Ett frustrerande maktspel har pågått vid gränsövergången Bruzgi-Kuznica allt sedan gränskrisen mellan Polen och Belarus eskalerade i början av förra veckan. På den belarusiska sidan har det samlats tusentals migranter som vill komma in i EU. I onsdags öppnade Belarus ett temporärt läger åt migranterna i en lagerlokal några hundra meter från gränsövergången.
President Aleksandr Lukasjenko vill plötsligt framställa sig som välmenande, men ingen utomstående vet ännu vilken betydelse detta har för hans större planer, eller om det kan avtrappa krisen.
Hämndaktion mot EU
Den kanske enda saken som blivit klarare på sistone, är hur och varför så många migranter har dykt upp vid Bruzgi-Kuznica och resten av gränsen. Under det senaste året har Lukasjenkoregimen drabbats av skärpta sanktioner från EU till följd av de brutala attackerna mot demokratiprotesterna som utbröt i Belarus i fjol. Lukasjenko har tidigare utfört flera mindre hämndaktioner mot EU. Hans senaste knep har varit betydligt mer avancerat.
I Bialystok i nordöstra Polen driver stiftelsen Caritas en klinik där nyanlända migranter härbärgeras, som är i behov av rehabilitering efter allvarliga skador och hälsoproblem.
Betalade 40 000 kronor
27-årige Jaffar står och röker på innergården. Han är född och uppvuxen i Bagdad, Irak, och hade precis börjat ge upp drömmen om att leva i ett västerländskt land, när han i sensomras gick med i en halvhemlig grupp på Telegram. Där läste han att det fanns ett enkelt sätt att komma in i EU.
– Jag kontaktade en belarusisk turistbyrå i Irak. Jag betalade dem 4 000 dollar och fick ett visum, sedan flög jag och några andra till Minsk via Dubai i oktober. I Minsk hämtades vi upp på flygplatsen och kördes till ett hotell. Där stannade vi i tre dagar, sedan kördes vi till gränsen, berättar Jaffar för Dagens ETC.
Andra unga män som också står och röker ansluter för att prata. 29-årige Abdo, från Deraa i Syrien, betalade även han 4 000 dollar för ett belarusiskt visum. Likaså 18-årige Bitar från syriska Homs. Alla har de lämnat vad de beskriver som en politiskt och ekonomiskt hopplös situation i hemländerna.
– Jag vill till Tyskland, det är ett vackert land. Irak är ett trött land. På grund av kriget, på grund av spänningarna mellan olika folk och väpnade grupper. Vi är så splittrade, säger Jaffar.
När de unga männen får frågor om vad som hände i det polsk-belarusiska gränslandet blir det svårare att berätta. De verkar ogärna behöva tänka på det. Alla talar om svår törst och hunger, om regnvåta kläder och fruktansvärd kyla. Alla blev så illa däran att de behövt långvarig vård efteråt.
Eskorterades till gränsen
Abdo från Deraa berättar att han och en grupp andra syrier vandrade omkring som vålnader i skogen i flera dagar.
– Jag såg många döda kroppar ligga där i gränslandet. Ingen av sidorna tar hand om dem.
Alla männen här i Bialystok berättar att belarusiska soldater eskorterade dem fram till gränsen, uppmanade dem att klippa upp taggtråden och att gå in i Polen. I ett fall lånade soldaterna själva ut avbitartången. Abdos grupp åtföljdes av belarusierna hundra meter in på polskt territorium.
Anlitat människosmugglare
En lång rad mediala granskningar har fört fram samma uppgifter. Lukasjenko har i praktiken anlitat människosmugglare, som har etablerat fejkade belarusiska turistbyråer i ett antal utvecklingsländer. Dessa har erbjudit dyra turistpaket med visum – och löften om en väg in i EU.
Lukasjenkos syfte har varit att betraffa EU för sanktionerna, och metoden han använt brukar kallas ”flyktingar som vapen”. Turkiet använde sig av samma metod i februari 2020 när man ”öppnade dörrarna till Europa” för tusentals flyktingar, i syfte att bestraffa EU.
Human Rights Watchs Östeuropautredare Lydia Gall har även hon undersökt bakgrunden till migranternas ankomst till Belarus. I en HRW-rapport som publiceras i mitten på nästa vecka förklarar hon att turistbyråerna tagit allt från 3 000 till 17 000 dollar per visum, utan att informera om umbärandena i gränslandet.
– Folk har blivit lurade. När jag var i Belarus såg jag människor sitta och vänta med helt vanliga resväskor. De hade inte en aning om att den här resan inbegriper träskmarker, floder och skogsterräng, säger Lydia Gall.
Även hon har funnit att sociala medier spelat en stor roll för att locka människor att göra resan. På Facebook har det funnits särskilda grupper med information på arabiska, där Belarus och Minsk beskrivs väldigt smickrande. Mer information har sedan givits av resebyråerna.
– Men någon gång har jag också sett att man skrivit att det här är det enklaste sättet in i EU. Folk har trott att de ska bli körda till en gränspostering eller liknande, säger Lydia Gall.
Många är kurder
I mötena med migranter har samma uppgifter kommit, om att belarusierna aktivt drivit på dem att korsa gränsen – och har förbjudit dem att vända tillbaka. Men Lydia Gall understryker att det ändå är viktigt att tala om det delade ansvaret. Polen ignorerar i sin tur människornas vädjan om skydd och föser tillbaka dem över gränsen till Belarus.
Männen som Dagens ETC möter i Bialystok klarade sig undan ett sådant öde. Alla togs istället till sjukhus, och har fått beslut om att de kan stanna i Polen i max sex månader. Alla vill fortsätta till Tyskland snarast möjligt.
Vi pratar om att flera flygbolag nu förbjudit passagerare från Irak, Syrien och Jemen på sina flygningar till Minsk. Dessutom har Irak börjat flyga hem medborgare från Belarus. Men Gareh, en kurd från Kurdistanregionen i Irak, tror inte att detta kommer lösa den pågående krisen i närtid. En majoritet av alla migranterna är just kurder från Kurdistanregionen, och Gareh ser att många av dessa inte kommer nappa på en gratisresa hem.
– Jag ville själv egentligen inte lämna Kurdistan. Men det finns så många problem där som gjort att folk har velat ge sig av. Makthavarna är så korrupta, de säljer vår olja och behåller alla pengarna själva. De beter sig som att de vore kungar, samtidigt som de inte ger folk deras rättigheter.
Ett annat skäl till att han tror kurder och migranter från andra länder kan ha svårt för att acceptera en hemresa, är för att de oftast behövt sälja egendom och behövt låna från alla möjliga håll för att ha råd med de svindyra belarusiska visumen.
– Vem vill möta skammen där hemma, över att de förlorat alla pengarna och inte lyckades ta sig in i Europa?
