Familjen sitter framåtlutad i en halvcirkel runt den dammiga datorskärmen.
– As-Salaam-Alaikum, gastar de i kör när ringsignalen upphör och videosamtalet kopplas fram.
Efter några sekunders fördröjning kommer svaret, något knastrigt, genom högtalarna.
– Wa-Alaikum-Salam!
Montas, 55, ler brett när hon får höra och se en av sina söner och hans fru på skärmen. Sonen bor numera i Malaysia men försöker hinna med att träffa sin mamma såhär, över videolänk i datorprogrammet Skype, åtminstone en eller två gånger i månaden.
Det finns mycket att tala om, men alla vill hälsa. Bröder, systrar, mer avlägsna släktingar och bekanta trängs i bakgrunden för att få en skymt. När alla hunnit hälsa och småprata är samtalstiden nästan slut.
– Det känns bra att höra min sons röst och se honom, men det är frustrerande att vi inte kan prata hela dagen, säger Montas.
Det hela äger rum i ett av många internetcaféer som dykt upp längs en gata i ett av flyktinglägren som ligger strax utanför staden Sittwe i västra Burma. Caféägarna använder sina mobiltelefoners 3G-nät som modem och erbjuder, beroende på hur bra täckning det är för stunden, allt från e-post och textchatt till telefon- och videosamtal. En minut kostar 100 kyat (80 öre).
Från enkla skjul med bambuväggar på vardera sida av den dammiga gränden hörs samma ljud hela dagen lång: telefonpip, samtal som bryts, glada hälsningar, ”As-Salaam-Alaikum”, men också snyftningar och förtvivlade rop av saknad.
De flesta som bor här har drivits hit med våld; fått sina hus nerbrända eller flytt av rädsla för att bli nästa offer.
Allt tog fart i juni 2012 när en ung buddhistisk kvinna våldtogs och mördades. Förövarna påstods vara rohingya, vilket satte igång en kedjereaktion av våldsamma upplopp. I januari 2014 rapporterade FN att över 40 rohingya – män, kvinnor och barn – mördats av en lynchmobb. Enligt Human Rights Watch hände det att säkerhetsstyrkor och poliser såg på eller till och med deltog i våldet mot muslimerna.
De som nu lever som internflyktingar hålls instängda för, som det heter, sin egen säkerhet.
För dem som vill komma bort finns få alternativ. Tillstånd kan ges för att resa utanför lägergränserna men då krävs dyra mutor, enligt uppgifter till ETC så mycket som 1 000 amerikanska dollar. En annan möjlighet är att sätta sitt liv i människosmugglares händer och ta sikte på Malaysia. Den färden över havet är inte bara dyr utan också livsfarlig.
Gamla rötter
Att ens använda ordet rohingya för att beskriva folkgruppen kan vara starkt laddat beroende på vem man talar med. I den rasistiska diskurs som råder i Burma finns inget rohingyafolk, utan bara ”bengaler” som i modern tid invandrat illegalt från Bangladesh.
Med en hotbild som påminner om europeiska högerextremisters ”Eurabia” beskrivs rohingyafolket som inkompatibelt med den egna civilisationen. Ashin Wirathu, andlig ledare för den extremnationalistiska och buddhistiska 969-rörelsen, har vid flera tillfällen beskrivit rohingyamuslimerna som ”orena vildar” och varnat för att de våldtar burmesiska flickor.
I verkligheten fanns deras förfäder i området långt innan det var en del av det som i dag är Burma. På 1400-talet hade kungadömet Arakan – i dag Rakhinestaten – sin storhetstid och goda förbindelser med de muslimska sultanerna i Bengalen i väst.
Utbytet var inte bara ekonomiskt utan även kulturellt. I boken ”Burmas historia” berättar Burmakännaren Bertil Lintner att de arakanesiska kungarna var buddhister men hämtade hovritualer från muslimska bengalen. De hade muslimska namn och titlar vid sidan av de arakanesiska. Den muslimska befolkningen i Arakan växte ytterligare under 1500- och 1600-talen då portugisiska pirater och handelsmän lämnade efter sig bengaliska slavar.
I dag betecknas rohingyafolket av FN som en av världens mest utsatta minoriteter. Internationell kritik mot hur folkgruppen behandlas i Burma tycks dock inte bita – tvärtom slår man ofta tillbaka när frågan lyfts. Representanter för den burmesiska regeringen kritiserade öppet Ban Ki-Moon efter att han i höstas talade om rohingyafolkets rättigheter.
Efter att FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter i Burma uppmärksammat minoritetens utsatthet blev hon kallad ”hora” i ett offentligt tal av 969-munken Ashin Wirathu. Enligt Matthew Smith, grundare av människorättsorganisationen Fortify Rights, bär den burmesiska regeringen ett stort ansvar för de antimuslimska stämningar som råder.
– Regeringen gör inget för att stärka den här folkgruppens rättigheter, säger han, och varnar för att situationen håller på att bli ännu värre.
– I vissa av flyktinglägren är läget förskräckligt. De har inte tillräckligt med mat, sjukvård eller mediciner.
Vardag i misären
Trots knappheten lyckas människorna i lägren få vardagen att rulla på. Nere vid vattnet är det fullt liv på fiskmarknaden när
fångsten auktioneras ut. I gatustånden trängs kvinnorna runt färggranna tyger och här finns också jeans med Barack Obama-motiv att köpa för dem som har råd.
Delar av lägren kunde lätt misstas för vanliga byar på den burmesiska landsbygden, om det inte vore för polisens vaktkurer längs vägarna in i området.
I en av gränderna har ett tiotal internetcaféer hopat sig. Vid en dator sitter Muhammad Esake och Hasina Bagaum och har ett ilsket samtal med en av sina söner som har lyckats ta sig till Malaysia.
– Du har inte skickat några pengar till oss på fyra månader, vad håller du på med, ropar mamman.
– Din bror skickar nog minsann pengar. Varför jobbar du inte lika hårt som han, undrar pappan.
– Vad ska jag göra? Jag får bara arbeta två eller tre dagar i veckan, det räcker inte för att kunna skicka pengar, förklarar sonen.
Föräldrarna tittar på varandra och skakar på huvudena. Att ta sig ut ur lägren och vidare till Malaysia är ett dyrt äventyr. Ofta skickar familjer iväg sina äldsta söner först, då de anses ha bäst möjligheter att skaffa jobb i det nya landet och skicka hem pengar.
För att ha råd att betala smugglarna krävs det ofta att familjerna tar stora lån eller säljer sina ägodelar.
Läs hela reportaget i ETC helg.
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
