Inför presidentvalet 2017 var de fortfarande delvis för en så kallad Frexit – ett franskt utträde ur EU eller att åtminstone ta Frankrike ur valutaunionen. Det skadade henne och partiet, så de ändrade kurs. Inför 2022 skulle euron istället vara kvar och “EU förändras inifrån”.

”Säkra på att vi efterträder”

2022 gick det bättre, Marine Le Pen mötte återigen Emmanuel Macron i den andra valomgången och sedan i parlamentsvalet gick hennes parti från 8 till 89 leda­möter i Nationalförsamlingen.

Nu kliver hon ned från partiledarskapet. Efterträder henne gör Jordan Bardella, 27 år.

– Det är en stor ära att leda det som nu har blivit en folkrörelse. Jag ämnar att fortsätta det arbete Marine Le Pen har gjort de här senaste decenniet, och kanske framför allt förbereda våra politiker för makten. För vi är nämligen säkra på att det blir vi som efterträder Emmanuel Macron och hans tillsatta regeringar, vi har folkets stöd och vårt uppdrag nu är att förbereda oss på det.

Största oppositionsgruppen

Det hälsar den nytillträdde partiledaren Jordan Bardella på Dagens ETC:s fråga via Marine Le Pens pressansvarige Victor Chabert. Och nej, det är inte Jordan Bardella som ämnar bli president 2027 utan ännu en gång Marine Le Pen, bekräftar denne.

Victor Chabert var för övrigt journalist för den toppstyrda nyhetskanalen CNews under valkampajen, med uppdrag att kritiskt granska Marine Le Pen. Nu är han hennes pressansvarige.

Jordan Bardella har en poäng när han säger att partiet måste förbereda sig för makten. Nationell samling har genom historien varit ett marginaliserat parti i utkanten som inte har tillåtits något reellt inflytande. Den traditionella högern och vänstern har hållit dem utanför. De har kunnat härja och kritisera från läktaren och bara haft marginell representation i Nationalförsamlingen.

Men idag är de den största oppositionsgruppen till höger om Emmanuel Macron. Den traditionella högern är långt efter och bara vänsterkoalitionen Nupes är större i opposition.

Ovanan vid den nya position­en blev tydlig förra veckan när båtflyktingars situation i Medel­havet diskuterades i plenum. Vänsterledamoten Carlos Martens Bilongo talade om de båtar med utsatta människor som förvägrades lägga ankar vid italienska och maltesiska hamnar. Precis när han kom in på deras utsatthet i och med väderförhållandena skrek Nationell samlings ledamot Gregoire de Fournas:

– Åk tillbaka till Afrika!

Impulsen känns igen

Det väckte mycket starka reaktion­er. Sammanträdet avslutades och eventuella sanktioner gentemot Gregoire de Fournas skulle diskuteras. En debatt uppstod sedan om vad som egentligen skrikits. Menade de Fournas att Martens Bilongo – vars föräldrar kommer från två olika afrikanska länder – skulle återvända till Afrika eller var det båtflyktingarna han syftade på?

På franska är uttalas pluralis och singularis likadant i det här fallet. Nationell samling hävdade det sistnämnda och för många som accepterar narrativet om att båtflyktingar på Medelhavet i själva verket handlar om en invasion tedde sig i så fall utropet rimligt och inte rasistiskt. Många andra hävdade att det i vilket fall som helst var ett rasistiskt uttalande eftersom man talade om människor, vuxna och barn, vars liv och hälsa var i fara.

Enligt Nationell samlings nye ordförande var det absolut inte det:

– Att hävda att de båtar som skyfflar illegala till Europa ska återvända till afrikanska hamnar är naturligtvis inte rasistiskt.

Nationalförsamlingens styrelse kom till en annan slutsats och beslutade efter omröstning i Nationalförsamlingen att straffa ledamoten med den strängaste sanktionen i verktygslådan. Censur under två månader och avstängning i två veckor, vilket innebar att han fick eskorteras ut ur byggnaden med vakter.

– Han straffades dock inte för rasism utan för att ha orsakat tumult, säger Jordan Bardella till franska tv-kanalen TF1.

Formellt har han rätt.

– Alla vet varifrån impulsen att skrika ut att åka tillbaka till Afrika kommer. Det hör på i vanliga fall hemma framför tv:n i en bar, efter några öl för mycket hos de som ingen makt har att förändra. Det har inget att göra i våra demokratiska institutioner, säger Clementine Autin, Carlos Martens Bilongos partikamrat i vänsterpartiet Det okuvade Frankrike, till Dagens ETC.

”Inget att oroa sig för”

Jordan Bardella har rykte om sig att vara betydligt mer radikal än Marine Le Pen, mer till höger, närmare de identitära rörelser­na som flockades kring Eric Zemmour under presidentvalskampanjen. Inom partiet finns falanger om oroar sig för en radikalisering som kan få partiets framgångssagan att vända och gå i motsatt riktning.

– Det är inget att oroa sig för. Marine och Jordan står nära varandra och det är inte så att Marine Le Pen har lämnat partiet. Tvärtom, hon planerar för dess framtid, säger Vincent Chabert till Dagens ETC.