Kvinnorna litar inte på islamistledaren: ”Bryr oss inte om tjusiga tal”
Dagens ETC
Kurderna i Syrien minns mycket väl hur det var att leva med Islamiska statens hårdföra sharialagar. Så vad ska hända nu när islamister störtat Bashar al-Assad? Vad vill HTS-ledaren Abu Mohammed al-Jolani?
– Han vill sälja in en positiv bild till omvärlden. Vi tittar bara på vad som sker i praktiken, säger Khod Issa Ali till Dagens ETC.
Det vilar en aura av djup symbolik över Den fria kvinnans torg i Raqqa, en grön markplätt vid en av huvudlederna i den nordsyriska staden. Här står en staty föreställande en kvinna med blottat ansikte och fritt svallande hår, utan något påtvingat tyg.
Under åren då det här var huvudstaden i Islamiska statens kalifat var kvinnornas vardag extremt tyglad av hårdföra sharialagar. De fick vistas utomhus endast i manligt sällskap och behövde alltid bära heltäckande svarta plagg. Brott mot den religiösa sedligheten kunde i värsta fall bestraffas med döden genom stening. När det kurdiska självstyret erövrade staden rev man upp allt detta och utropade Raqqa som ”de fria kvinnornas huvudstad”.
”Vi har fått frihet”
Ahlam Umm Mohamed, som tillhör Raqqas arabiska majoritetsbefolkning, är ute och promenerar med sin tonåriga dotter vid parken.
– Jag tycker situationen är bra nu. Vi har fått frihet, jag kan gå helt själv ner för gatan här och känna mig trygg, säger hon till Dagens ETC.
Situationen för Syriens kvinnor riskerar dock att bli sämre framöver, efter att den sekulära Assadregimen störtades i början av december av islamistiska Hayat Tahrir al-Sham. HTS-ledaren Abu Mohammed al-Jolani har talat väl om kvinnors rätt i västerländska medier, men det har hörts växande kritik mot kvinnosynen hos andra HTS-representanter. Exempelvis har Aisha al-Debs, som ansvarar för kvinnofrågor i HTS interimsregering, förespråkat islamisk lag i Syrien.
Motstånd eller anpassning?
Det är som bäddat för en maktkamp mellan islamisterna och det kurdiska självstyret, som har radikalt olika visioner om vilken roll som kvinnor ska ha i samhället.
Ahlam Umm Mohamed är beredd att anpassa sig efter HTS världsåskådning, om det är vad som krävs för att få fred.
– Kanske kommer de tvinga oss att bära niqab igen. Men jag vill verkligen inte ha några fler konflikter i Syrien.
Andra kommer dock göra motstånd med näbbar och klor. I centrala Raqqa har kvinnorättsorganisationen Zenobia, döpt efter den antika drottningen av Palmyra, sitt högkvarter. Här träffar Dagens ETC den arabiska talespersonen Khod Issa Ali och hennes kurdiska administratör Hevin Ali. Båda skakar hand, ingen är religiös.
Nyligen filmades en incident där en ung kvinna ville ta en selfie med Jolani och han sa till henne att först täcka sitt hår.
Det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien etablerade kommittéer för att värna kvinnors rätt i alla de områden som befriades från IS styre för några år sedan. Zenobia är en arvtagare och organisationen har 19 lokalföreningar enbart i Raqqaprovinsen.
– Vi bryr oss inte om tjusiga tal som Jolani håller, han vill sälja in en positiv bild till omvärlden. Vi tittar bara på vad som sker i praktiken. Nyligen filmades en incident där en ung kvinna ville ta en selfie med Jolani och han sa till henne att först täcka sitt hår. Det var ett politiskt budskap som berättar vad vi kan vänta oss i framtiden, säger Khod Issa Ali.
Hon bär själv slöja till vardags, men gör det av eget val och utan att bli påtvingad plagget. Skillnaden är förstås stor.
Använder kvotering
Självstyret i nordöstra Syrien, där det också bor araber och kristna syrianer, har i över ett decennium blad annat arbetat med rådsstrukturer med ett delat ordförandeskap med en kvinna och en man. Man har också använt ett kvoteringssystem för att försöka dela antalet stolar i politiska styrelser lika mellan kvinnor och män.
Kvinnor här har en plats i samhällets alla institutioner och är väldigt aktiva.
– Situationen här är helt annorlunda från resten av Syrien. Kvinnor här har en plats i samhällets alla institutioner och är väldigt aktiva. Samtidigt strävar vi efter att garantera rättvisa för kvinnor och att skydda dem från våld i samhället, berättar Khod Issa Ali.
Även detta är förstås ett tjusigt tal. Men journalister, diplomatiska sändebud och hjälporganisationer har under sina besök hit inte kunnat undgå att se hur kvinnor spelar en stor roll i administrationen och att visionen om jämställdhet är genuin.
Hevin Ali förklarar att allt det här nu hotas av HTS, men också av de Turkietkontrollerade islamistgrupper som i detta nu attackerar självstyret. Zanobia hade lokalavdelningar också i de områden öster om Eufrat som erövrades tidigare i december.
– Tre av våra medlemmar dödades när Manbij attackerades. Hela kontoret där har också stängts ned. Situationen i Manbij är inte särskilt annorlunda nu från hur det såg ut när IS styrde där, precis som tidigare vill man införa radikal islam, säger Hevin Ali.
”Vi såg vad som hände yazidierna”
Khod Issa sätter fortfarande hopp till att självstyret och de nya makthavarna i Damaskus kan lösa sina tvister genom dialog, och att det kan tas fram en ny syrisk konstitution som försvarar det man strävar mot här.
– Förhoppningsvis skulle det hjälpa de syriska folken att röra sig framåt. Vi vägrar återvända till dagarna med IS.
I ett land som haft krig i nästan 14 år har det kurdiska självstyret också utmärkt sig genom sin helkvinnliga militära styrka YPJ, som deltog i de utdragna strider där man besegrade IS-jihadisterna.
Han sa att kvinnor inte får bära vapen.
I en militärbas utanför staden Hasakah träffas Dagens ETC Ruksan Mohamed som är talesperson för YPJ. Hon litar inte ett dugg på den nya interimregeringen.
– Tidigare i december sa HTS talesperson Obeida al-Arnout att kvinnors ”biologiska och psykologiska natur” gör dem olämpliga i vissa myndighetsroller. Och särskilt när det kommer till att ha positioner inom militären. Han sa att kvinnor inte får bära vapen.
YPJ har fördömt Arnout i ett uttalande, eftersom man har kämpat sida vid sida med männen mot IS. Man argumenterar också att det finns många civila organisationer i självstyret, men att det bevisligen inte går att skydda varken dem eller kvinnors rättigheter, om man inte försvarar dem med militära medel. Därför vägrar man lägga ner sina vapen.
– Vi såg vad som hände i Sinjar 2014, säger Ruksan Mohamed. Tusentals yazidiska kvinnor kidnappades och våldtogs och blev förslavade. Om de hade varit organiserade i skyddsenheter hade de kunnat försvara sig. Vi kan inte låta det upprepas i nordöstra Syrien.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.