Hamza Kurtovic, Said Nesar Hashemi, Ferhat Unvar, Mercedes Kierpacz, Vili Viorel Paun, Kaloyan Velkov, Sedat Gürbüz, Fatih Saracoglu och Gökhan Gültekin. Alla mördades de inom loppet av tolv minuter i ett högerextremt terrordåd den 19 februari i år, när den 43-årige ensamvargen Tobias Rathjen attackerade två vattenpipbarer i Hanau med skjutvapen. Efteråt tog Rathjen sitt eget liv.

De nio offren har sina namn och bilder på minnesmärket. Deras anhöriga och andra engagerade har från första början insisterat på att de dödades namn måste nämnas, gång på gång.

– Vi vill undvika att fokus mest bara hamnar på terroristen, medan de dödade blir anonyma och försvinner ur bilden. Så vi säger: Säg deras namn, förklarar Newroz Duman, en lokal antirasistisk aktivist i Hanau som kämpar för offrens och de anhörigas sak, till Dagens ETC.

Varför greps han inte?

Sedan kort efter morden i våras har offrens familjer, vänner och andra engagerade samlats i gruppen Initiativ 19 februari, i en egen lokal mittemot minnesmärket. Vägg i vägg med en av barerna där attentatet inträffade. Hashtaggen #saytheirnames sitter som skylt på fasaden.

Här har de hjälpt varandra med att försöka lappa ihop vardagen. Men härifrån för de också en kamp för att kräva större rättvisa, än man menar att de tyska myndigheterna hittills levererat. Det finns ett flertal obesvarade frågor.

Tobias Rathjen hade licens för två av sina vapen och fick tillstånden förnyade bara några månader innan attentatet. Strax innan dådet lät han skicka konspiratoriska brev till den tyska åklagarmyndigheten, samt delade ett rasistiskt manifest på nätet. Ändå stod han inte under någon polisiär bevakning. Varför?

– De fyra saker vi kämpar för i Initiativ 19 Februari är minne, rättvisa, upplysning och konsekvenser. Vi kräver att utredningen tas upp igen och fördjupas, oavsett om gärningsmannen är död, säger Newroz Duman.

Hitler-hyllningar och hotbrev

Attentatet i Hanau är det senaste och blodigaste i en serie högerextrema terrordåd i Tyskland under de senaste 18 månaderna, som drabbat både migranter, judar, muslimer och politiker. Under 2019 har antalet högerextrema hatbrott som anmälts hos polisen ökat med nära tio procent.

Men detta är inte det enda som skakat om Tyskland. Under 2020 har en rad skandaler visat hur det även finns gott om högerextremister i den tyska poliskåren och armén. Det har fått måltavlorna för det högerextrema våldet att ifrågasätta huruvida de ens kan lita på säkerhetsstyrkorna längre.

I september avslöjades hur poliser i både delstaten Nordrhein-Westfalen och Berlin ingått i högerextrema chattgrupper, där de delat Hitlerbilder och föreslagit mord på flyktingar. Under en tid har det också skickats ut hotbrev till en rad vänsterprofiler och kvinnor med invandrarbakgrund, som signerats med ”NSU 2.0”. En vink till den nazistiska terrorcellen NSU, som dödade nio personer med invandrarbakgrund under 2000-talet.

I juli visade det sig att person- och kontaktuppgifterna till de drabbade personerna hade hämtats ur en polisdator i delstaten Hessen.

”Stoppad och kontrollerad”

Den 6 oktober släppte den tyska underrättelsetjänsten BfV, Federala kontoret för konstitutionsskydd, en rapport som presentade kalla fakta från åren 2017–2020. Då hade mer än 1 400 enskilda incidenter inträffat där personal i säkerhetsstyrkorna misstänktes ha begått högerextrema handlingar. 550 misstänkta högerextremister har registrerats.

Delstaten Hessen har flest fall av högerextrema poliser. Hanau ligger i Hessen.

För Newroz Duman och många andra har polisskandalerna och rapporten bara bekräftat vad de redan själva upplevt.

– Har du mörkt hår och ser ut som jag, så har du erfarenhet av att bli stoppad och kontrollerad. Likaså om du heter Mohammed. Det handlar om strukturell rasism hos polisen, säger Newroz Duman.

Hon och andra menar också att det är denna struktur i polisen som från första början möjliggjort för högerextremister som Tobias Rathjen att kunna planera och utföra sina attentat. De är vita och hamnar oftare under polisens radar.

– Tobias bodde i samma område som ett flertal av offren. Där blev både Ferhat, Hamza och andra kontrollerade av polis för att se om de bar på vapen. Men Tobias, som hade vapenlicens, flera vapen och massa ammunition hemma, blev aldrig kontrollerad. Han var okänd hos polisen.

– Offrens familjer kan nu inte längre lita på polisen. Men de och vi fortsätter föra en kamp för att få upprättelse och för att visa att polisen och myndigheterna inte har gjort sitt jobb, säger Newroz Duman.

Erkänner omfattande problem

Dagens ETC har kontaktat den tyska underrättelsetjänsten BfV som släppte den omdiskuterade rapporten i oktober. I den erkände man också att tre av sina egna anställda, som haft i uppdrag att undersöka högerextrema chattforum, själva har avslöjats sympatisera med åsikterna där.

