Efter decenniers tillbakagång reser sig nu den spanska kvinnorörelsen ur askan och Barcelona ser ut att bli skådeplatsen för genombrottet. Orsaken är att staden kan få en kvinnlig borgmästare i valet den 15 maj.
– Det skulle betyda enormt mycket, säger Alexandra Byröd (Fi) som nyligen kommit tillbaka från en resa i Spanien.
Det är Ada Colau och hennes parti Barcelona en Comú (Ett gemensamt Barcelona) som går i täten för feminismen i Spanien. Efter att det största spanska feministpartiet, Iniciativa Feminsta, splittrats på grund av inre motsättningar efter EU-parlamentsvalet har spanska feminister fått nytt hopp i och med borgmästarvalet i Barcelona. Om Ada Colau vinner blir hon stadens första kvinnliga borgmästare någonsin. Det skulle få stor betydelse för Spaniens övriga feministiska organisationer.
– Det skulle ge större möjligheter på sikt för de andra regionerna att organisera sig på samma sätt. Det skulle kunna ge ett tydligare alternativ till att starta egna partier och initiativ. Självklart skulle det betyda enormt mycket när de ser att det faktiskt är möjligt, säger Alexandra Byröd från Feministiskt initiativ som precis kommit tillbaka från en resa i Spanien där hon träffade många feministiska gräsrotsorganisationer.
Försvårar arbetet
Det spanska feministiska klimatet är splittrat, berättar hon. Förbudet mot demonstrationer och de skärpta abortlagarna har gjort sin del, men även det faktum att Spaniens olika delar nästan fungerar som autonoma regioner försvårar arbetet.
– Det finns inte en homogen rörelse som i Sverige, utan kampen är väldigt beroende av den lokala kontexten. Områdena är så pass autonoma och oberoende av varandra att det ger helt olika förutsättningar för feminismen och hur den tar uttryck, fortsätter Alexandra Byröd.
Spanien har tidigare varit ett föregångsland gällande kvinnokampen. Det kommunistiska partiet leddes 1946–1960 av Dolores Ibárruri och Spanien var ett av de första länderna att ta krafttag mot mäns våld mot kvinnor under tidigt 1900-tal. Men allt förändrades under tiden Franco satt vid makten. Feminister över hela landet kämpar nu med att hitta en gemensam nämnare att samlas under.
– Det jag har känt är att man har olika kamper och den stora frågan är om man kan lyckas enas kring att ha feminismen som grund. Har man romskt ursprung så är den romska separatistiska kampen lika viktig eller viktigare. Men man märkte i samband med abortfrågan att det fanns ett stort motstånd och att folk var beredda att stå upp och demonstrera för vad de tycker, säger Alexandra Byröd.
Kanske är en kvinnlig borgmästare i Barcelona just vad som kan få feminismen att komma tillbaka till fornstora dagar.
