– Jag vet inte riktigt i hur stor omfattning det pågår, men jag kan tänka mig att det är mer våldsamma grupper som ägnar sig åt det. Jag har personligen sett det i fall av nigerianska kvinnor, där handlar det inte så mycket om tatueringar utan mer om brännmärkningar. Av rent förklarliga skäl har vi inte heller någon kroppsvisitering när vi träffar dessa kvinnor, säger Simon Häggström från människohandelsgruppen på Nationella operativa avdelningen, NOA.
I den bild som Simon Häggström lade upp på sin Facebooksida för att uppmärksamma fenomenet ser man en streckkod och texten ”2000 euro” som tatuerats in på en rumänsk kvinna i Spanien. Men tatueringarna kan också se ut som helt vanliga tatueringar, förklarar han.
– Det kan till exempel vara en krona eller ett namn. Jag har varit med om att man misstänkt att det är en märkning men kvinnan har sagt nej, det är namnet på min son eller pappa.
Har flera syften
Simon Häggström menar att människohandlarna gör märkningen för flera syften.
– Primärt handlar det om att bryta ner kvinnans självkänsla, att visa sin makt över henne men också att hon ständigt ska påminnas om att hon inte tillhör sig själv. Sedan handlar det också om att skicka signaler till andra – “rör inte henne, hon är vår”.
En ytterligare orsak handlar om att sätta ett avskräckande exempel mot andra kvinnor som också är utsatta för trafficking.
– De vill säga att “vi har ett våldskapital, så försök inte rymma eller ta pengar”, säger Simon Häggström.
I USA har problemet med tatueringarna blivit så stort att flera organisationer har startat initiativ för att hjälpa drabbade kvinnor att ta bort tatueringarna.
– Jag tror att ursprunget kommer från USA och från hallickar med “bling bling” som ofta satte symboler och sina namn på kvinnor för att visa vilka de tillhörde. Men det kan dyka upp hos mer eller mindre i alla nationaliteter, säger Simon Häggström.