Affärerna började sälja julsaker i oktober. Vissa människor köper nytt, andra gräver i förråden. Alla kommer att kunna se märkningen ”Made in China” på pyntet, men knappast fundera på hur dessa emotionellt betingade produkter har framställts.

Din tomtemössa kan ha tillverkats för hand av en bondgumma, hemma hos henne på den kinesiska landsbygden.

I dokumentärfilmen ”Merry Christmas, Yiwu”, som hade premiär i november, får man följa med in bakom kulisserna på den kinesiska industrin. Staden Yiwu i östra Kina har omkring 600 fabriker som massproducerar en mycket stor del av alla de julgranskulor, glittriga stjärnor och andra juliga produkter som säljs runt om i världen.

I dokumentären är fabrikslokalerna svettiga och arbetarna stressade. Ägarna manar dem till att jobba snabbare. Alla produkter måste bli klara och exporterade i tid för julkommersen. Luften är full av kemiska ångor och glitterpartiklar.

Filmaren bakom ”Merry Christmas, Yiwu”, serben Mladen Kovacevic, vill sända ett budskap om konsumerismen. Men samtidigt vill han visa en mer komplicerad bild av den kinesiska masstillverkningsindustrin.

– Jag vill undvika de stereotyper av Kina vi vanligtvis får se i dokumentärer. Jag sökte en berättelse som bröt sig loss från den klassiska bilden av en enorm befolkning med billig arbetskraft i textilfabriker, säger Mladen Kovacevic.

Filmen följer arbetarna och kommer dem nära inpå livet, i syfte att visa vardagen i det snabbt föränderliga kinesiska samhället. Hur de är migranter i sitt eget land och saknar hemtrakter och familjer. Hur kärlek, gräl, intimitet, frustration och drömmar om rikedom uppstår både inom och utanför fabrikernas väggar.

När Mladen Kovacevic beslutade sig för att filma i Kina ville han skildra landets industriella miljö naturtroget, utan dramaturgisk manipulering och berättarröst. Därför var det viktigt att berättelsen var känslomässigt relevant för en västerländsk publik.

– Julen är vår viktigaste högtid. Men det är också då efterfrågan på många kinesiska produkter är som störst, och det förvånade mig hur ofta produkterna faktiskt är handgjorda. Så kulorna du hänger upp i din gran har tillverkats av en individ som du får en relation till via produkten, berättar han.

Kina har under det senaste decenniet upplevt en snabb och gigantisk ekonomisk utveckling. Den har fortsatt höja både löner och levnadsstandarden – även om framstegen varit ojämnt fördelade mellan regionerna. De flesta arbetare som Mladen Kovacevic stötte på i Yiwu hade de nyaste iPhonemodellerna i sina fickor. Han upptäckte också att arbetarnas löner ofta var större än i hans hemland Serbien.

– Serbiska fabriksarbetare tjänar omkring 300 euro i måna­den. I Yiwu såg jag annonser för månadslöner på 600–800 euro, medan mer avancerade industrijobb ger ännu mer, säger Mladen Kovacevic.

Ännu en överraskning var upptäckten av hur omfattande arbetskraftsbristen är och hur detta betraktas som ett av de största problemen för ekonomin. I omvärlden finns det en seglivad föreställning om Kina som ett land med en oändligt stor befolkning som går att stoppa in i vilket industri som helst. Numera nöjer sig långt ifrån alla kineser med att utföra vilket arbete som helst till vilken lön som helst.

– Det finns omkring 300 miljoner inhemska migrantarbetare som oftast kommer från mindre utvecklade regioner. De rör sig från plats till plats beroende på var lönerna är bäst. Utbytet av människor är konstant. Det kan leda till att fabriker plötsligt inte har någon arbetskraft, eller bara arbetskraft som man upplever är för dyr. Samtidigt förväntar sig västvärlden att kunna köpa billiga kinesiska produkter men det blir allt svårare att leverera på grund av kostnaderna. Sådana här absurditeter är en av aspekterna jag fångar i filmen, berättar Mladen Kovacevic.

Utkontraktering – där olika moment förläggs till arbetarnas privata hem – blir ett av flera sätt att spara pengar. Metoden är gammal och inte unik för Kina. Den förutsätter att komponenterna är enkla att frakta, samt att produktionen är enkel och inte kräver avancerad utrustning.

