BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Rami Salama, hans fru och fem barn är i säkerhet nu men han tyngs av deras situation. ”Staten kan bara stödja oss i upp till ett år. Efter det kan jag inte försörja min familj på lönen här även om jag arbetar både dag och natt” säger han.
De flydde från norra Syrien tills de nådde Grekland. I och med att gränserna mot Västeuropa längre fram var stängda anmälde de sig till förflyttningsprogrammet.
– Efter en och en halv månad i Grekland blev jag kontaktad och fick reda på att jag fått förflyttning till Rumänien även om vi aldrig valt detta, säger han.
– Jag besökte en grekisk organisation för att få råd om hur man kunde klaga, men de sa att det inte var möjligt.
Sedan november 2015 började European Asylum Support Office (EASO) tillsammans med FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR) och grekiska myndigheter ordna förflyttning för flyktingar, som del av en plan att förflytta 160 000 flyktingar som befinner sig i Grekland och Italien. Deras kontor låter flyktingar skriva upp de länder de skulle vilja flytta till. Av de i gruppen på bänken valde ingen Rumänien.
– De sa att om jag inte accepterade Rumänien så kunde vi antingen stanna i Grekland och söka asyl, men utan tillgång till stöd, eller åka tillbaka till Turkiet, säger Rami Salama.
Inget annat val
Kommunikationsansvarig på EASO, Jean-Pierre Schembri, framhåller att listorna som flyktingarna fyller i bara är önskelistor: ”Det är inte möjligt för sökande att välja vilket land de vill bli flyttade till” säger han.
– Flyktingar får uttrycka sin önskan för ett visst land. Men detta verkar inte tas till hänsyn vid ett slutgiltigt beslut, bekräftar en presstalesman på PRAKSIS, en grekisk icke-statlig organisation som jobbar med flyttprogrammet. Om flyktingar vägrar att förflyttas till det specifika landet är deras enda lagliga möjlighet att söka asyl i Grekland, som enligt EU sedan 2011 inte kan skydda flyktingar. För närvarande är 57 000 flyktingar i Grekland fast i läger som ligger på platser som till exempel nedgångna fabriker som rapporterats ha osäkra och ohälsosamma förhållanden.
Få jobb för utlänningar
Efter att ha fått flyktingstatus i Rumänien erhåller sökanden mellan sex till tolv månaders stöd från staten medan de är del av ett integrationsprogram vilket innebär 540 Lei (120 €) i månaden per person för att täcka kostnader, transport och hyra i asylcentrumet. Efter den här perioden finns det inget stöd alls vilket gör att flyktingar då måste ha fått jobb. Men det är lättare sagt än gjort.
Carolina Marin som är Senior Protection Associate på UNHCR i Rumänien är anställning en betydande utmaning för flyktingars integration: ”Att tala rumänska är ett krav för de flesta jobb i Rumänien. Man måste också ha någon form av officiellt erkännande av sina kvalifikationer, tidigare arbete och utbildningar,” säger hon. Enligt arbetsrätten kan man inte få jobb utan att uppvisa ett diplom. Därför är det svårt att få jobb om du inte anländer med en uppsättning akademiska dokument, säger Marin.
Staten erbjuder dock begränsad hjälp för flyktingar att hitta jobb.
– Arbetsmarknadsministeriet borde officiellt hjälpa flyktingarna att hitta jobb, men det registrerar bara dem i en databas, säger Iulian Sandu som är programchef på ARCA, en rumänsk icke-statlig organisation som arbetar med flyktingintegration.
Enligt honom och andra icke-statliga organisationer överlåts uppgiften att integrera flyktingar till större del till det rumänska civilsamhället som är finansierat av internationella givare och EU-fonder.
En provisorisk lösning
EU:s förflyttningsprogram startades som ett verktyg för en mer jämlik fördelning av flyktingar mellan EU-länder och så att nordeuropeiska länder skulle ta större ansvar. Dock har EU-länders åtgärder för att följa upp deras löften i stora drag uteblivit.
– Förflyttningsprogrammet har potential att vara ett viktigt steg i rätt riktning men bara om EU-länder infriar sina löften att förflytta och vidarebosätta flyktingar. Regeringarna ligger skamligt efter på båda fronter, säger John Dalhuisen, Amnesty Internationals europeiska chef i Europa.
