I början av det nya året avslöjades Trump med att ha pressat Georgias valansvarige att ”hitta fler röster” – underförstått att ta till vilka metoder som helst för att trolla fram sådana – i syfte att vända valresultatet. Men till slut stod det klart för även de mest rabiata Trump-anhängare att de juridiska möjligheterna till valseger hade uttömts.
Kuppen mot Kapitolium
Den 6 januari 2021 vann Demokraterna officiellt nyckelstaten Georgia och fick kontroll över senaten för första gången på sju år. Samma dag infriades det löfte om våld från den amerikanska extremhögern som många hade fruktat. I scener som chockat världen stormade en tusenhövdad hord militanta och beväpnade Trump-aktivister demokratins innersta kammare och tvingade ledamöter att söka skydd.
En som dock inte var förvånad var Shane Burley. Han är författare till ”Fascism today: what it is and how to end it” (2017) och bevakar extremhögern för bland andra NBC News. Burley påpekar att USA under 2020 bland annat såg framväxten av den väpnade, ultranationalistiska Boogaloo-rörelsen (som ETC nyhetsmagasin granskade i ett stort reportage 26/12 2020). Extremhögern står nu för en majoritet av alla politiska våldsdåd i landet och rättsvårdande myndigheter har varnat för en eskalering. Hur kommer det sig att Washington och polisen ändå framstår som tagna på sängen av kuppförsöket?
– För det första finns det en obekväm historia av samröre mellan extremhögern och polisen. Även när de inte delar medlemmar finns en nativistisk falang inom amerikansk polis. För dem verkar vita individer mindre farliga än andra, svarar Shane Burley när ETC når honom.
Nativistisk är alltså tron att vissa egenskaper och rättigheter är medfödda – i detta sammanhang hos vita amerikaner.
För det andra, fortsätter Burley, står dessa demonstranter på den ännu sittande presidentens sida, vilket får polisen att tveka inför att agera med kraft. Trump är de facto landets, inklusive polisens, högsta ledare.
– Och för det tredje: högermedia och politiker på högerkanten har spridit konspiratoriska narrativ som får högerns demonstranter att framstå som mindre våldsamma än vad de är, och vänsterns aktivister att verka mer våldsamma än de egentligen är.
Sist men inte minst, säger Shane Burley, hade polisen inte särskilt mycket tid att planera för en insats. De förstod inte heller omfattningen av folkmassan:
– Den här rörelsen växer och radikaliseras i en oerhörd takt.
Jacob Ware, amerikansk analytiker och expert med fokus på högerextremism, är inne på det sistnämnda spåret. Han anser att det var praktiska snarare än politiska hinder som omöjliggjorde en kraftfull polisiär respons:
– Till skillnad från sommarens Black lives matter-protester omgärdades demonstranterna denna gång av mycket få federala resurser, vilket innebar att polisen på marken lämnades helt ensamma mot mobben. För mig tycks det som att poliserna på Kapitolium var obeväpnade och snabbt övermannade, att deras handlingar var heroiska och centrala för att förhindra ännu större skada, och att stödinsatser till polisen sattes in alldeles för långsamt.
Vissa bevakare beskriver händelserna i termer av ett kuppförsök eller ett terroristdåd. Andra tonar ned betydelsen av attacken. Hur går Shane Burleys tankar?
– Min analys är att det sannolikt inte var en noga koordinerad kupp, utan mer av en impulsiv våldshandling motiverad av magkänsla, sammanfattar han.
Precis som vi sett i fall av islamistisk terrorism, och även annan högerextrem terror, skedde dock förberedelser och propagandaspridande i sociala medier. Men inte i mainstreamkanaler som Twitter och Facebook, utan i vit makt-
rörelsens egna favoritmedier. Till exempel den mer ”toleranta” och högerkonservativa appen Parler, och i poddar. Några dagar efter attacken blev Parler bannlyst av Apple och är nu inaktiverad i jakt på nya servrar.
– Jag inte säker på att ens benämningen ”terrorism” är tillräcklig för vad som skett, säger Jacob Ware, amerikansk analytiker och expert med fokus på högerextremism. Händelserna kan snarare beskrivas som terroristhandlingar i syfte att främja ett försök till uppror, revolt eller statskupp. Det reflekteras också i orden som upprorsmakarna själva använde, som revolution.
Framgångsrik propaganda
Så fort de sensationella bilderna från Kapitolium började spridas var extremhögerns propagandaseger ett faktum. Att kuppen inte lyckades i traditionell mening, det vill säga att sittande regering störtades och kuppmakarna tog makten, är nästan av underordnad betydelse i dagens nätbaserade aktivistlandskap. För miljoner Trump-sympatiserande väljare och likasinnade världen över framstod attacken som en succé. Här marscherade ”folket”, det vita Amerikas sista försvarslinje, rakt in i kärnan av ”träsket”, The swamp, som maktcentrat Washington kallats i decennier av radikala högerväljare. ”Det här är en milstolpe i extremhögerns kamp mot de här väderkvarnarna, dessa påstådda ’Amerikas fiender’,” bekräftar Arie Kruglanski, extremismexpert och psykologiprofessor vid universitetet i Maryland i en intervju i LA Times (8/1). ”Å andra sidan kommer attacken att avskräcka de som inte är riktigt lika hängivna.”