I dokumentären reser fabriksägare ut till byar på landsbygden utanför Yiwu, där de lämnar över halvfärdiga julprodukter till olika hushåll. Sedan sitter en rynkig äldre kvinna i ett av dessa hushåll och får instruktioner i hur hon ska sätta samman olika komponenter till färdiga, knallröda tomteluvor.

Bönder, landsbygdsbefolkning och de äldre gör de sista momenten i det utkontrakterade jobbet. De får inte lika mycket i lön som i stadens fabriker. På det här viset är inte bara Yiwu utan också den omgivande regionen involverad i julproduktionen. Mladen Kovacevic har även filmat hur de anställda i staden – liksom fabrikernas ägare – många gånger när en dröm om att bli rika. Vissa i den yngre generationen är otåliga och vill sluta i fabrikerna redan efter några månader, för att istället försöka tjäna snabba pengar genom att kasta sig in i den vilda entreprenörssvängen. Men andra, särskilt de lite äldre – för här handlar det om en generationsfråga – anser istället att vägen till rikedom bygger på hårt arbete, uppoffringar och sparande.

– En av stereotyperna om Kina är att folk är mer anspråkslösa och disciplinerade, och det känns fortfarande som en sanning. Även om de kan hyra egna lägenheter i Yiwu så bor många arbetare i små rum i korridorer, som erbjuds dem helt gratis av fabrikerna. Levnadsstandarden är mycket låg men syftet är att spara pengar. Och något som verkligen överrask­ade mig var att även ägarna bodde på samma sätt i korridorerna. Några år senare, om affärerna gått bra och de börjat tjäna stora pengar, ser du samma fabriksägare köra Ferrari och Maserati i Yiwu, säger Mladen Kovacevic.

I grund och botten handlar det om en slags disciplin, menar han, som är född ur både den egna kulturen och de två vitt skilda men samverkade system som idag kännetecknar Kina.

– Människorna är fångade mellan konsumerism och kapitalism på ena sidan, och konfucianism och kommunism på andra sidan. Det gör dem disciplinerade gentemot sig själva, sitt land, samhället och arbetet.

Journalisten och utredaren Mats Wingborg har länge bevakat Kinas ekonomiska utveckling och arbetsvillkor. Han har gjort ett femtontal resor dit sedan 1980-talet för att granska industrisektorn. Wingborg känner igen sig i det Mladen Kovacevic pratar om. Att det på en enda plats finns hundratals fabriker som tillverkar samma slags julpynt, det är något som också tar sig uttryck på liknande sätt på många andra platser i landet, berättar han.

– Det uppstår lokala kulturer med vissa speciella varor. På andra platser har man istället specialiserat sig på att ta emot utrangerad elektronik. Och över huvud taget längst med kusten, från Yiwu och ner till de betydligt större industristäderna söderut i Guangdongprovinsen, så finns det världsledande produktion av skor, kläder och elektronik, säger Mats Wingborg.

Den oerhört fartfyllda ekonomiska utvecklingen, som idag liknar kapitalism på steroider, började i slutet på 1970-talet efter att kommunistpartiets ordförande Mao Zedong hade avlidit. Den nya ledaren Deng Xiaoping öppnade upp för bredare internationella investeringar. Västerländska företag såg mycket positivt på att starta produktion i Kina då arbetarklassen var relativt utbildad men samtidigt lågavlönad.

Under årens gång har man allt mer kommit att fokusera på avancerade varor. Men fortfarande finns det stora industri­kluster där simplare varor produceras. H&M har textilproduktion över hela världen men tillverkar fortfarande framförallt sina kläder i Kina. Dock inte i egna lokaler utan genom beställningar från fabriker som de i Yiwu.

– Massa västerländska och svenska företag har flyttat sina fabriker till Kina, och man har också lagt ut produktionen på inhemska underleverantörer. Det har skett parallellt. H&M äger inga fabriker i Kina men har ändå sin allra största produktion där, säger Mats Wingborg.

Han berättar att de högsta lönerna för industriarbetare finns just i spannet från Yiwu och söderut till Guangdongprovinsen, ute vid kusten. Där tjänar fabriksanställda väldigt mycket mer än de som jobbar inom jordbruket, längre inåt landet eller i det gamla rostbältet med statliga industrier. Rent generellt har man också sett en otrolig ökning av levnads­standard och välstånd, samt en förhöjd medellivslängd. Väldigt många fler kineser har haft råd att skaffa hemelektronik och egna fordon.

