Det var den 13 juli som våldsamma strider om kontrollen över Tripolis internationella flygplats bröt ut mellan islamistiska milisgrupper från Misratah-distriktet och den sekulära Zintanmilisen, som härstammar från en bergsstad sydväst om Tripoli och sedan Kadaffis fall kontrollerar flygplatsen.
Strider pågick ännu i helgen med oförminskad styrka, hundratals människor rapporteras döda och skadade. Stridigheter har också rapporterats från Libyens andra stad Benghazi. Förra tisdagen dödades minst ett 30-tal människor i strider där mellan militanta islamister och libyska regeringstrupper.
Maktkamp i kongressen
Bedömare menar att stridigheterna blossat upp med förnyad styrka till följd av parlamentsvalet den 25 juni. Valet innebar en stor förlust för islamistiska företrädare vilka endast fick 23 av de 200 platserna i parlamentet. Andra menar att det inte enbart handlar om en politisk maktkamp, utan också om stamrivalitet, kontroll över illegal handel och maktkamper på lokal nivå.
Enligt en analys för Al-Jazeera av Karim Mezran, professor och ledamot av Atlantic Council’s Rafik Hariri Center, har krisen sina rötter i den politiska maktkamp som pågått mellan Muslimska brödraskapet och den politiska sammanslutningen NFA i den libyska kongressen alltsedan den öppnade 2012.
Lever i skräck
Islamisterna genomdrev i maj förra året en lag som hindrade många av NFA:s ledamöter från att delta i det politiska arbetet. Regeringen svarade med att försöka så split mellan de olika islamistiska fraktionerna och knyta till sig de mer moderata företrädarna. Den strategin gick om intet när den tidigare generalen Khalifa Haftar lanserade en militär kampanj mot islamisterna i Benghazi i maj i år. Han gjorde ingen skillnad mellan politiskt aktiva och beväpnade extremister, enligt Karim Mezran, och vann stort stöd både från NFA-alliansen, andra sekulära grupper och libyska medborgare. De islamistiska rebellerna valde då att svara med militära medel.
Målet med striden om flygplatsen är, enligt Karim Mezran, att erövra flygplatsen, isolera motståndarnas militära grupper och säkra all flygtrafik till landet under islamisternas kontroll. Samt att skapa så mycket förödelse att det nya parlamentet inte kan sammankallas.
Den libyska regeringen uppges ha kollapsat. Civilbefolkningen lever i skräck då raketer och missiler slår ner i vanliga bostadsområden. Tusentals flyr sina hem. FN:s resolution 1973 möjliggör för Nato att sätta in stridsflyg för att skydda civila, men hittills har inget land meddelat några intentioner i den riktningen.