– Det handlar om hållbar utveckling i alla dess former både socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Det är det jag brinner för, att finna de här lösningarna. I Etiopien finns mycket större behov än här. Det motiverar mig väldigt mycket.
Minnen kom tillbaka
Basen är i Malmö men 2010 åkte hon tillsammans med sin mamma tillbaka till Etiopien där hon bodde som liten. Det blev ett omtumlande möte.
– Jag fick en liten chock faktiskt, det var mycket minnen, dofter, ljud och smaker, det kändes verkligen hemma samtidigt som det kulturellt är stora skillnader.
Linnea började göra egna resor till Etiopien för att upptäcka landet. På en av resorna träffade hon sin blivande man som arbetade som vandringsguide. Jag blev kär, säger hon och skrattar. Fokus flyttades delvis från Malmö till Etiopien. Odlingsverksamhet är också svår att driva vintertid i Sverige.
Resorna som de anordnar består både av vandring och kultur. Etiopien som till ytan är två och en halv gånger Sverige har aldrig varit koloniserat och har många kulturskatter, flera som besöks finns med på Unescos världsarvslista.
– Jag kan tycka att det är väldigt dubbelt med turism, men vi försöker göra en hållbar och bra turism. Vi försöker visa upp landet och människorna mer.
Lagar mat över öppen eld
På vandringarna som sker på högplatåer nästan 3 000 meter över havet vandrar man mellan byar. Hela gruppen sover i ett rum som hyrs av lokalbefolkningen som också lagar maten och på det sättet tjänar pengar.
– De lever som vi gjorde kanske på 1800-talet. De lagar mat över öppen eld och har boskapen inne i husen för att skydda dem så att de inte försvinner eller rovdjur tar dem.
Även om bekvämligheter som vi är vana vid som kylskåp, bord och stolar saknas så är det rent.
– Speciellt eftersom man lever utan kylskåp så måste allting vara väldigt fräscht. De vet hur de ska leva för att inte bli sjuka själva, säger Linnea.
Stora kulturskillnader
Ibland tar de med sig egna råvaror som lagas till av byborna eftersom tillgången på mat varierar. Efter regnperioden finns det färska grönsaker men däremellan lever de långa tider på enbart kikärtor och linser.
Det är stora kulturskillnader som möter turisterna i landet som på pappret är en demokrati men där yttrandefriheten är starkt beskuren.
– Vi har alltid informationsträffar i Sverige innan utresa. Kan man inte skickar vi hem information.
Ska lära ut odlingstekniker
Bristen på mat och näringsfattig jord har gett upphov till ännu ett projekt. Linnea har fått medel från Kulturbryggan till ett projekt med permakultur, en metod där man använder lite vatten och komposterar mycket. Hon ska göra en förstudie av en demonstrationsanläggning i Etiopien. Till demonstrationsanläggningen ska lokalbefolkningen kunna komma för att lära sig olika odlingstekniker för att på sikt få längre och större skördar.
– Man kan inte tvinga någon att ändra utan de måste själva bli övertygade att det här är bra och gå hem och testa.
En idé är urinseparerade toaletter där utspädd urin kan användas till gödning åt den utarmade jorden.
Hittills har Linnea och Baye anordnat fem resor. Den första gruppen var kvinnliga pensionärer i åldrarna från 65 till 85 år. Packningen bärs av åsnor som de hyr av byborna och någon från byn får betalt för att följa med till nästa by och berätta om trakten.
– De grupper vi har haft säger att det mest fantastiska är mötet med människorna, att komma så nära hur de lever.
