Pemba Lama, chef för avdelningen för internationella relationer på det nationella kvinnoförbundet All Nepalese Womens Association, ANWA, är utbildad jurist och tidigare parlamentsledamot och var delaktig i utformandet av Nepals konstitution.

Hon ler lite luttrat åt frågan om hur situationen är för kvinnor i Nepal nu.

– Alla tror att bara för att vi har en kvinnlig president så har vi jämställdhet. Presidenten har genomfört väldigt många lagändringar men det svåraste är kvar. Att ändra människors sätt att tänka och få lagarna att efterföljas i praktiken.

Demokratin är ung och traditionerna gamla och starka. Ojämlikhet är djupt rotat i kulturella traditioner, både genom kastsystem och kvinnoförtryckande sedvänjor. De två tydligaste exemplen på det senare är chhaupadi, menshyddor och Kumari, barngudinnor. Båda traditionerna har dock stöd hos den troende befolkningen, som är rädda att bli straffade av gudarna om de går emot dem. Mens­hyddorna som innebär att en kvinna ska hållas separerad från andra när hon har mens och bo i en primitiv hydda utan fönster, skördar fortfarande dödsoffer på grund av kyla och ormbett, berättar Pemba Lama. Flera kvinnor och deras små barn har dött av rökförgiftning när de gjort upp eld för att värma sig i hyddorna. Chhaupadi är förbjudet enligt lag och kan straffas med böter.

– I teorin åtminstone, men jag vet ingen som blivit dömd för det, säger Pemba Lama.

Starkast lever traditionen ute på landsbygden, där en stor del av befolkningen fortfarande är analfabeter.

När Pemba Lama och Baraili Rukmania, koordinator för ANWA och nybliven parlamentsledamot, är ute på landet för att försöka få med sig befolkningen i förändringarna, tar de därför ofta hjälp av de lokala prästerna.

– Får vi med oss prästerna är mycket vunnet. Folket lyssnar på sin präst, de lyssnar inte på två kvinnor från staden.

Traditionen Kumari är ännu svårare att få bort. Barn­gudinnorna väljs ut när de är fyra år och lever sedan instängda i ett litet palats till sin första menstruation. Kumari är som en slags levande gudabild och troende ger henne offergåvor för att få beskydd.

– Trots att människorättsorganisation och barnrättsorganisationer vill få ett förbud mot Kumari vågar inte politikerna ta i det, eftersom det är så populärt, berättar Pemba Lama.

Kumari strider mot barns grundläggande rättigheter som rätten till utbildning. Flickorna tas ifrån sina föräldrar och får sedan bara träffa dem en gång i veckan och de får då inte vidröra henne. Det får bara hennes barnsköterska göra. Lidandet är dock inte över med barndomen. Efter att ”gudinnorna” fått sin första mens tappar de sin gudomlighet och kastas ut i kylan. Vidskepelse gör att män inte vågar gifta sig med en tidigare Kumari och de saknar alla viktiga kunskaper för att kunna få ett arbete. Många av dem blir prostituerade och utstötta som vuxna.

Fattigdomen är stor i Nepal och många fattiga lämnar landet för att bli migrantarbetare under osäkra förhållanden i länder som Qatar. Det är stora skillnader mellan städerna, där den utbildade eliten bor, och landsbygden där analfabetismen är hög. Flickor har rätt till utbildning men många får börja arbeta tidigt för att bidra till familjens försörjning. Många kvinnor riskerar även att hamna i förtäckt prostitution genom arbeten inom till exempel underhållning för turister.

– Vi har en stark kultur med traditionell folkmusik och folkdans. Kvinnor som arbetar på restauranger som har underhållning kan råka ut för att de förväntas ställa upp på sex, berättar Pemba Lama.

Ett annat stort problem i Nepal är kastsystemet, som trots att det varit förbjudet sedan 1963 fortfarande genomsyrar samhället och drabbar både män och kvinnor. Det finns 125 kaster och folkslag och liksom i Indien även ”kastlösa”, daliter. Även inom kasterna finns en uppdelning och rangordning.

Baraili Rukmania har upplevt diskrimineringen inpå bara skinnet, då hon gifte sig utanför sin kast, med en man som var dalit.

– Min familj försköt mig och släpper fortfarande inte in mig och min son i sitt hem, trots att min man dödades i inbördeskriget. Vi hade det väldigt svårt efter hans död, men de vill inte hjälpa mig. Jag har fått be om hjälp från andra jag känner, berättar Baraili Rukmania.

Rösten stockar sig och ögonen blir blanka. Familjens agerande är fortfarande smärtsamt.

Kastsystemet innebär även en hierarki på arbetsmarknaden. Daliter har de lägst betalda arbetena med de sämsta arbetsvillkoren som exempelvis bärare åt bergsklättrare eller inom textilindustrin. De börjar arbeta tidigt. Trots att barnarbete är förbjudet enligt lag finns det möjligheter att kringgå även det.

– Barn som arbetar i hushåll och som är under 18 år kallas för hushållshjälpare, istället för hushållsarbetare. Då behöver inte arbetsgivaren varken ge dem en ordentlig lön eller sociala rättigheter, berättar Pemba Lama.

År 2015 fick Nepal sin första kvinnliga president, Bidhya Devi Bhandari, som innan hon valdes till president hade en ledande position inom ANWA.

Under sitt ledarskap har hon genomfört många förändringar för jämställdhet mellan könen. En av de viktigaste är att minst en tredjedel av riksdagsledamöterna ska vara kvinnor och i kommunerna ska en av två ledare, antingen borgmästaren eller vice borgmästaren vara kvinna.

Ett vanligt sätt att minska kvinnors inflytande lokalt, är dock att mannen har den ledande rollen medan kvinnan är vice. Och det finns ytterligare sätt att kringgå kvoteringen.

– Om det är en koalition mellan två partier som styr, är det tillåtet att välja en man för vardera parti, berättar Pemba Lama.

Nepal är kanske mest känt för Himalaya och att en del av världens högsta berg, Mount Everest, ligger i landet. Det drar till sig turister och professionella klättrare. En del av fackförbundens arbete är att försöka förbättra bärarnas villkor, berättar Pemba Lama.

– Bärarna är väldigt oskyddade när de är ute med klättrare från väst som har bra utrustning och försäkringar, vilket bärarna saknar. Händer en olycka så är de ofta inte försäkrade. Eftersom de är daliter får de inte heller komma in på hotellen.

Kvinnorna deltog i kampen mot monarkin och har till stor del utbildats av fackföreningsrörelsen och kvinnokampen är både en klassfråga och en femistisk fråga betonar Pemba Lama. Metoo-rörelsen var i stort sett något som bara berörde den utbildade eliten. Fattigare kvinnor vågar fortfarande inte berätta om övergrepp av rädsla för att bli utfrysta. Fattigdomen är därför den viktigaste frågan.

– Utan att utrota fattigdomen går det inte att nå jämställdhet, säger Pemba Lama.