Kvinnor fängslas, torteras och försvinner när de höjer rösten mot talibanregimen – eller bara rör sig fritt i samhället. Flickor gifts bort i allt högre utsträckning. Situationen för kvinnor och flickor i Afghanistan är katastrofal, larmar Amnesty international i en rapport som Dagens ETC berättat om. Trots det nekas många afghaner – även kvinnor och flickor – uppehållstillstånd i Sverige. Nu ska Migrationsverket se över sina bedömningar.
– Vi behöver göra en ärendegenomgång utifrån de indikationer vi fått nu, säger Anna Lindblad, biträdande rättschef på Migrationsverket.
Betyder det att du tror att en högre andel kommer att beviljas uppehållstillstånd framöver?
– Det jag kan säga är att bifallsfrekvensen borde vara hög när det gäller kvinnor och flickor i Afghanistan. Vi gör individuella bedömningar och det kan alltid finnas undantag, men vi behöver backa tillbaka och göra analysen innan vi kan säga om det brister någonstans.
I länder som Tyskland och Nederländerna beviljas mer än 90 procent av alla afghaner uppehållstillstånd, oavsett kön – i Sverige ligger siffran runt 60 procent. Hur kan bedömningarna skilja sig så kraftigt?
– Prövningarna bör vara liknande i de olika länderna. Sedan kan skillnader i lagstiftningen påverka och det kan vara så att olika kategorier av sökanden söker sig till olika länder.
Migrationsverkets löfte om att gå igenom sina bedömningar är nyvaket, anser asyljuristen Jasmine Qazbegi.
– Det finns gott om landinformation som pekar på att villkoren är helt fruktansvärda för kvinnor och flickor. Det är inte nytt, säger hon.
Att Sverige skiljer ut sig jämfört med andra EU-länder är oacceptabelt, menar Jasmine Qazbegi.
– Det ska inte vara så att en person känner att den måste åka till exempelvis Frankrike för att kunna få uppehållstillstånd, men inte kunna komma till Sverige. Men så ser det ut just nu.
Jasmine Qazbegi hör till dem som reagerat på de skäl Migrationsverket angett i sina avslagsbeslut. Hon har sett flera exempel på att myndigheten anser att det ligger på den asylsökande kvinnan att anpassa sig till seder och bruk i Afghanistan.
– Det man egentligen säger är att man ska kunna återanpassa sig till ett kvinnoförtryck under hot om våld.
Här behövs en analys av vilka bedömningar som gjorts, anser Migrationsverkets Anna Lindblad.
– Att inte klä sig som man vill, inte kunna utbilda sig och leva som man vill, det är olika typer av diskriminering. Ett av de här skälen kanske inte i sig är tillräckligt. Men den sammantagna bedömningen kan göra diskriminering så allvarlig att den uppgår till förföljelse och då ska man beviljas skydd.