Om detta visar sig stämma kan ekvationen ändå bli plus minus noll, då en ökning av antalet som radikaliseras efter sådana här dåd är att vänta. Och även om vi skulle se en eventuell bantning av extremhögerns kader, innebär det inte nödvändigtvis en dämpning av deras farlighet. När det handlar om terrorism och våldsam extremism krävs endast en handfull hårdföra medlemmar, eller en enda gärningsperson, för att orsaka stor skada.
En av de största farorna med den propagandamässigt framgångsrika 6 januari-attacken, är att den riskerar att inspirera ideologiskt likasinnade under en lång tid framöver. Det gäller inte bara USA; vi har tidigare sett hur olika typer av medialt uppmärksammade våldsdåd lett till liknande handlingar runt om i världen. Moskéskjutningen i Christchurch, Nya Zeeland, som krävde 51 människoliv våren 2019 är ett typexempel. Attacken inspirerade efterföljare att bland annat utföra masskjutningen i El Paso, Texas, med 22 dödsoffer senare samma år. Den ursprungliga gärningsmannen i Christchurch, Brenton Tarrant, var i sin tur inspirerad av Anders Behring Breivik. Det är alltså inte ovanligt att extremismens inspirationscykler pågår i flera år. Till och med decennier.
Faktum är att Tyskland upplevde ett stormningsförsök av sitt parlament så sent som i augusti 2020. Då samlades närmare 40 000 människor, en betydande del med nazistiska symboler och flaggor, för att protestera mot landets pandemirestriktioner. Den internationella aspekten gör att även vi i Sverige bör förbereda oss på liknande attacker mot demokratiska institutioner och representanter. Inringda bombhot till riksdag och regering, hot om våldsdåd vid politiska konferenser, attacker mot tidningsredaktioner och liknande kräver inte mer kapacitet än den svenska extremhögern redan besitter.
I höstas åtalades i USA totalt 13 personer för att ha planerat en kidnappning av Michigans guvernör Gretchen Whitmer, Demokrat. Sju män hade kopplingar till den högerextrema milisgruppen Wolverine Watchmen och låg i träning för att liksom vid 6 januari-attacken storma sitt delstatsparlament och kidnappa folkvalda, inklusive guvernören.
Efter attacken mot Washington har det framkommit att flera av kuppmakarna hade med sig buntband och annan utrustning som används vid kidnappningar. Liknande retorik som i USA, till exempel ”häng förrädarna”, förekommer om svenska makthavare och journalister. Inte heller i detta fall krävs större kapacitet än svenska högerextremister i nuläget har, särskilt inte då svensk säkerhetsmentalitet är markant mer avslappnad och resurser för personskydd lägre än i många andra länder.
Ett skadat och skakat USA
Om någon behövde fler bevis än de som historien redan erbjuder för retorikens potential att tillfoga fysisk skada, har ordets makt nu bekräftats med råge. ”Vi kommer aldrig att ge upp, vi kommer aldrig att erkänna oss besegrade,” sa Donald Trump i sitt tal till Save America March i Washington strax innan kravallerna bröt ut.
”Ni kommer aldrig att ta tillbaka vårt land med svaghet. Ni måste uppvisa styrka,” sa han också, och uppmanade de tusentals demonstranterna att marschera mot Kapitolium.
Om Trump nu tvingas lämna Vita huset besitter han fortfarande enorma möjligheter att nå ut och påverka miljoner sympatisörer, även om han är tillfälligt tystad av favoritkanalen Twitter och andra sociala medier. Kanske återgår han till det som beskrivits som hans ursprungliga plan med att kandidera till presidentposten i första taget, nämligen att starta ett medieimperium och anta rollen av en slags nyfascismens Rupert Murdoch.
Ett annat möjligt spår, som hans anhängare hoppas på och propagerar för under hashtaggar som #trumphasnotabandonedus (”Trump har inte övergett oss”), är att Trump som ex-president antar skepnaden av en utomparlamentarisk ledare för sina militanta stödtrupper. Ett sådant scenario vore mycket farligt. Så kallat ledarlöst motstånd kan orsaka begränsad skada och nå begränsat inflytande, medan historien är full av exempel på anti-demokratiska ledare som vallat sina anhängare mot regelrätta inbördeskrig.
Det som sker nu, menar Shane Burley, är att användandet av konspirationsteorier skapar ett ”massradikaliseringsparadigm”, där Trumps bas börjar betrakta de normala metoderna för förändring – demokratiska val, icke-våldsam aktivism – som misslyckanden. Vad förväntar han sig kommer ske under den närmaste tiden? Kan till exempel den protest som marknadsförs som ”den största väpnade protesten någonsin på amerikansk mark” (ETC nyhetsmagasin 26/12) fortfarande äga rum nu i helgen, den 17 januari?