– EU:s ledare har till exempel förflyttat endast fem procent av de flyktingar de lovade ta emot förra juni.
Få länder, som Danmark, har valt att inte delta i förflyttningsprogrammet. Sverige meddelade att det kommer att ta emot 3 727 flyktingar från Grekland och Italien men har än så länge bara tagit emot ett fåtal.
Även om målsättningen skulle uppfyllas är inte avtalet om förflyttning lösningen på hanteringen av Europas flyktingar, säger Thomas Gammeltoft-Hansen, som är forskningschef på Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian Law: ”Det är en provisorisk lösning och inte den reform som är nödvändig. Även om de 160 000 flyktingarna hade vidarebosatts hade det inte varit tillräckligt jämfört med det antal som länder som Grekland tagit emot”.
Tvingas lämna
För Rami Salama går beräkningen av hyra, utgifter och lön inte ihop för honom som försörjer fem barn.
– Därför kan vi inte stanna i Rumänien. Men var någonstans vi åker vet vi inte. Allt är hopplöst nu, säger han.
Rami Salamas reaktion på den rumänska verkligheten är typisk, säger Simina Guga som har arbetat med flyktingar i Rumänien i åtta år och nu arbetar för Rädda Barnen Rumänien och Conect Association.
– När flyktingar anländer till Rumänien är det omöjligt för de flesta att hitta riktiga jobb som skulle göra det möjligt för dem att leva ett anständigt liv, säger hon. Så många av dem tvingas lämna landet och söka möjligheter i Västeuropa. Några återvänder till Rumänien, säger hon. Några åker till sina hemländer, men hur många är okänt.
Sedan 1991 har kring 5 000 personer beviljats skydd i Rumänien, ett av Europas lägsta procent flyktingar. 2016 hade endast 2 584 personer med skyddad status giltigt uppehållstillstånd i Rumänien, vilket betyder att minst hälften av de flyktingar som beviljats skyddad status i Rumänien har gett upp på en framtid där.
Även om gruppen på 17 bara anlände tre veckor tidigare har flera redan planer att flytta vidare, säger Rami Salama.
– Inte för att bli rika men för att överleva.
De vet dock att de inte kommer att kunna få några förmåner i andra EU-länder och kan inte söka asyl där. Men de pass de har ger dem rätt till att resa under en begränsad tid och att arbeta i andra EU-länder, enligt ländernas arbetsregler för icke EU-medborgare.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
Under en rökpaus sitter Mohammed Abu Issa, 39, ute på baksidan av sin arbetsplats, en arabisk restaurang på Constantas kust. Han har ingen annan tid att prata då han arbetar sju dagar i veckan, minst 15 timmar om dagen. Han kom i februari med sin fru, femåriga tvillingar och en sju månader gammal bebis, i den första grupp syrianska flyktingar som förflyttades till Rumänien.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Efter att ha försökt korsa havet mellan Turkiet och Grekland två gånger och tillbringat nio dagar i ett turkiskt fängelse lyckades familjen anlända till Grekland i en liten gummibåt. Då Makedoniens gränser var stängda såg de inget annat alternativ än att fylla i papperna om förflyttningen, men de valde inte Rumänien.
– Vi fick reda på att Rumänien hade accepterat oss, men vi vill inte åka, säger han.
– Vi träffade en representant som berättade en massa lögner om stödet vi skulle få. Hon sa att vi skulle få 110 € per person per månad och språkkurser under ett år. De sa att vi skulle få hjälp att hitta ett jobb, utbildning och att det var lätt att få lån för att starta företag.
Det var inte de förutsättningar som Mohammed Abu Issa och hans familj möttes av. Trots att de hade rätt till begränsat ekonomiskt stöd så strypte myndigheterna det.
– Vi förlorade allt på havet förutom 500 €. Eftersom vi hade dessa pengar förlorade vi tre månaders ekonomiskt stöd, och när jag fick jobbet förlorade vi det helt och hållet.
Han fick en månads stöd och hans fru fick tre månaders stöd innan de fick klara sig själva.
