Något som bland andra miljöjournalisten Cheryl Hogue på tidningen Chemical and Engineering News rapporterade om.
– Jag har bevakat den rådgivande styrelsen för klimat länge och kan inte minnas att vi någonsin har haft någon som huvudsakligen är känd för sin skepsis mot vetenskapen kring klimatförändringarna, säger hon.
Trump sår tvivel
Hogue har nu rapporterat om den globala uppvärmningen i tre decennier och hon, precis som flera andra amerikanska journalister som Dagens ETC har pratat med, berättar att när Trump tog över ändrades förutsättningarna för landets olika medier.
Åtta år tidigare hade George W Bush lämnat över till Barack Obama, efter att ha antagit en ”hands off”-taktik i klimatfrågan under sitt presidentskap. Obama däremot valde att agera. Hogue minns när hon bevakade klimatmötet i Köpenhamn och beskriver det som att Obama kom till undsättning när mötet började stappla.
– Det är väldigt annorlunda nu med Trump. Bort med händerna och ett tillbakadragande från Parisavtalet. Trumps administration försöker göra mycket ogjort av det Obama försökte åstadkomma genom den administrativa processen, säger Hogue.
USA skrev på Parisavtalet och Obama försökte reglera utsläppen av växthusgaser, för att nå målen i avtalet, genom ”the clean air act”, ett bärande dokument i det amerikanska miljöarbetet.
Hogue är inte förvånad över Trumps agerande, han gör helt enkelt det han sa att han skulle göra under sin valkampanj. Under tiden har han sått en misstro mot vetenskapliga fakta.
– Han har definitivt ifrågasatt klimatförändringsvetenskapen. Jag tror att majoriteten av forskarna inte har de tvivel han sår. Från ett beslutsfattarperspektiv gynnar eller stöttar presidenten sannerligen inte statlig forskning om klimatförändringarna.
Lutar sig mot IPCC
Trots Trumps skarpa vändning och en ökad misstro mot forskningsresultat kring klimatförändringarna har Cheryl Hogue fortsatt arbeta som tidigare, med resultaten från FN:s klimatpanel (IPCC) som en tillförlitlig expertkälla och utan att känna krav på att redovisa åsikter från andra sidan. Hon liknar det vid att hon inte ringer The flat earth society varje gång en rymdfarkost ska skjutas upp i rymden. Men hon har har fått ägna sig åt mer ”factchecking”.
– Det vi har lärt oss i Washington de senaste åren är att om en politiker säger något som är sakligt felaktigt, då måste vi redovisa fakta.
Tjänstemän vill inte citeras
Virginia Gewin är frilansjournalist och upplever att det har blivit svårare att både få prata med offentliga personer och få ut papper eller information från de olika myndigheterna sedan den nuvarande presidenten tillträdde.
– Jag upplever att det är väldigt regionalt. Folk gör det som krävs för att kunna prata med reportrar om det är i ett område där de är mer intresserade av klimatförändringarna.
Hon fortsätter:
– I andra områden, väldigt röda stater, kan de säga att ”jag kan prata med dig, men det måste vara off record och som bakgrundsinformation”.
Gewin kallar det ett demokratiskt problem. En åsikt som flera andra amerikanska journalister delar. Hon ger exempel på en händelse i Maryland, där saltinträngningen i grundvattnet förvärras av uppvärmningen och påverkar skördarna. Hon hade kontakt med en myndighetsperson.
– Personen sa att ”jag kan ta med dig runt, jag kan visa dig vad du behöver se, jag kan prata med dig, men du får absolut inte citera mig”. Så vad gör jag med det?
”Förhöjd medvetenhet”
Hon får medhåll av Jeff Burnside, lokal tv-journalist i Seattle och tidigare ordförande för Society of environmental journalists (SEJ).
– Kontaktpersoner är väldigt aggressiva och stridslystna mot reportrar. De förnekar oss olika dokument, flyttar saker från webbsidor och kräver att en pressperson är med när vi intervjuar någon av stabens forskare, om vi ens får tillgång till dem, säger han.
Han menar dock att istället för att minska rapporteringen kring klimatförändringarna har presidentens klimatförnekande utfall på Twitter och i andra kanaler gett upphov till mer rapportering. Det har blivit enklare att sälja in ämnet till redaktörerna.
– Jag tror att eftersom Trump är så emot hela konceptet klimatförändringar, än mer vetenskapen, så har det lett till ett ökat intresse. Jag tycker det finns en förhöjd medvetenhet. I ärlighetens namn tror jag att det har låtit oss öka bevakningen. För det är en mer omstridd fråga nu.
Han tillägger:
– På ett konstigt sätt är det här miljöjournalistikens glansdagar. Det har blivit en motsatt reaktion.
”Fullskaligt angrepp”
Eli Kintisch skriver för Science, en av världens mest betrodda vetenskapstidskrifter. Han ser en tydlig skillnad mellan de senaste presidenterna och att problemen sträcker sig långt utanför rapporteringen kring klimatförändringarna.
– George W Bush underminerade diskret budskap kring den globala uppvärmningen. Han kunde säga saker som ”planeten värms upp, men vi tror inte att det kommer vara farligt, vi tror inte människan orsakar det”. Medan Trump rakt upp och ner förnekar enkla fakta och ignorerar forskning som hans egna myndigheter producerat, säger han.
Problemet med rapporteringen kring klimatförändringarna i USA är trehövdad. Det handlar om vetenskapen och journalistikens trovärdighet, men inte minst om demokrati.
– Har allt prat om ”folkets fiende” haft effekt? Det kanske inte bara är de konservativa. Jag tycker att han för ett fruktansvärt presidentskap, ett som politiker som kanske står längre till vänster kommer efterlikna i framtiden, säger Kintisch.
Han ser att Trump är en bra kommunikatör, som får ut sitt budskap, men befarar att nästa Trump som kommer också är kompetent – och att det får ödesdigra konsekvenser.
– Trump har definitivt tillfogat vår demokrati allvarlig skada. Det är mycket bredare än klimatförändringarna. Han leder ett fullskaligt angrepp på vår auktoritet som experter, på vetenskapen och på akademin. Klimatförändringarna är bara ett område där det utspelar sig.