– Jag tror att den kommer att genomföras som planerat, och att vi bör vara beredda på samma slags utveckling som den 6 januari. Och när någonting kopplat till Biden, Black lives matter eller något annat som kan uppfattas som ”vänster” anordnas under 2021, då kommer dessa människor att dyka upp. Tack vare deras vita privilegium och polisens mjuka bemötande, tror de nu att de kan göra precis vad de vill.
Nästan parodiskt har den våldsamma Boogaloo-rörelsen lagt in en kommentar om icke-våld på marschens officiella hemsida: ”Det måste stå absolut klart för er att vi inte kommer att agera såsom Trump-demonstranterna agerade vid Kapitolium.” Om det handlar om desinformation, ett medvetet drag för att kunna hänvisa till uttalandet om våldsamheter ändå skulle utbryta, eller ett tecken på meningsskiljaktigheter inom den allt mer splittrade amerikanska extremhögern om vilken taktik som ska användas, det återstår att se.
När vi sätter punkt för intervjun med Shane Burley kommer ytterligare en dag att lägga på minnet: installationen av Joe Biden som president den 20 januari. Datumet har allt sedan Trump inledde sin desinformationskampanj om att ”valet är stulet” inneburit en risk för våld. Men efter 6 januari-attacken har insatserna skjutit i höjden. Propagandan kring installationsdagen har blivit allt mer blodig. Namnet Million militia march har kompletterats med en alternativ titel: Million martyr march, för att hedra den fallna kamraten Ashli Babbitt som sköts ihjäl av polis under stormningen av Kapitolium.
Babbitt var veteran från amerikanska flygvapnet och hängiven Trump-anhängare, allt mer radikaliserad och dessutom övertygad om konspirationsteorin QAnon. Den baseras bland annat på tron att det pågår ett dolt krig lett av Trump mot den så kallade ”djupa staten”, i sin tur en påstådd intern sammansvärjning mot demokratin inom stat och myndigheter. Ofta kopplas idén om den djupa staten och andra QAnon-teorier till satanism och pedofili.
Veckorna innan Ashli Babbitt reste till Washington för att delta i ”revolutionen” hade hon twittrat ut grov anti-Biden-
propaganda och falska påståenden från president Trump. Babbitt sköts ihjäl när hon ledde den uppjagade mobb som försökte bryta sig in genom en barrikaderad dörr. På andra sidan befann sig kongressledamöter, skyddade av polis. Ingen vet vad som hade hänt om Babbitt och resten av mobben lyckats ta sig igenom.
– Uppriktigt sagt är det ett mirakel att det inte förekom mycket mer blodspillan, inklusive bland de folkvalda politiker som befann sig på plats, säger Jacob Ware.
Inom ett dygn efter Ashli Babbitts död hade extremhögern upphöjt henne till martyr. I hennes ära har man skapat en ny specialflagga och logotyp till marschen den 20 januari, för att mana till kamp i Washington och andra amerikanska storstäder. Med valet av färgerna svart, vitt och blodrött råder det ingen tvekan om var man hämtat inspiration. Propagandan andas såväl Nazityskland som Ku Klux Klan.
Alla kommande protester i Washington lär mötas med mycket större beredskap, säger Jacob Ware, men våldsamma falanger inom de demonstrerande grupperna kan ändå hetsa till sammandrabbningar:
– Det finns absolut ingen anledning att tro att problemet med ultranationalistisk extremism och terrorism inte kommer att fortsätta förvärras under de kommande veckorna och månaderna, säger Ware. Rörelsen växer, den är rasande, känner sig stärkt och har fått den tändande gnista som behövdes för en mer omfattande våldskampanj: konspirationsteorier, uppmuntrade av president Trump, om att valet blev stulet och att landet behöver ”räddas.”
– USA måste tyvärr förbereda sig på mer våld under den närmaste tiden.
Att USA:s demokrati är allvarligt skadad och kommer att behöva ansenlig tid för att återhämta sig står klart. Det talas ofta om det splittrade USA, men frågan är om Trumps fyra år vid makten inte tillfogat ännu större skada än så, i form av misstro mot makthavare, mot ”etablissemanget”, mot valprocessen, mot själva demokratin. Hur ska man lyckas avradikalisera de miljoner republikanska väljare som tror att valet är stulet och nu rättfärdigar våld? Att det inte längre handlar om en liten, extrem minoritet i utkanten av samhället är tydligt. Vissa bedömare går så långt som att säga, att det radikala nu har blivit huvudfåran i en av världens största demokratier. I värsta fall kommer landet att kunna se tillbaka på attacken mot Kapitolium som startskottet för en ny och blodig våg av inhemsk terrorism.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
