelvis sociologen Jeannette Lambert till tidningen Le Monde.

Utlovade en utredning

I Frankrike var det här en smärtsam tid. Nånaderna innan hade historie- och geografiläraren Samuel Paty mördats brutalt av en tonårig gärningsman med islamistiska motiv. Strax efter uttalade sig landets dåvarande utbildningsminister Jean-Michel Blanquer om att undfallenheten för problemen med islamism berodde på något han kallade "vänsterislamism". Han utvecklade genom att kalla det ett "intellektuellt samröre med terrorism" och påstod dessutom att denna intellektuella medbrottslighet hade fritt spelrum på landets lärosäten.

Strax efter kom ministern för högre studier, Frédérique Vidal, med ett konkret förslag: hon skulle be Franska nationella centret för vetenskaplig forskning (Centre national de la recherche scientifique, CNRS) sjösätta en utredning av förekomsten av islamvänsterism på franska lärosäten – för att skilja på ”akademisk forskning och aktivism”.

Hon kallade det en sociologiskt utförd lägeskontroll men var allmänt vag i svaren på journalisters frågor, den vanligaste: Hur skulle detta gå till utan att ifrågasätta den akademiska friheten?

– Det finns ingen anledning att gå i polemik, det är en neutral utredning, så ministern och uppmanade BFMTV:s journalister att vänta till den var färdig.

Akademin slog tillbaka

Över 2 000 akademiker skrev under ett upprop mot detta "attentat mot den intellektuella friheten". Flera vetenskapliga tidskrifter krävde ministerns avgång och en stor grupp forskare skrev att ministern med sitt förslag ifrågasatte deras objektivitet och rigorositet och dessutom försökte "delegitimera hela forskningsfält" – vilket de menade var oförsvarligt och populistiskt.

CNRS som skulle få uppgiften att utföra utredningen hävdade att premisserna gjorde den omöjlig att utföra eftersom termen islamvänsterism "inte går att härleda till någon vetenskaplig verklighet".

Det gick så långt att en grupp forskare lämnade in ett ärende till förvaltningsrådet som är en juridisk instans – för att ministern skulle utredas för maktmissbruk

Hemligstämplat dokument

Ett hemligstämplat dokument som användes till den dåvarande ministern Frédérique Vidals försvar har nu läckt till dagstidningen Le Monde. Dokumentet som är undertecknat av ministern under samma period som debatten rasade visar att hon aldrig tillsatte någon utredning och – vilket är särskilt anmärkningsvärt – inte heller hade för avsikt att göra det. Hon kunde ju inte anklagas för maktmissbruk med anledning av en utredning hon aldrig hade för avsikt att tillsätta. Men denna avsaknad av avsikter var ingenting hon gick ut med i offentligheten.

Frédérique Vidal som inte längre är minister, har konsekvent vägrat att kommentera frågan efter avslöjandet. Inte heller den nuvarande regeringen eller president Emmanuel Macron har velat göra det.

”Vinna politiska poänger”

William Bourton och Vincent Brentarth som representerade akademikerna som lämnade in ärendet till förvaltningsdomstolen står därmed oemotsagda i offentligheten:

"Det här visar på en total politisk och juridisk ansvarslöshet. Utredningen var aldrig menad att genomföras utan instrumentaliserade termen ’islamvänster’ för att vinna politiska poänger. Det var ren politisk kommunikation utan verkliga avsikter men det har som konsekvens förstärkt en generaliserad hatdiskurs som ämnar att delegitimisera forskare.”