Flyktingar och icke-statliga organisationer i Rumänien skildrar olika och felaktig information som ges till flyktingar om vilka länder de kan förflyttas till. EASO lanserade nyligen en app om förflyttning för att möjliggöra att information blir mer tillgänglig för flyktingar, men alla landprofiler i appen omdirigeras till Wikipedia.
Mohammed Abu Issa vet att han har tur att ha hittat ett jobb och ser sig själv som den av de anlända flyktingarna som haft mest tur. Tack vare sitt yrke som kock kunde hans familj överleva.
– Andra har inget jobb, ingen mat eller ingenstans att bo och kan inte språket. Ingen hjälper dem att hitta ett jobb. Vad kan de göra? säger han.
Bland några rumänska icke-statliga organisationer talar man om Mohammed Abu Issa som det bästa exemplet på integration för han fick ett jobb, men han ser långt ut ifrån att vara en framgångssaga där han sitter utmattad och oroad för sin familjs framtid.
– Varje dag tänker jag på vad jag borde göra. Borde vi åka tillbaka? Om vi åker till ett annat europeiskt land får vi inget stöd. Men här får vi inget stöd heller. Jag är oroad över framtiden.
Sedan han fick jobbet för tre månaders sedan har han inte haft en ledig dag och har inte kunnat spara något.
– Jag börjar jobba klockan 10.30 och slutar kring två på morgonen, eller senare, så jag träffar aldrig mina barn, säger han.
Mamman, Um Ahmed, tar hand om de tre barnen i deras lilla lägenhet utan stöd. Hon förklarar hur svårt det är att lämna lägenheten för att gå ärenden med tre små barn.
– Vi känner ingen och talar inte språket, säger hon. När de var i asylcentrumet kom deras rumänskalärare bara en gång, berättar hon.
– Hon lärde oss att säga ”Hur mår du?” och sådant. Hon sa vi ses på måndag men dök aldrig upp igen.
Språkinlärning beskrivs ofta som nyckeln till att få anställning och därmed överleva, men villkoren i Rumänien har kritiserats av icke-statliga organisationer och flyktingar för att inte kunna hjälpa flyktingar till en situation där de klarar sig själva efter en integrationsproces på sex till tolv månader.
Språkkurserna följer skolårets kalender, förklarar Marin från UNCHR.
– Så beroende på när du anländer kan du kanske börja en kurs som redan gått i åtta månader och där eleverna har en mer avancerad nivå, säger hon.
– Om att få arbete beror på dina språkkunskaper, och du får dina språkkunskaper under två eller fyra undervisningstimmar per vecka, så är det en riktigt lång och svår process.
Bristande fokus på länders integrationsinsatser
Länders förmåga att integrera flyktingar är något som inte beaktats, säger Thomas Gammeltoft-Hansen, forskningschef på Institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt på Lunds universitet: – Det räcker inte att skapa några mekanismer för förflyttning, man måste också försäkra sig om att det finns resurser och ett lämpligt system för mottagande, boende och integration av flyktingar i länderna, säger han.
I skrivande stund har 18 400 flyktingar förflyttats från Grekland och Italien av de 160 000 som EU:s länder utfäst sig att ta emot. Programmet har uppvisat hur EU:s medlemmar både saknar vilja och sammanhållning, säger John Dalhuisen, Amnesty Internationals Europachef i Europa.
– EU-ländernas kapacitet att ta sitt ansvar finns, men inte viljan. Det visar på EU-länders uppenbara bristande åtagande och bekymrande brist på solidaritet både mellan medlemsstater och för flyktingar, säger han.
Rumänien ska ta emot 6 205 flyktingar via EU förflyttning under 2016 och 2017 och än så länge har det tagit emot 568.
På bänken utanför asylcentrumet i Bukarest har det börjat regna. Rami Salama skulle aldrig önska att fler flyktingar kom.
– Rumänien ska ta emot 6 000 flyktingar från Grekland, men hur kan de hantera dem om de inte kan hjälpa oss 17?
* Namnet Rami Salama har ändrats för att skydda hans identitet. Namnet Sami har också ändrats för att skydda hans identitet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
