När de sista dagarna nu räknas ner inför Trumps makttillträde den 20 januari undrar många vad som ska hända härnäst, i synnerhet när det gäller Grönland. En växande konflikt mellan USA och Danmark – trots att länderna är politiskt och militärt allierade? 

De senaste veckornas drama är dock inte första gången utländska intressen gör anspråk på den arktiska jätteön eller kolliderar med varandra över territoriet. 

Vikingar och inuiter

Grönland blev formellt en del av Danmark 1953 efter att ha varit en dansk-norskoch sedan dansk koloni i över 200 år. Köpenhamn tog ensam kontroll över Grönland 1814 när Danmark och Norge skildes åt som stater. Det skedde genom att man åberopade medeltida bosättningar på ön – som dock grundades av andra nordbor än danskar.

Omkring år 982 nådde den norsk-isländska vikingen Erik Röde fram till Grönland. Under de följande åren grundade han och andra isländska och norska nybyggare små gårdar och bosättningar på ön. Ungefär samtidigt nådde inuiter fram till norra Grönland via Kanada, och expanderande långsamt ner i områden där andra inuitfolk tidigare hade levt. 

Nordborna på Grönland hamnade under den norska kronan på 1200-talet och inlemmades i den dansk-norska unionen århundradet efteråt. De blev dock allt mer isolerade och försvann någon gång under 1400-talet, av skäl som forskare ännu inte är helt eniga om. Bosättningarna på Grönland levde dock kvar i makthavarnas minnen. Dansk-norska upptäcktsresanden nådde fram till ön på 1600-talet. 1721 reste prästen Hans Egede dit och anlade en permanent koloni nära den plats där den grönländska huvudstaden Nuuk idag ligger. Resten är historia.

Har tjatat sedan 1867

USA föreslog ett köp av både Grönland och Island, som bägge då var en del av Danmark, första gången redan 1867. Det låg i linje med att USA på den tiden expanderade kraftigt både genom markstölder från den amerikanska ursprungsbefolkningen, och genom att man köpte territorier från Ryssland, Spanien, Frankrike och Mexiko. Något sådant avtal blev dock aldrig av.

1910 försökte USA på nytt köpa Grönland. 1946 frågade man en tredje gång och erbjöd nu Danmark 100 miljoner dollar för ön, samt att Köpenhamn skulle få ta över en del av Alaska. Washington hade under andra världskriget anlagt militärbaser på Grönland och såg ett stort strategiskt värde i territoriet. Men inte heller den gången blev en affär av. 

Under mellankrigstiden gjorde flera andra länder anspråk på Grönland. Island blev självständigt från Danmark 1918 och i samband med det, och under ett antal år därefter höjde både politiker och intellektuella sina röster för att Reykjavik borde kontrollera den mycket större grannön. Argumentet var detsamma som Danmark hade använt sig av, men nu med lite större tyngd: man hänvisade till de medeltida bosättningarna vars nybyggare ju till stor del hade utgjorts av islänningar. 

I Reykjaviks synfält

Det konservativa Självständighetspartiet tog fram en resolution om Islands intressen och rätt till Grönland, som röstades igenom av utrikesutskottet i Alltinget. Omvärlden tog inte saken på särskilt stort allvar. Men enligt den isländska forskaren Sumarliði Ísleifsson fanns de här kraven kvar i vissa miljöer ända fram till 1960-talet, inte minst i Självständighetspartiet, med de lukrativa fiskerättigheterna runt Grönland som främsta drivkraft.

Spåren av mellankrigstidens nationalromantiska vindar är än idag synliga i Reykjavik, där det exempelvis står en staty över vikingen Leif Eriksson, donerad av USA och avtäckt på hedersplats 1932. Leif Eriksson var Erik Rödes son och seglade vidare västerut ända till den amerikanska kontinenten omkring år 1000. Även om han var en nybyggare född på Grönland så presenteras han på statyn som ”Islands son”.

Norges oväntade drag

1931 uppstod också en allvarlig konflikt mellan Danmark och Norge, sedan fem norska män på privat initiativ ockuperat ett obebott område på östra Grönland och utropat det till ”Erik Rödes land”. Året efter expanderade man kontrollen genom att inlemma ett sydligare territorium som utropades till ”Fridtjof Nansen Land”. 

Norges regering och kung stödde initiativet. Den dåvarande försvarsministern Vidkun Quisling, som under andra världskriget skulle bli det ockuperade Norges främsta nazistkollaboratör, gav till och med order till norska marinen om att skydda de två nyetablerade ”länderna” om det fanns behov.

Danmark och Norge behövde aldrig kriga mot varandra, eftersom Köpenhamn tog saken till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Där vann man över Norge på alla punkter i en dom år 1933.

Danmark till Trump: "Absurt"

President Donald Trump skapade rubriker också på sommaren 2019 när han första gången sa att USA ville köpa Grönland. Danmarks premiärminister Mette Frederiksen avvisade det som ”absurt” och sa att Grönland tillhör grönlänningarna. Hon hoppades att förslaget inte var seriöst menat och många bedömare i omvärlden drog slutsatsen att det inte rimligtvis kunde vara det. 

I den nya världsordning som råder sedan Ryssland invaderade Ukraina 2022 låter Trumps nya krav på att äga Grönland och hans visioner om ett stor-USA mycket mer obehagligt – och det med all rätta. Samtidigt ingår det alltså i en lång historia av exempel på hur makthavare i olika länder velat lägga beslag på territoriet för egen vinnings skull.