BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Igår inleddes Genève V, FN:s femte Syrienkonferens i Schweiz, för att skapa fredsdialog mellan Assadregimen och den syriska oppositionen, som representeras av Högsta förhandlingskommittén (HNC). Fram till sista stund var förutsättningarna svajiga. de Mistura uteblev från ett Syrienseminarium i Sveriges riksdag i onsdags, där han själv var huvudgästen – i hast flög han istället till ett möte i Moskva. Sändebudet har arbetat för att lösa konflikten inom FN:s ramar, men samtidigt försöker Ryssland och andra stater som själva är involverade i kriget att påverka utvecklingen utanför FN.

– Kriget har blivit ett stormaktsspel där vanliga syriers röster inte hörs. Och det finns blockeringar och låsningar i maktkamperna både på internationell, regional och lokal nivå. Där ligger förklaringen till att den här krisen pågått i sex år, säger Niklas Kebbon, Sveriges särskilda sändebud till Syrienkrisen, som talade på riksdagsseminariet. 

Kollapsade vapenvilor

Under 2016 uppstod flera partiella vapenvilor, som inte inkluderade IS och andra jihadister, men alla kollapsade. I december erövrade Assadregimen östra Aleppo från oppositionsstyrkor. Efter det uppstod en ny partiell vapenvila, på initiativ av Ryssland och Turkiet. De två och Iran inledde separata Syriensamtal i Kazakstans huvudstad Astana. Staffan de Mistura samlade sedan parterna till nya FN-fredssamtal i slutet av februari i år. Där fick han igenom att både regimen och oppositionen skulle träffas i Genève V för att diskutera säkerhetsrådets resolution 2254, med tre huvudfrågor som vägen till fred i Syrien: införandet av ett övergångsstyre, en ny syrisk konstitution, samt fria och FN-bevakade val. 

Under samtalen i februari diskuterade de båda sidorna knappt ens ansikte mot ansikte. Men att ingen av dem heller stormade ut, och att alla kom överens om att ses på nytt, betraktades ändå som en liten seger. Många i omvärlden är trötta på det syriska blodbadet och sätter nu sitt hopp till de nya samtalen i Genève. Men har FN egentligen någon chans att skapa fred?

– Vi ser inte idag att vi kan få direkta samtal, som är reella förhandlingar. Regimen har inga avsikter att förhandla, det enda som håller igång dem är att de inte vill bli sedda som de som vägrar. De gör allt för att provocera den andra sidan till att dra sig ur, säger Kebbon. 

Kommer inte överens

Han tror att Ryssland tvingar regimen att delta i FN-samtalen, så att Ryssland kan hålla igång processen och samtidigt fortsätta stärka sin militära närvaro i Syrien. På samma sätt har inte heller samtalen i Astana lett till någonting konkret. Regimen och oppositionen kan inte komma överens om president Assads framtid. Verkligheten på marken skiljer sig idag också kraftigt från hur maktförhållandena såg ut förut, eftersom regimen gått starkt framåt militärt. Idag upplever de att de vinner kriget – och de var extremt svåra att resonera med även när de var i underläge. Regimens sätt att undvika diskussioner om ett övergångsstyre, en ny konstitution och val, är att tala om kampen mot terrorism som högsta prioritet – och man betraktar de flesta oppositionsstyrkor som terrorister.

Niklas Kebbon menar även att ett av grunddragen i kriget varit en stor mängd kortsiktiga agendor från inblandade stater, som försvårar för en långsiktig lösning för hela Syrien. Ett exempel är USA:s beslut att begränsa sitt fokus till kampen mot IS, genom att hjälpa den kurdiskdominerade styrkan SDF trycka undan jihadisterna – vilket i sin tur förargat Turkiet och lett till ett mycket oberäkneligt turkiskt militärt ingripande i norra Syrien. 

Därför är det paradoxalt nog ett problem att inte heller FN-samtalen om Syrien är helt långsiktiga, eftersom det västallierade kurdiska partiet PYD, som styr över SDF-styrkan och nästan hela norra Syrien, varit uteslutit från att delta i alla fem konferenser i Genève. 

– PYD måste förr eller senare vara med för att få en lösning för hela Syrien. Men än så länge är det bara en bipolär logik som styr förhandlingarna, mellan regimen och oppositionen. Och PYD ingår inte i oppositionen. Om vi skulle försöka trycka in fler grupper där, så skulle oppositionen spricka och regimen inte behöva tala med någon alls, menar Kebbon.

Kurdernas expansion och krav på självstyre i norra Syrien har skapat ännu en slitning i den syriska konflikten, som löper stor risk att bli mer våldsam den dag IS har nedkämpats. Varken regimen eller oppositionen vill gå med på ett kurdiskt självstyre, men idag förs inga FN-samtal om denna fråga. 

Salih Muslim, partiordföranden för PYD som av en händelse också var på en blixtvisit i Sverige under helgen, sa till Dagens ETC att blockeringen av PYD i Genève istället enbart beror på att FN hunsas av det kurdfientliga Turkiets påtryckningar. 

– de Mistura vet att vi kontrollerar snart 25 procent av Syrien. Vi har styrkor på marken, politiker som leder dem, i ett sammanhängande system. Det finns ingen annan styrka som oss. Om de exkluderar oss visar det bara att de inte är seriösa med att vilja finna en lösning för Syrien.