Förundersökningen har pågått under tolv långa år. Att rättsväsendet gjort den ansträngningen kan delvis förklaras med Kerstin Lundells bok ”Affärer i blod och olja”, där hon granskade Lundin. Hennes avslöjanden ledde åklagare vidare till andra källor. 

”Måste få genklang”

Kerstin Lundell är idag fortsatt verksam som journalist, idag på tidningen Aktuell Hållbarhet. Hon har inte ackrediterat sig till att följa rättegången.

– Men jag åker nog ändå förbi och kollar. Det är klart jag fortfarande bryr mig om det här.

Hon har levt länge med fossilklanen Lundins affärsverksamhet, vad den fått för konsekvenser för några av världens mest utsatta människor. 

– När man intervjuat drabbde som berättar om vad de själva råkat ut för, och om sina nära de förlorat, då går det inte att släppa.

Hon började sin granskning redan 2004. Så är det även en bekräftelse på ett personligt plan, att denna granskning nu passerat genom rättsväsendet och nått fram till ett åtal? Dessutom ett unikt åtal, aldrig tidigare har en högt uppsatt svensk företagsledare ställts inför skranket för folkrättsbrott.

– Det är klart att det är en jättegrej, som nästan är svår att ta in. Det är skönt att det landar någonstans.

Tror du att åtalet får konsekvenser i näringslivet, att man framöver handskas mer varsamt vad gäller investeringar i konfliktzoner?

– Ja, absolut! Alla inser att det inte är en lekstuga att utöva verksamhet i sådana områden. Det sänder en väldigt stark signal, också om att du som företrädare kan komma att hållas juridiskt ansvarig. Det måste få genklang i dessa kretsar.

Upprättelse för offer

Kerstin Lundell säger att hon aldrig hade väntat sig den här utvecklingen, att det som började med en granskning skulle sluta med ett åtal. Hon har upplevt att det länge var ”stendött”, att uppgifterna om det som skett i Sudan inte riktigt fick fäste. 

– Det var svårt att få andra att haka, det drev mig till vansinne.

Själv blev hon fråntagen mikrofonen då hon 2012 närvarade på Lundins stämma. Hon hade köpt en aktie för att överhuvudtaget få tillträde.

– Lundin hade ju sina fans där som satt och buade när brotten i Sudan kom på tal. Jag blev arg. Men det var naturligtvis självmål att de tystade mig.

Tror du att familjen Lundin ansett sig vara onåbara?

– Jag vet inte hur de tänker, men jag var tidigare på en stor mässa för fossilindustrin i London och där sa alla att man måste vara våghalsig och ta risker – men det är ju främst för lokalbefolkningen det finns risker. Jag såg en kultur, Lundin är ju inte ensamma. När de stora amerikanska företagaren drar sig tillbaka från ett för oroligt område, då kommer andra dit. 

Nu åtalas bolagets ordförande och vd från Sudan-tiden. Betyder det upprättelse för offren?

– De tillerkänns sin rätt som människor, säger Kerstin Lundell.

Ian Lundin och Alex Schneiter förnekar båda brott.