– Det är som att återuppleva en mardröm. Det är svårt att ta in faktiskt. Situationen är bortom fruktansvärd.

Under dagen har hon besökt ett sjukhus. Hon beskriver scener där barn fått sina ben bortsprängda, människor med skottskador och lukten av ruttnande människokött.

– Jag har jobbat i krig i stora delar av mitt liv och jag är väldigt tagen av det jag har sett.

På kvinnokliniken träffade hon en 23 år gammal kvinna. Hon har fått sin rygg bortsprängd, från nacken och hela vägen ner. Hon berättar för Magda Gad att hon gått ut för att hämta vatten när någonting exploderat. När grannarna rusar för att hjälpa henne är allt hon kan tänka på att hennes fyraåriga dotter varit någonstans nära henne. Nu ligger dottern på barnavdelningen, med sju stygn i magen. När Magda Gad ska gå kommer den skadade kvinnans syster efter henne.

– Hon säger att hon måste berätta en sak för mig och när jag frågar vad säger hon: ”Min systers dotter är redan död, vi har begravt henne för en timme sedan och vi klarar inte av att berätta det för henne.”

Kvinnorna drabbas hårt

De senaste 20 åren har situationen i Afghanistan på många sätt förbättrats. Större städer som Kabul, Herat och Mazar-e Sharif har blivit mer öppna, och även på landsbygden har flickor fått det bättre och exempelvis kunnat gå i skolan. Men talibanernas frammarsch hotar deras frihet, och deras liv.

– De här kvinnorna kommer inte kunna fortsätta med det om landet faller i talibanernas händer, de är måltavlor för talibaner, de ger sig på alla som är utbildade. En 21-årig kvinna sköts av talibaner utanför Mazar-e Sharif förra veckan bara för att hon inte hade en manlig familjemedlem med sig.

Tidigare i veckan varnade FN:s sändebud i Afghanistan för att läget i Afghanistan kan utvecklas till en situation som saknar motstycke. Magda Gad delar den analysen, och jämför med krigen i Irak och Syrien. Den stora skillnaden nu är att det inte finns några utländska styrkor på plats som kan hjälpa de lokala, säger hon.

– Nu händer samma sak här som när IS tog mycket mark i Irak och i Syrien. Talibanerna går just nu från hus till hus i områden de övertagit med listor och letar efter människor. Det kan vara personer som varit soldater eller till och med bara är långväga släkt med soldater, de letar efter folk som jobbar eller har jobbat för regeringen oavsett vilken position de haft. De för bort de här människorna och dödar dem. Det här är en stor utrensning som pågår, säger hon.

Hjälpte Sverige – riskerar livet

I Afghanistan finns personer som på olika sätt arbetat för eller bistått de svenska styrkorna. De lever idag under dödshot.

– För en taliban spelar det ingen roll om du jobbat som tolk, eller vakt, eller köksassistent, eller chaufför, eller konsult eller suttit med administration på ambassaden. En taliban frågar inte vad gjorde du för utlänningarna, när jobbade du för utlänningarna eller hur länge jobbade du för utlänningarna. En taliban frågar: Jobbade du för utlänningarna? Och är svaret ja så blir du dödad.

Även den lokalanställda personalen på svenska ambassaden i Kabul saknar skydd.

– Det finns ingen evakueringsplan för dem. De kan ha jobbat där i 15 år och möjliggjort svenskarnas närvaro i Kabul och nu vet de att blir det sämre läge så kan svenskarna evakueras snabbt medan de lämnas kvar.

Flera av dem som bistått Sverige befinner sig just nu i Mazar-e Sharif, som är omringat av talibankontrollerade provinser.

– Jag ser inte att det finns en chans att den staden inte kommer falla, och där sitter det då minst 15 tolkar och all den andra personalen som arbetat åt Sverige och tar emot hot, vågar inte gå ut, har fått skydd hos vänner och väntar på att bli dödade. Det här handlar inte om att om att vi kan ta fram en lösning om en vecka utan det hör handlar om att de kan bli mördade idag, säger hon.

”Jag har ett ansvar”

I nuläget är Magda Gad den enda svenska journalisten som är på plats i Afghanistan. Även om säkerhetsläget förvärras, har hon inga planer på att lämna landet.

– Det är inte många journalister här, människor har svårt att få ut sina berättelser och världen får inte se vad som sker i det här kriget. Jag är här, jag är journalist, jag är människa. Jag känner att jag har ett ansvar och jag känner att jag kan göra det här, och då ser jag det som min skyldighet att göra det.

Har du funderat på om det finns en gräns när du skulle behöva lämna Afghanistan?

– Det är väldigt jobbigt att tänka den tanken. Jag kan inte motivera på något sätt varför mitt värde skulle vara högre än något av de 40 miljoner människor som bor i det här landet och inte kan lämna, det är svårt för mig att tänka mig in i den situationen att jag skulle åka till flygplatsen och lämna den här platsen och alla de här människorna bakom mig. Det är ingenting jag vill.

Under intervjun befinner sig Magda Gad i Herat, 64 mil väster om Kabul. På torsdagskvällen skriver hon i ett meddelande till Dagens ETC: ”Idag tog talibanerna Herat. Jag kom ut med sista planet”.

Podcast: Lyssna på intervjun med Magda Gad