BfV bekräftar att det kan finnas fler högerextrema poliser utöver de man lyckats identifiera.

– I grund och botten måste vi utgå från att det finns ett mörkertal, svarar talesperson Angela Pley skriftligen.

BfV kan dock inte svara på frågor om rasistiska strukturer i polisen, eller om högerextrema åsikter skulle kunna påverka enskilda polisers dagliga arbete.

– En stor majoritet av alla offentliganställda arbetar med stor professionalism och i enlighet med den demokratiska ordningen. Frågan om huruvida högerextrema åsikter påverkar arbetet måste utvärderas i varje enskilt fall av kompetenta myndigheter.

– Gällande frågan om rasistiska strukturer, måste BfV hänvisa till det federala inrikesministeriet, avslutar Angela Pley.

Men det tyska inrikesministeriet, som leds av den minister Horst Seehofer, har bestämt slagit ifrån sig alla påståenden om att det skulle finnas ett problem med rasism hos anställda i poliskåren.

”Misstron är förståelig”

Tio mil norr om Hanau ligger staden Marburg, där pedagogen Tina Dürr forskar om högerextremism vid Demokraticentret på Phillipsuniversitetet. Hon säger att hon inte alls är förvånad över att anhöriga och andra engagerade personer i Hanau har slutat lita på polisen.

– Misstron mot polisen är förståelig, eftersom den på sätt och vis bygger på empiri. Redan när NSU-morden begicks så sa anhöriga till offren gång på gång, att det måste ha varit nynazister som låg bakom. Men polisen följde aldrig upp det spåret utan bidrog bara till att stigmatisera offren, säger Tina Dürr.

Anklagelser om att poliser gjort sig skyldiga till rasprofilering och rasistisk diskriminering har också hörts sedan åratal tillbaka, men aldrig blivit ordentligt utredda.

Dagens ETC intervjuade Tina Dürr också i juli 2019, några dagar efter att en tysk högerextremist hade skjutit ihjäl den kristdemokratiske lokalpolitikern Walter Lübcke från regeringspartiet CDU. Lübcke mördades i staden Kassel, som likt Marburg också ligger i delstaten Hessen.

Tina Dürr sa då att folk måste sluta stirra sig blinda på det högerradikala partiet Alternativ för Tyskland och dess stora valframgångar särskilt i den östra delen av landet. Man måste öppna ögonen för att högerextrema åsikter finns överallt.

– Vi måste förstå att det finns personer över hela Tyskland som är så radikala och rasistiska att de kan agera på det här viset. Vi har sett mycket av detta i Hessen på sistone, men det kan hända på fler platser, säger Tina Dürr.

På samma sätt skulle de tyska myndigheterna behöva öppna ögonen än mer, för att se hur sådana åsikter och personer också finns i de styrkor som sitter på våldsmonopolet i landet.

”Ingen granskning kommer”

Enligt Tina Dürr behövs det ordentliga reformer i polismyndigheten för att komma till rätta med problemen. Hit hör både utökad utbildning om rasism och diskriminering, liksom utökade möjligheter att anonymt kunna slå larm om oroväckande kollegor. Idag saknas ett sådant i nästan alla delstater. Ett första steg vore att utreda förekomsten av högerextremism och strukturell rasism, för att förstå varifrån ideologin kommer och hur man kan intervenera mot strukturerna.

– Men ingen sådan granskning kommer, eftersom vår inrikesminister Seehofer motsätter sig det.

Horst Seehofer, från kristdemokratiska CSU, har högljutt vägrat se en utredning av poliskåren. Enligt Tina Dürr beror den här hållningen på Tysklands historia. Väldigt ofta kopplas rasism samman med nationalsocialismen och Förintelsen. Det var något fruktansvärt, som aldrig ska hända igen – och det hindrar Tyskland att se dagens faktiska problem med rasism.

– Tankegången är att det som inte får finnas, inte heller finns. Detta passar Tyskland med tanke på vår historia.

Planerar en tribunal

I samlingslokalen i Hanau har klockan blivit fyra och det anländer ett antal antirasister som ska ha planeringsmöte med Initiativ 19 februari. De ska diskutera arrangerandet av en egen tribunal, där de vill lyfta fler aspekter av terrordådet som de inte anser fått tillräcklig uppmärksamhet i myndigheternas utredning.

Newroz Duman tycker att Hanaus lokala borgmästare har agerat mycket bra sedan i mars. Han har deltagit i minnesstunder och avtäckt en egen kommunal minnesplatta över de dödade. Men hon anser att de centrala myndigheterna varit lika osynliga i detta fall, som när det gällt andra attacker och skandaler.

– I juli 2019 sköts en eritreansk medborgare i ett rasistdåd, mindre är 20 minuter härifrån. Det var mindre än en månad efter mordet på Lübcke. Sedan kom terrordådet här i Hanau. Och efter det avslöjandet om att NSU 2.0 börjat hos polisen. Vad gör Hessen? Vad gör myndigheterna? Vad är Tyskland rädd för?