Lev Ponomarev är 80 år och har varit en välkänd profil i den ryska människorättsrörelsen sedan slutet av 80-talet. Han stod den sovjetiske Nobelpristagaren och medborgarrättskämpen Andrej Sacharov mycket nära. Han medgrundade den prisade ryska människorättsorganisationen Memorial och han agerade rådgivare till president Boris Jeltsin.

Inte förlorat hoppet

Sedan förra månadsskiftet bor han i ett trångt litet härbärge i Tbilisi, Georgien, och har behövt vänja sig vid tanken på att han förmodligen aldrig kommer få se sitt hemland igen. 

– Steg för steg tvingade de mig att ge mig av. Jag leder två människorättsorganisationer i Moskva och har inte velat vänta på att de ska göra husrann­sakan. Så jag beslutade mig för att fly, säger han till Dagens ETC. 

Samma dag Ryssland attackerade Ukraina så startade Lev Ponomarev ett onlineupprop i protest, som idag har undertecknats av mer än 1,25 miljoner människor. Den ryska staten har anklagat honom för att ha spridit fake news som diskrediterade den ryska armén, ett nytt brott som kan ge upp till tio år i fängelse.

Överraskande nog har han ändå lite hopp kvar beträffande Rysslands framtid.

– Många som vuxit upp under Jeltsins tid är demokratiskt sinnade och kommer inte bli en del av den nuvarande regimen. Jag försöker förbereda dem så att de är redo när det sker en förändring. 

Han gör det genom att arbeta vidare i de sedan åratal tillbaka etablerade ryska exilnätverken. Dagens ETC träffar Lev Ponomarev i ett lokal­kontor tillhörande Free Russia Foundation, en exilorganisation med huvudsäte i Washington DC. och med lokalkontor även i Berlin och Kiev. Organisationen stämplades som ”icke önskvärd” av Putins regim redan 2019.

Förtrycket blev för kompakt

I Tbilisi upplåter man plats i sina lokaler åt ryska journalister, bloggare, aktivister, människorättsförsvarare och andra dissidenter som tvingats bli politiska flyktingar. Tiotusentals sådana har anlänt hit till Georgien sedan Ukrainakrigets utbrott, då förtrycket i Ryssland samtidigt förvärrades kraftigt.

På väggarna i ett av kontorsrummen hänger det bilder på 175 politiska fångar, med bakgrund och kontaktuppgifter, så att man kan skriva till dem i fängelset.

– Totalt sett finns det cirka 600 politiska fångar i Ryssland. Det är fortfarande färre än i Belarus, men det börjar närma sig, säger Nina Aleksa, en rysk dissidentjournalist som arbetar vid lokalkontoret.

Hjälper till med flygbiljett

Free Russia Foundation arrangerar möten för exilryssar varje vecka i Tbilisi, för att ge dem nödvändig information och låta dem berätta om sina önskemål och behov. Man står i kontakt med nätverk i Ryssland och köper flygbiljetter åt personer som snabbt måste lämna landet.

– Vi samarbetar också med ett hotell här och erbjuder de som kommer härbärge under de första veckorna. Utöver Ponomarev bor där även en hel ungdomsorganisation som protesterade mot kriget, säger Nina Aleksa.

En sandfärgad spetshund, en japansk shiba, springer in i lokalerna. Han har en förbudsskylt med Putins ansikte på sitt halsband. ”Rei!” skriker en ung kvinna och springer fram från ett hörn för att klappa jycken.

Maria Kuznetsova kom till Tbilisi i slutet av våren 2021. Bara 24 år gammal är hon redan att betrakta som en veteran i proteströrelsen på de ryska gatorna under de senaste åren. Hon har varit engagerad i Open Russia Movement, en annan dissidentorganisation som stämplats som ”icke önskvärd”.

– Alla säger att den stora vågen av förtryck började i februari i år, men egentligen började det efter arresteringen av Aleksej Navalnyj i januari 2021. Efter det stängdes många organisationer och det fanns en känsla av att alla skulle åka i fängelse. 

Delar ut Orwell-roman

På plats i Georgien har Maria Kuznetsova blivit talesperson för OVD-Info, en av de största ryska människorättsorganisationerna som arbetar mot politisk förföljelse. De dokumenterar också arresteringar och brottsmål genom att ta upp vittnesmål av flyktingarna. 

– Sedan början av Ukraina­kriget har minst 16 000 människor arresterats för att ha protesterat i Ryssland. Den första tiden registrerade vi protester i 170 städer. Nu är de flesta större aktioner över men fortfarande sker små ensam­protester nästan dagligen. 

Trots att sådana ensam­protester är lagliga har polisen arresterat en mängd deltagare på löjeväckande grunder. Personer som haft helt blanka skyltar har arresterats. Likaså personer som delat ut gratiskopior av George Orwells roman ”1984” och som skrivit citat från Lev Tolstojs ”Krig och fred” på en papperslapp.

– Min favorit är nog att flera löpare har arresterats bara för att de råkat ha gulblåa skor eller träningskläder. De har anklagats för att ha demonstrerat för Ukraina, säger Maria Kuznetsova.

Vid månadsskiftet maj–juni hade det väckts 2 000 åtal på grund av anklagelser om diskreditering av den ryska armén. Rädslan för repressalier har lett till en stor flykt från Ryssland – somliga uppskattar att en halv miljon regimkritiker lämnat landet sedan februari 2022. Även om många vill vidare till västra Europa rotar sig andra i Georgien – och här börjar till synes något nytt växa fram. 

Ny flagga

Dagens ETC deltar en eftermiddag när ryska aktivister samlas till möte i kuststaden Batumi. Vissa är försiktiga med att synas på bild, andra inte. Under samtalet enas de om att börja arbeta tillsammans under en ny rysk flagga som symbol för de som inte stödjer Putinregimen. Den ska vara vit-blå-vit, utan det röda fältet, som idag ”symboliserar blod”.

En av de som medverkar är Vladislav Charniauski. Han är belarusier och inte ryss, men befinner sig också i exil och vill även han organisera sig.

– Vi är politiska flyktingar som inte längre har något land, som inte längre har ett hem där vi kan känna oss trygga. Vi är som judarna innan Israel bildades, säger Vladislav Charniauski.

– När jag hör om det som händer i Ryssland låter det som allt det vi redan gick igenom under 2020 i Belarus. Vi får mindre och mindre frihet kvar. Det är väldigt viktigt att etablera ett nätverk och ha kontakt med andra människor som förstår utsattheten.