De är upprorsmakare i Storbritannien. Och de är medelålders. 

Enligt Sara H Wilford, docent på institutionen för datavetenskap och informatik på De Montfort University har det skett, och sker, en radikalisering av den här gruppen. Men den har gått under radarn.

– Vi tenderar att tänka att det framför allt är unga påverkbara personer som riskerar att dras in i extremism.

Men flera saker har bäddat för att personer som är mellan 40 och 60 år nu radikaliseras. Det syns i upploppen i Storbritannien, men enligt Sara H Wilford händer det i hela Europa. 

”Vi är inte vackra. Vi är inte framtiden.”

Det är få som tänker på gruppen medelålders som en speciellt utsatt grupp. De flesta av världens ledare, chefer och vd:ar, tillhör den här demografin. Där finns både mycket makt och mycket pengar.

Men det är bara en liten del av alla medelålders som har de här fördelarna. Resten förbises ofta, enligt Sara H Wilford. I media, i kultur, i forskning. Anledningen bottnar i en känsla hon destillerat till två meningar.

– Vi är inte vackra. Vi är inte framtiden. 

Det är bara att titta på marknadsföring, säger hon:

– Till och med saker som man vill sälja specifikt till just oss som är medelålders säljs med hjälp av unga kroppar och ansikten.

Ointresset av människor i medelåldern rotar sig i en fascination av ungdomen, vilket ju i sig inte är något nytt. Men många 40-, 50- och 60-åringar känner sig ignorerade, osynliggjorda, missnöjda, berättar Sara H Wilford. 

När hon inför sitt pågående forskningsprojekt skulle leta efter tidigare forskning hittade hon bara en uppsats som handlade om medelålders personer. 

– Bokstavligen en. Det är inte så konstigt att den här gruppen känner sig åsidosatt. 

Och när människor inte känner sig förstådda eller sedda av samhället ökar risken för att de dras in i extremism. 

”Små underbara ekosystem”

De personer som i dag är mellan 40 och 60 år växte upp utan internet. De har därför sällan fått någon formell utbildning i onlinesäkerhet och kritiskt tänkande på nätet, vilket många unga får nu förtiden.

I stället är de medelålders självlärda eller har lärt sig genom jobbet. 

Samtidigt är de ofta mycket aktiva online. 

– Så de har mycket erfarenhet. Och det får dem att tro att de inte är sårbara när det kommer till extremism och desinformation, säger Sara H Wilford. 

Men det är de. Och den här felaktiga självbilden gör det ännu värre. I kombination med känslan av att tillhöra en grupp som är förbisedd och ignorerad av samhället kan det leda till radikalisering. 

Sara H Wilford leder ett EU-forskningsprojekt som heter ”Social media narratives: addressing extremism in middle age”. 

I sin forskning har hon sett att medelålders utgör en överväldigande majoritet av användarna på den relativt oreglerade sociala medieplattformen Telegram.

– Så där kan de skapa sig små underbara ekosystemen där alla säger till dem att de har rätt och att de har en poäng i det de säger. Men det finns väldigt lite kritiskt tänkande och inget faktacheckande. Folk stannar inte upp för att tänka: Vänta, är det här sant? Är det här på riktigt? 

I stället tror många på det de läser, och sprider det vidare. Helt enkelt för att de inte inser vilka risker som finns. 

– Det här kan leda till att människor fattar beslutet att ge sig ut och attackera en moské eller ett hotell där asylsökande bor, baserat på felaktig information som de har samlat på sig på nätet. 

Samma personer deltog i rasistiska upplopp på 80-talet

Den här radikaliseringen har pågått i flera år, men att upploppen sker just nu tror inte Sara H Wilford är någon slump. 

– Vi har fått en ny vänsterregering med Labour och de har haft makten i en månad. Men alla de problem som folk skriker om har ju pågått mycket längre, i år, decennier. Då vore det rimliga om folk tänkte: okej det här är en möjlighet, låt oss se om de kan förbättra saker. Men nej, de går ut och startar upplopp.

Ofta är det samma personer som deltar i upploppen nu, som deltog i rasistiska upplopp i slutet på 70- och början på 80-talet, berättar hon. 

– De har haft kvar sina åsikter, de har bara varit tysta.

Men nu har något alltså satt igång dem, fått dem ut på gatorna igen.

– Jag tycker att det är lite suspekt. Jag säger inte att det är en orkestrerad rörelse. Men jag tror att det finns tillräckligt med människor i alla dessa olika sociala medier som är kopplade till organiserade grupper som sedan kan sprida och förstärka budskapet, säger Sara H Wilford.

”Inte på väg mot inbördeskrig, Elon”

Så, de förbisedda medelålders utan internetutbildning. Ska vi tycka synd om dem?

Nej, vi kanske inte behöver tycka synd om dem, tycker Sara H Wilford. Men vi ska ha viss empati.

– De har vad de anser vara legitima bekymmer och problem. Och det måste adresseras. Det betyder inte att vi ska göra som de säger, men vi behöver förklara ordentligt vad som faktiskt händer, för mycket av det här är ju baserat på saker som inte är sanna.

Sara H Wilford och hennes forskargrupp jobbar med att utveckla videos som är tänkta att göra just detta. 

– Det är inte att vi ska utbilda dem utan vi kommer att ge dem alternativ. Vi kommer inte försöka dra tillbaka dem när de redan är nere i kaninhålet. Det vi vill försöka göra är att få folk att reflektera lite, ta den där pausen, innan de dyker ner i mer innehåll av samma sort.

Just nu ser hon med hopp på framtiden. Kortsiktigt på grund av vädret: 

– Jag har en känsla av att det kommer att lugna ner sig nu när sommaren är över. I Storbritannien är vi inte så bra på att protestera i ösregn.

Men också långsiktigt.

För på onsdagskvällen ordnades stora motdemonstrationer runt om i hela Storbritannien och deltagarna där var många många fler än de som deltagit i upploppen. 

– Och jag tror att det visade att Storbritannien faktiskt inte är på väg mot inbördeskrig, Elon. Det visade att det är ett litet antal människor som tycker så, men folk lägger märke till dem för att de är högljudda och bullriga och aggressiva. Men det betyder inte att de representerar majoriteten av den brittiska allmänheten.