Samtidigt är det naturligtvis inte så att alla de kineser som lever torftigt, arbetar hårt och sparar med drömmen om ett framtida rikemansliv, kommer att sluta sina dagar på det sättet. Detta är dock en föreställning landets makthavare medvetet underblåser.

– Det är en illusion som man försöker få människor att tro på för att få dem att arbeta väldigt hårt, förklarar Mats Wingborg.

Långa arbetsdagar, hårda arbetsvillkor, uteblivna löner och andra former av exploatering har lett till stora protester och strejker. De organiseras utanför lagens ramar eftersom diktaturen saknar fria fackförbund. Den största mängden strejker i Kina, och faktiskt i hela världen, har organiserats i den södra Guangdongprovinsen, vilket är en paradox eftersom det också är där som lönerna är högst.

– Det går att tolka som att strejkerna har gjort lönerna högre, men det går också att tolka det som att läget har varit gynnsamt. Guangdongprovinsen har länge sett en stor arbetskraftsbrist och man har behövt hämta in allt fler från landsbygden. I ett sådant läge kan arbetarna ställa krav, säger Mats Wingborg.

Regimen i Peking är orolig för att arbetsplatskonflikter ska spridas och länkas samman. Att upproriska arbetare ska etablera kontakt med varandra, utanför det statliga och av kommunistpartiet kontrollerade fackförbundet ACFTU. Så regimen har fört en kompromisspolitik för att undvika fler strejker, vilket under åren de facto har resulterat i en del förbättringar gällande rättigheter. Exempelvis finns nu lagliga krav på att arbetsgivare ska ha ordentliga anställningskontrakt. Likaså krav på arbetsmiljösäkerhet.

Idag har mycket av detta bromsats. Möjligheterna till fri arbetarorganisering har krympt avsevärt sedan Xi Jinping blev Kinas president 2013 och införde ett mer auktoritärt system med hårdare repressioner.

– Arbetarorganisationer som ger utbildningar och juridisk hjälp har fått det svårare de senaste sex åren, på grund av repressionen. Mycket av deras arbete är sönderslaget och de måste jobba underjordiskt, berättar Mats Wingborg.

En av de mest intressanta scenerna i ”Merry Christimas, Yiwu” är inblicken i ett arbetarhem i en fabrikskorridor, en helt vanlig dag efter jobbet. Där bor ett medelålders par och hustrun utövar en dans till en patriotisk propagandalåt som spelas på radion. Låten handlar om hur landets befolkning består av 58 olika etniska grupper, som alla kallar Kina för sin moder.

I en senare scen får man följa arbetare när de samlas på kvällen för att utöva en kollektiv danssession till musik på en offentlig plats i Yiwu. Likadana kollektiva danser, som också påminner om fysiska övningar, utförs varje dag på samma klockslag runt om i Kina och är en kvarleva från det kommunistiska systemet.

Kina befinner sig mitt emellan olika värdegrunder, en tillvaro som präglas både av den gamla och den nya given. Med ökat välstånd och stark ekonomisk utveckling är det svårt att se hur det nuvarande kapitalistiska systemet går ihop med att makthavarna fortfarande eftersträvar kommunistiska ideal. Enligt Mats Wingborg betyder det bara att Kina är en en­partistat.

– Det innebär bara att kommunistpartiet kontrollerar statsapparaten. När Deng Xiaoping framträdde som den starke ledaren efter Mao Zedongs död, hade han en devis om att det viktiga är att katten fångar råttan. Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit. Det betyder att det viktigaste är att få hög ekonomisk tillväxt, sedan kan man strunta i om det är marknadsekonomi eller inte. Allt det syftar ytterst till att kommunistpartiet ska behålla sin makt, säger Mats Wingborg.

Genom att öppna upp Kina för utländska investeringar, förklarar han, räddas partiets makt av västerländsk kapitalism. Sedan har det gått varvet runt eftersom ekonomiska kriser lett till att kinesisk kommunism och dess investeringar räddat kapitalismen i väst. Som med den svenska bilindustrin.

Precis som Mladen Kovacevic observerat i Yiwu, där fabriksägare kör Ferrari och Maserati, har den ekonomiska boomen i Kina resulterat i nyrikedom. Med det kommer ökade samhällsklyftor. Det kan bli ett nytt problem för partiet, enligt Mats Wingborg.

– Det har redan tidigare skett många protester och lokala revolter över arbetsvillkoren. Och om det tidigare hotet var att ekonomin höll på att rasa ihop, så är hotet nu att de ökande klyftorna skapar missnöje och revolter. 

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.