Den nationella välgörenhetsorganisationen ägnar sig utdelning av förnödenheter men även boende, administration, arbetsförmedling, språkstudier och annat. De har pandemi-organiserat sig så att inte köerna ska ringla. Färre får skriva in sig men på fler tider.

– Det är ett tufft arbete som väntar men jag har rapporterat till huvudorganisationen att vi kommer att kunna ta emot alla som behöver oss, säger Emmanuel Nodé-Langlois som är ordförande för Restos du coeur i departementet Yvelines i Paris utkanter, med 1,5 miljoner invånare.

Han sträcker på ryggen och gör en gest som att han kavlar upp ärmarna.

– Vi kommer att jobba på. Det svåra nu under pandemin är att lyckas rekrytera tillräckligt många frivilliga när äldre är i riskgrupp inte får röra sig i samhället, säger han.

”Omöjligt att få jobb”

Frivilligarbetet sker på vardagar och de allra flesta frivilliga är franska pensionärer. Även under nu under pandemin

– Det är naturligtvis många som stannar hemma enligt rekommendationerna, här i Yvelines har vi tappat 25 procent av styrkan med drygt trehundra färre frivilliga – samtidigt som de nödställda är många fler.

–  Vi fortsätter att arbeta, det känns inte som att vi har något val. Men vi är noga med avstånd, masker och håller lokalen öppen, trots vinterkylan, säger Chantal Feller som ansvarar för centret i Poissy.

Clarissa Mbane kommer dit med ett barn i famnen och två andra i skolan. Hon är ensamstående mamma och har förlorat det jobb som lokalvårdare hon hade före graviditeten.

– Jag får hjälp att betala hyran och får barnbidrag men det räcker inte till oss hela månaden. Min mammaledighet är över så jag är arbetssökande men allt är ju stängt nu. Det är helt omöjligt att få jobb och jag har ingen arbetslöshetsersättning kvar. Pappan är … han är borta, säger hon.

Clarissa Mbane säger att hon kommer hit för att hämta mat och kläder till barnen, inte till sig själv.

– Hade det inte varit för pandemin hade jag kunnat jobba. Jag känner folk i städbranschen men det finns inga jobb nu. Vi sitter i skiten, säger Clarissa Mbane.

– Det här har är bara början, säger Emmanuel Nodé-Langlois med en suck.

Han syftar på alla vars arbetslöshetsersättning tagit slut. På nationell nivå vet man att pandemins andra våg inte bara innebär sjuka utan även en andra våg av nyfattiga, som Clarissa Mbane.

– Under den första vågen märkte vi främst att människor kom tillbaka. Människor som hade sökt vår hjälp tidigare men fått hjälp att ta sig in i samhället och blivit självständiga fick nu komma tillbaka. Redan då började dock även nya grupper söka vårt stöd. I slutet av december och främst i mitten av januari 2021 vet vi att väldigt mångas resurser kommer att ha tagit slut. Då har den sista förlängda arbetslösersättningen betalats ut och vi räknar med en stor våg av nyfattiga. De lutar åt en miljon fler, eller mer, säger Emmanuel Nodé-Langlois.

Det innebär i så fall att Frankrike har fått två miljoner nyfattiga efter pandemins två första vågor. Inkomstfattigdomsgränsen i Frankrike ligger på 1 063 euro, drygt 10.700 kronor i månaden. Många i den gruppen har dessutom en månadsinkomst långt under den gränsen.

300 000 hemlösa

Enligt organisationen Fondation Abbé Pierre som arbetar uppsökande och med härbärgen för hemlösa i Frankrike är antalet utan bostad 300 000 i november 2020. Det är dubbelt så många som 2012,  då man mätte sist. Men organisationen rapporterar ett högre tryck redan i somras och räknar med en ny våg till våren eller sommaren 2021. Dagens ETC får tag på dess talesperson Christophe Robert på telefon.

– Det borde räcka som väckarklocka men det här är ett problem vi vet kommer att växa. I Frankrike är det lag på att man inte får vräka människor vintertid och denna lag har förlängts vid ett tillfälle under pandemin. Men under några månader i somras verkställdes tusentals vräkningar och rapporter från fastighetsägare som inte får in hyror nu visar att rekordmånga kommer att vräkas när värmen kommer 2021 eller när det blir lagligt att vräka människor igen, säger Christophe Robert.

Clarissa Mbane har fått en påse full med konserver, ris, mjöl och andra basvaror.

Hon är på väg till klädrummet där det finns varma vinterkläder och även lite leksaker.

– Jag hämtar julklappar till barnen också. Det känns ovärdigt. Jag vill inte vara den som tar emot hjälp och bidrag men jag kan inte låta mina barn vara utan. Vet du, när jag jobbade brukade jag själv ställa upp som frivillig. Kontakta mig igen om ett år så ska du se att det är jag som hjälper andra och inte tvärtom, säger Clarissa Mbane.

Chantal Feller vinkar åt Clarissas bebis och säger att de ses igen nästa vecka.

– Det är tufft på ett mänskligt plan under pandemin. Vanliga år serverar vi tillagad mat och har utrymme för barnen att leka. Vår organisation brukade vara en plats dit människor kunde komma för både mänsklig och verklig värme, samt mat tillagad med kärlek. Nu får de ett par konserver och en jacka och skickas ut i kylan, säger Chantal Feller.