Nu är neonskyltarna släckta och gatuprostitutionen diskret.

Coronakrisen har slagit hårt mot gränsstaden vars ekonomi är beroende av främst fransmän och lastbilschaufförer som kommer för billiga varor och bensin, luncha på all-you-can-eat-bufféer, och ofta för att köpa droger och sex.

Skillnad i lagstiftning

Polischefen Sergi Reitg vid den katalanska polisstyrkan Mossos d’Esquadras säger att droghandeln och prostitution nästan har eliminerats i och med corona-
krisen.

– Den lagliga prostitutionen är helt paralyserad på grund av smittorisken. Gatuprostitutionen fortsätter men i mycket lägre grad. Droghandeln och allt sådant är i princip satt på paus, vi har inte mycket att göra just nu, säger Sergi Reitg.

Dagens ETC träffade honom senast 2014 och följde med på en runda i hans polisbil. Hans dagar fylldes av brott i anslutning till droghandeln och prostitutionen. Att La Jonquera förvandlades till ett ”prostitutionens Disneyland” beror på skillnaden i lagstiftning mellan Frankrike och Spanien. Medan all form av bordellverksamhet och sexköp kriminaliserats i Frankrike har Katalonien flera kryphål i lagen.

Få spanska prostituerade

Megabordellerna drivs som hotell med diskotek där det är ”tillåtet att sälja sex”. De kvinnliga ”sexarbetarna” hyr in sig i rum och får då rätt att som ”entreprenörer erbjuda sina tjänster i diskoteketet”. De ”uppmuntras” dessutom att nyttja etablissemangets gym och skönhetssalonger.

Sergi Reitg medger att poliser också är ”kunder” på bordellerna men att det inte är några problem då verksamheten är laglig. Han har själv deltagit i flera räder och ”bara vid ett par tillfällen” hittat någon tjej som inte har sina papper i ordning. För det är mest kvinnor från Östeuropa och Sydamerika som säljer sina tjänster där. Dagens ETC frågar vad han tror det beror på att knappt några spanska tjejer säljer sex på spanska bordeller.

– Det är kulturella skillnader. Det finns rumänska tjejer som har barn och pojkvän med sig. Pojkvännen kommer med lunch när hon pausar jobbet. Du förstår, de har en helt annan syn på sex, hävdar Sergi Reitg.

Människohandel pågår

Han är medveten om att ”pojkvännerna” ofta är hallickar – koppleri är olagligt även i Spanien – men fortsätter att hävda ”kulturella skillnader” som orsak.

Paradise ägare José Moreno har vid flera tillfällen åtalats och dömts för trafficking i samarbete med människohandelsnätverk. Det ordnades då med visum och andra papper till tjejerna och kostnaden för resa och administration blir ett lån som hon måste arbeta av. Ett klassiskt tillvägagångssätt vid trafficking.

– Jag var skyldig 2500 euro och rummet kostade 64 euro per dag. Och fina kläder och obligatoriska frisörbesök gjorde att skulden växte. Försökte jag smita skulle de leta upp mig och min familj i hemlandet, vittnade en brasiliansk kvinna i rätten mot José Moreno 2012.

”Fungerar som bulvanföretag”

När polisen gjorde räd kunde hon visa upp giltigt turistvisum och att hon var över 18 år. Polisen talar med tjejerna i enrum.

– Nästan ingen ber om vår hjälp, de är där frivilligt, menar Sergi Reitg.

Det var först när en grupp tjejer flydde som människohandeln uppdagades. De andra kvinnorna tog dock tillbaka sina vittnesmål.

– Bordellerna fungerar som bulvanföretag, det är mycket enklare att bedriva människohandel när det är lagligt med prostitution, säger Carolina

Martra, som arbetar för kvinnoorganisationen Roses per Roses i en närliggande stad.

– Nu när bordellerna tvingades stänga kastades kvinnorna ut som skräp, säger hon.

Lokalpolischefen i La Jonquera, Alonso Serrat, säger att de stämmer att ett 30-tal unga tjejer blev bostadslösa när Paradise stängdes våren 2020.

– De hade kommit för att arbeta där och när de stängde … Ja, de var ju egenanställda så ingen hade ansvar för dem, säger Alonso Serrat.

– Det blev några av kvinnornas smala lycka, vi hjälpte några att resa hem igen. Men den utsatta situation de befinner sig i gör risken stor att de hamnar här eller någon annanstans igen, säger Carolina Martra.

Vill inte kriminalisera

På gatan i La Jonquera fnyser invånarna när Dagens ETC vill prata om situationen.

– Ni journalister vill bara berätta om skandaler. La Jonquera är mycket mer än droger och prostitution. Vi har flera kända personligheter, hotell med mottagning dygnet runt, exklusiva butiker, restauranger med 30 olika efterrätter – och allt ni vill prata om är det där, säger fastighetsmäklaren Joan Carles March.

På frågan om det inte är den lagliga prostitutionen och bordellverksamheten som är problemet snarare än journalisterna, säger han att det är en falsk bild.

– Love och Eden ligger inte i vår kommun, bara Paradise. Och det är mycket värre i Girona och andra städer. Jag sköter lägenheter här i stan och där säljs inte sex, det sköts på lokalerna, säger han.

Kriminaliseringen av sexköp är på den socialistiska regeringens och jämställdhetsministern Irene Monteras agenda. Det tror varken Sergi Reitg, Alonso Serra eller Joan Carles March är rätt väg.

– När den här krisen är över måste La Jonquera få ekonomin på fötter igen, sedan kan vi kanske prata, säger Joan Carles March.

– Det är det enda som kan sätta stopp för människohandeln med unga tjejer, menar Carolina Martra.